Roy Bhaskar och induktion

På vilket sätt har Roy Bhaskar 'löst' ( påstås det) problemet med induktion?

Bhaskars A Realist Theory of Science avslutas med hans 'lösning' på induktionsproblemet, så det är lite svårt att förklara precis vad han menar då det bygger på i princip hela boken, men jag ska göra ett litet modest försök.

Vad är då problemet?


En viktig poäng här är att induktionsproblemet egentligen består av två problem: det "lilla problemet" om hur vi ska rättfärdiga att våra teorier faktiskt refererar till det vi tror att dom gör och det "stora problemet" om hur vi ska rättfärdiga att det som de refererar till inte kommer att förändras. Popper ignorerade t.ex. helt och hållet att om världen inte är konstant så är det fullt möjligt att det som en gång har refuterats (e.g. hans stora hatobjekt, psykoanalysen och Marxism) vid ett annat tillfälle är sant.

Han börjar dock med att konstatera att induktion inte alltid är rättfärdigat.

Och jag konstaterade just att jag inte har tid att skriva klart detta just nu, så jag återkommer med en edit imorgon.

Jag fick tydligen inte redigera det inlägget, eller så är jag för kass för att hitta rätt. Hursomhaver:

En giltig induktiv generalisering kräver med andra ord två saker: (1) att det finns något att göra en generalisering om (ontologi) och (2) att generaliseringen i sig är korrekt (epistemologi).

(Jag ber om ursäkt för lite svengelska här, men jag är osäker på hur saker och ting har blivit översatta i svensk litteratur då jag i princip bara läser på engelska.)

Grundbulten i Bhaskars lösning är att verkligheten är uppdelad i olika strata: en nivå för strukturer och mekanismer, en nivå för händelser, och en nivå för erfarenheter. Dessa är sedan i sin tur associerade med en viss domän av verkligheten, vilka han kallar 'the real', 'the actual', och 'the empirical'. Detta ger oss följande schema (förutsatt att jag har lyckats återskapa det):


Händelser och erfarenheter är alltså inte "mindre" verkliga än mekanismer, utan det handlar enbart om att våra erfarenheter är beroende av händelser, som i sin tur är beroende av mekanismer. En mekanism existerar oberoende från händelser och erfarenheter.

ex1) Det kanske enklaste exemplet är gravitation: gravitation (the real) gör så att äpplen ibland faller till marken (the actual) vilket vi ibland också kan erfara (the empirical). Men äpplen kan falla till marken utan att någon erfar det, och gravitation kan existera utan att äpplen faller till marken. Gravitation är en lag; att äpplen faller till marken och att vi ibland kan erfara detta är en tillfällighet.

ex2) En hund har en viss genetisk uppsättning som ger den kraften att agera på ett visst sätt. 'En viss genetisk uppsättning' innebär här att den har en intern struktur som gör hunden till vad den är, och 'kraft' att denna struktur inkluderar vissa mekanismer. En sådan mekanism är kraften att skälla (the real), vilket den ibland också gör (the actual). Irriterande nog så är vi som hundägare också ofta där och erfar hunden när den skäller (the empirical). Men en hund kan skälla utan att vi är där och erfar det, och den kan också ha kraften att göra det även om den aldrig gör det (ägaren kanske har satt dit en sån där avskyvärd munkorg). Att hunden skäller och att någon är där och erfar det är en tillfällighet; att den kan göra det är verklighet.

ex3) Vatten har en viss molekylär uppsättning (intern struktur) som ger det kraften (mekanism) att släcka eld (the real), vilket det ibland också gör (the actual) och vilket vi ibland också erfar (the empirical). Men vatten släcker inte alltid eld och vi är inte alltid där och erfar det även om det skulle göra det. Vattnets struktur och de mekanismer som strukturen innefattar är verklighet; dess tendens till att släcka eld och våran erfarenhet av denna tendens är en tillfällighet.

