Klippa håret på en 3 åring, -hur?

Det hänger ihop.

Ta med barnet när du själv besöker frisören. Ser hon att du blir klippt blir hon säkert sugen på att göra samma sak.

Visst kan man låta håret växa men man ser att det blir störande med lång lugg. Tror det är bekvämare för små barn att ha kort hår, 5 cm eller nåt.

Ska testa att leka sig fram till resultat som någon skrev genom att lådsassklippa på nåt gosdsedjur.

Hon vaknar.

våran 3 var också omöjlig att klippa. Men när vi gick till en frisör så satt hon tyst som en mus helt still ända tills det var färdigt. Antagligen var hon livrädd men det funka. Efteråt var hon jättestollt och då fick hon belöning.

Ska prövas.

Får ringa nån frisör och förklara läget. De har nog erfarenhet av barn. Sedan klipper de säkert effektivare än "en annan" som bara har en kökssax tillgänglig.

Inte konstigt ungen är rädd för att bli klippt? Hur kul kan det vara att associera med känslan av att vakna och se en stovuxen person stå ovanför en med en sax?

Jo precis, det går över. Vår minsting lyckades vi få klippt första gången ordentligt när hon nästan var 4 fyllda. Vi var på semester och anläggningen hade en frisör. Allt var spännande och kul där så frisörbesöket gick galant. Första gången var det bara lite toppklippning, men några dagar senare kunde hon tänka sig att klippa "frisyr", hon blev absolut hur fin som helst.

Så mitt gamla mantra: "mutor är till för föräldrarnas nytta och barnens glädje".

Precis vad jag tänkte...

Försök avdramatisera hela grejen. Som sagt, om du är hos frisören så kan hon titta på och upptäcka att det där var ju inte så farligt. Fråga om hon också vill testa att klippa en bit. Om hon går med på det så låt det stanna där. Nästa gång kanske hon vill klippa 2 "bitar" and so on. Tjata inte - tids nog kommer det inte vara några problem, och tills dess har ju ingen dött av lite hår

Bara eltrimma av håret, tar 1 minut max.

Kollade på film från min barndom ganska nyss, kollade på när vi klippte oss. Vi fick en godisklubba var innan vi fick den var vi helt hysteriska men när vi fick godiset blev vi dödstysta och glada. fyfan vad vidrigt när man tänker tillbaka en klubba fullt med hår som man satt och snutta på Men pappa stog och skoja med oss medan mamma klippte oss vi var stilla hela tiden hade dom inte gjort ngt hade vi hoppat ur stolen. Man kan ju testa att klippa barnet framför tv:n låt dom kolla på Kalle Anka eller ngt

Lycka till

...aga...säga till på skarpen... vissa verkar inte fatta att barn är rädda för att bli klippta, dom tror att det ska göra ont. Hade jag haft tid och möjlighet hade jag när barnen var små tagit med dom till frisören när jag själv skulle bli klippt, men det är svårt att sitta där med ett stort skynke över sig när barnen far runt i salongen. När dom blev större gick det dock galant, vi gick till ett stort drop-in ställe där alla tre kunde bli klippta i princip samtidigt.

Ett litet pinsamt minne var när vi hälsade på en familj som jag känt för länge sedan. Minstingen var knappt 2 år och hade för lång lugg och tovor på bakhuvudet (hårväxten hade inte fått fart ännu och hon låg och "gnuggade" huvudet mot kudden när hon låg i sängen. Dom hade presenter åt barnen och minstingen fick jättefina hårspännen som hon dock vägrade att ha i håret.

Numera är hon galen i att få håret fixat, det färgas, bleks, förlängs, stylas etc så barndomens trauma känns långt borta. Likaledes var hon matvägrare när hon var liten och vi gjorde ingen stor affär av det och nu jobbar hon som kock och har ett brinnande intresse för mat. Det kanske var bra att inte ställa ultimatum eller bråka med henne? Jag har definitivt blivit mer pragmatisk med åren, och jag tar stor hänsyn till att mina döttrar är helt skilda personer.

Barn tror ju att dom förlorar en bit av sig själv. Och att förlora delar av kroppen är aldrig bra.

Att det är skillnad på att förlora hår och förlora ett finger är inget barn förstår.

Alltså är det inte ett helt okomplicerat psykologiskt problem att lösa.