SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Har vi några substantiv i svenskan man kan använda både n- och t-genus för? Tyskan har ju ett antal substantiv med valfritt genus. Särskilt ord på mått, exempelvis Meter, kan man använda maskulinum eller neutrum för precis som man vill, alltså der Meter eller das Meter.

Jag kan inte komma på något svenskt substantiv. Kan ni?

Det första ord som dyker upp är poäng, där SAOL känner ett behov av att rekommendera en-genus över ett-genus. Ordet test är försett med motsatt rekommendation.
Efter lite funderande och letande hittade jag till slut ordet parasoll, för vilket bägge genus anges utan preferens.
SAOL säger vidare att racket har en-genus, men jag är rätt säker på att bruket vacklar och att jag har hört ett racket nästan lika ofta.

De flesta exemplen torde dock stå att finna bland nyord, som inte riktigt hunnit förvärva ett fast genus än. Eller vad sägs om jihad eller sudoku?

Vi har ju alltid kilo, paraply och parasoll. En gång i tiden gällde det också apelsin, men där är nog neutrum ganska ovanligt numera. Och man får ju inte välja genus precis hur som helst. Man får välja en variant och sedan hålla sig till den. Hur udda det låter hänger väl lite grann ihop med vilken dialekt man talar. Jag tror att skånska och finlandssvenska dialekter är de som oftast avviker från majoriteten.

Ja, för nyord kanske man måste vänta på nästa uppdatering av SAOL för att få veta genus. Om det nu spelar någon roll vilket man väljer, och hur reglerna ser ut när man väl bestämmer det.

Har kilo både n- och t-genus? Jag har aldrig hört någon säga en kilo. Paraply och parasoll är väl franska ord i grunden, och därför har både n- och t-genus, för att man inte kunde bestämma sig eller så innan orden slagit igenom. Det kan ju inte finnas någon grammatisk regel som säger att alla substantiv måste ha genus, utom en handfull slumpmässiga där det är skit samma?

Kan väl tycka att det är lite märkligt att parasoll inte följer samma rekommendation som paraply, där -et rekommenderas framför -en.

Inte så märkligt egentligen. Orden slutar orden helt olika, det ena med lång vokal och det andra med långt l. Det skulle kunna spela roll att vi betydligt oftare stöter på paraplyer i vardagliga situationer och att det därför har stabilare genus, men det är bara en gissning från min sida.

Du har naturligtvis helt rätt. Tack! Jag uppskattar att du påpekar det. Där är ju ändå fan att man ska trilla dit ibland

Frågan är besvarad jakande i Svenska Akademiens grammatik, Substantiv § 41, band 2, s. 61 (PDF-filens s. 362).

Jag undrar över en formulering här

"Abstaining, however, does appear to improve sperm quality in people assigned male at birth, according to a 2019 studyTrusted Source"

Vad menas med "assigned"? Det är väl ingen som "assign" ens kön när man föds om man nu inte tror på gud (vilket inte verkar vara fallet med en seriös hemsida om läkarvård och medicin).

Med "assign" menas att man konstaterar vilket biologiskt kön barnet har.

...och anledningen till ordvalet är att könsbestämningen vid födseln i sällsynta fall är en omdömesfråga.

I det här fallet tror jag dock att det är typisk WOKE-lingua. Man får inte säga att någon är kvinna eller man så där rakt ut, innan man vet vad personen själv definierar sig som. Det kan uppfattas som kränkande. Så i stället använder man formuleringar av typen "personen, som vid födelsen tilldelades manligt kön, halkade i morse på en isfläck och..."

Så kan det säkert också vara. Men det finns alltså helt legitima, owokeiga anledningar till att använda assign för könsbestämma vid födelsen.