SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Det hävdvunna sättet att återge nasalvokaler i franska lånord i svenskan har långt in på 1900-talet varit just att lägga till ett ng-ljud efteråt. Bassäng, som du antar skulle var någon sorts förebild till uttalet Martäng i Martinmetoden är ett lånord från franskans bassin.

Däremot är det uppenbarligen inte så franska nasalvokaler modifieras när de lånas till svenska, eller används i en svenskkontext, nuförtiden. Den franske presidenten, vars namn skulle ha uttalats som Makrång med det gamla anpassningssystemet, uttalas nu nästan jämt som Makrånn i media.

Men det är en sentida utveckling, som säkerligen bottnar i att högutbildade svenskar har så mycket sämre franskkunskaper nu än för åttio år sedan. Uttalet Makrånn kommer ju från skriftbilden, inte från några som heist kunskaper om franskt uttal.

Jo jag uppfattar det väl också så, men det jag mest funderade på var ju att Martin som namn sedan århundraden var etablerat med ett svenskt uttal.

Det är nog ett lite ohistoriskt sätt att betrakta saken på. Den klart dominerande svenska formen var länge Mårten. Jag har en bok i min bokhylla, tryck 1769, som har titeln "Doktor Mårten Luthers lilla katekes". Ett gott stycke in på 1800-talet var det bara två namnformer som brukades i någon större omfattning: Den latinska Martinus och den svenska Mårten.

Det fattade de säkerligen. Men praxis för hur man återgav en fransk nasalvokal i svensk kontext kunde gälla också egennamn, som gobeläng, av familjenamnet Gobelin.

Det hävdvunna sättet att återge nasalvokaler i franska lånord i svenskan har långt in på 1900-talet varit just att lägga till ett ng-ljud efteråt. Bassäng, som du antar skulle var någon sorts förebild till uttalet Martäng i Martinmetoden är ett lånord från franskans bassin.

Däremot är det uppenbarligen inte så franska nasalvokaler modifieras när de lånas till svenska, eller används i en svenskkontext, nuförtiden. Den franske presidenten, vars namn skulle ha uttalats som Makrång med det gamla anpassningssystemet, uttalas nu nästan jämt som Makrånn i media.

Men det är en sentida utveckling, som säkerligen bottnar i att högutbildade svenskar har så mycket sämre franskkunskaper nu än för åttio år sedan. Uttalet Makrånn kommer ju från skriftbilden, inte från några som heist kunskaper om franskt uttal.

Jaha, men enligt denna sida började Martin användas efter reformationen även om det var vanligast med formen Martinus.

https://www.isof.se/utforska/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-arets-namn-och-handelser/namn/martin

Började användas, ja. När Martin blev vanligare än Mårten skriver de ingenting om att Martinus skulle ja varit vanligast från början heller.


Det här börjar bli lite tråkigt. Jag försöker förklara hur det kommer sig att Martinprocessen uttalas som den gör. Du, däremot, verkar vilja argumentera för att det uttalet skulle vara fult och dumt och dåligt och jättedumt med de - i allmänhet måttligt giltiga - argument som står dig till buds.

Så tyck det, dårå! Men då är mitt deltagande i diskussionen avslutat. Det fyller ingen funktion.