Induktion som refererar till strukturer och mekanismer är tillförlitlig; induktion som refererar till händelser och erfarenheter är det inte. Anledningen till detta är för att de händelser som vi erfar till vardags är resultatet av många olika och samverkande mekanismer, samtidigt som aktiveringen av en enskild mekanism kan bli blockerad av en eller flera andra mekanismer. Men eftersom att händelser och erfarenheter är skilda från strukturer och mekanismer så kan en mekanism existera även om den inte blir aktiverad - de är så att säga transfaktuella, vilket inte är fallet med händelser och erfarenheter.

Vad som händer när vetenskapsmän utför experiment är (i idealfallet) att de skapar ett slutet system där alla tre strata blir arrangerade i linje med varandra så att en mekanism kan härja fritt utan att bli blockerad (och på så vis initiera en händelse som vi kan erfara). Det vi hoppas få reda på i laboratoriet är det transfaktuella. Men världen är inte ett slutet system, utan ett slutet system är något som måste skapas. Hade världen i sig varit sluten så hade experiment inte varit nödvändiga överhuvudtaget. Detta gör i sin tur att även om vi lyckas tillförskaffa oss kunskap om strukturer och mekanismer så är det i sig ingen garanti för att vi ska kunna uttala oss med säkerhet om händelser (utanför laboratoriet).

Bhaskars förklaring till varför induktionsproblemet aldrig blivit löst är för att vetenskapsfilosofin enbart har tagit the empirical (Hume) och the actual (Kant) i beaktning när vad vi i själva verket borde fokusera på är the real ('Scientific Realism' i dess moderna form). En nödvändig förutsättning för en giltig induktiv generalisering är att vi har lyckats fånga in en lag, då alla sekvenser av händelser som vi observerar är tillfälligheter; det finns ingen nödvändighet i människors existens eller att saker måste utspela sig på ett visst sätt; naturens lagar står oberoende från vår kunskap om den, osv. När vi misslyckas med att förutsäga händelser så är det antingen för att vi har misstagit en nödvändig relation för en tillfällig relation eller för att de verkliga mekaniser som vi har postulerat har blivit blockerade.

Jag vet inte riktigt hur pedagogiskt det här blev så skrik om jag måste utveckla något specifikt. Så här långt har vi alltså mest övervägt det "stora problemet"; alltså huruvida det finns något att införskaffa giltig induktiv kunskap om. Jag får se om jag orkar gå in mer på det "lilla problemet" lite senare, då det här blev så jävla långt.

Tack, det var både utförligt och intressant.

"Induktion som refererar till strukturer och mekanismer är tillförlitlig; induktion som refererar till händelser och erfarenheter är det inte. Anledningen till detta är för att de händelser som vi erfar till vardags är resultatet av många olika och samverkande mekanismer, samtidigt som aktiveringen av en enskild mekanism kan bli blockerad av en eller flera andra mekanismer."

Detta låter för mig som om Bhaskar inte ser abstraktioner ( t ex naturlagar) som enbart godtyckliga mänskliga påhitt. Men induktion sker alltid i ett teoretiskt sammanhang, med vissa mänskliga förväntningar. Menar Bhaskar alltså att man genom induktion hittar 'den enda rätta' teorin, och att den alltid handlar om att hitta naturlagar som går 'bortom' världens konfiguration (alla tillfälliga saklägen)?

Man kan då undra hur han skulle ställa sig till de moderna teorier (Smolins kosmologi, strängteori m.m) enligt vilka naturlagarna även de är tillfälliga och lokala, (resultat av en evolution eller endast giltiga i ett begränsat område, tex 'vårt' universum).

"Man kan då undra hur han skulle ställa sig till de moderna teorier (Smolins kosmologi, strängteori m.m) enligt vilka naturlagarna även de är tillfälliga och lokala, (resultat av en evolution eller endast giltiga i ett begränsat område, tex 'vårt' universum)."

Eller någon form av modal realism for den delen, dock så är en lag i ett begränsat område just precis en lag i vårt begränsade område. Bara för att en viss lag gäller i ett visst universum blir nog inget problem för Bhaskar? Sedan så blir väl strängteorin i sig en sorts metateori för alla universum?

Han summerar själva vetenskapsprocessen på följande sätt:



(Klart han var tvungen att trycka in lite dialektik där på slutet!)

Han ser alltså ingen som helst anledning till att tro att verkligheten skulle ha en 'botten', utan när en mekanism har blivit identifierad så blir den i sin tur någonting som måste förklaras, och vad som en gång i tiden kan ha identifierats med hjälp av teori men varit o-observerbart kan i framtiden bli observerbart. Så även om t.ex. gravitation är en lag så måste det finnas ännu en djupare nivå med dess egna strukturer och mekanismer som förklarar gravitation (och vars identifiering specificerar lagens begränsningar).

Och nej, abstraktioner är inte godtyckliga påhitt, utan det vi kallar för lagar har verkliga referenter. All kunskap är förvisso relativ i den meningen att ett objekt kan bara 'vetas' under vissa tid- och rumsbundna beskrivningar, men han tvivlade aldrig på att det var möjligt att rationellt utvärdera dessa beskrivningar mot varandra. Alltså, ontologisk realism och epistemologisk relativism, men 'judgemental rationality' istället för 'judgemental relativism' när det kommer till att välja teorier. Han formulerade det inte riktigt så här men principen är densamma:

It is reasonable to believe that the best available explanation of any fact is true.
F is a fact.
Hypothesis H explains F.
No available competing hypothesis explains F as well as H does.
Therefore, it is reasonable to believe that H is true.

(Jag har snott det från Alan Musgrave http://www.rutherfordjournal.org/article020108.html, ingen paywall)

F skulle här alltså utgöra det fenomen som vi vill förklara, medan H är den mekanism som vi postulerar som potentiell förklaring för fenomenet, om H skulle vara sann. I strikt mening så är detta inte induktion, utan (beroende på vem man läser) en variant av abduktion, inference to the best explanation (IBE), eller retroduktion. Induktionsproblemet dyker inte upp förrän i själva slutfasen, vilket sedan i sin tur utgör början på nästa fas. Formellt sett så är det så klart ett logiskt felslut i bemärkelsen att den bästa förklaringen kan vara den som ingen har tänkt på än, men det är inte nödvändigtvis ett problem om vi först och främst är intresserade av vad vetenskapsmän faktiskt gör för något, då man måste kunna förklara både varför teorier lyckas och misslyckas (och uppdateras).

Det tuffa här är ju dock att induktion i sig kan ses som en variant av IBE snarare än tvärtom, vilket skulle ta bort hela induktionsproblemet (fast skapa en massa nya, e.g. vad är 'bäst') då vi istället för att legitimera inferenser genom att hävda att 'det har funkat förut' kan hävda att det är den bästa förklaringen (se e.g. Gilbert Harman 1965 http://www.jstor.org/pss/2183532 om ni har access till jstor). Jag har för mig att Popper var på väg åt något liknande håll ett tag fast jag vet inte riktigt hur långt han drog det, men Musgrave är ju iallafall en gammal Popper-protege.

Sen är det ju också så klart så att han baserade nästan allt på fysik och det faktum att fysiker gör experiment. Nån kritiker frågade t.ex. lite halv-retoriskt vad resultatet hade kunnat tänkas bli om han istället hade utgått från Aristoteles, som ju ändå ansågs representera sanningen under större delen av den kända historien. Men hursomhelst, Bhaskars 'lösning' på induktionsproblemet handlar mest om att förklara varför induktiva slutsatser ibland fungerar och hur vetenskapsmän går tillväga för att nå dem, vilket uppenbart nog inte nödvändigtvis innebär att det skulle vara varken speciellt enkelt eller helt tillförlitligt.

"Science is a process in motion, continually on the move from manifest behavior to essential nature, from the description of things at any one level of reality to the construction and testing of possible explanations and thus the discovery of the mechanisms responsible for them."

Bhaskars tal om denna dialektik, samt att han ser abstraktioner som 'verkliga', påminner en hel del om Hegel.
Hegel såg abstraktioner som uttryckande sakernas verkliga tillstånd, deras väsen. ( Detta väsen och den innersta naturen såg han som andlig, och som idéer, men det hopppar jag över här). Men vägen till utvecklingen av vetenskapen ( och av samhället m.m) är lång, motsägelsefull och iterativ - dvs dialektisk.

Detta var intressant! Men lite svårt att förstå, särskilt på engelska! *ansträngaaa*