1 lapp Hoffman Millenium (LSD) i Alperna (!). (Lång läsning.)

Man 21 år.
190cm/85kg.
Tidigare droger: CB, Hasch, Cola.

Stavfel kan finnas, men hata inte! Negativa kommenterar är inte nödvändiga.

Detta hände när jag var nere i Alperna, där jag tillbringade en hel säsong. Chill-jobba på natten och åka puder på dagen, svårslaget!
Det röktes en jävla massa från dag 1, och dem jag bodde med rökte en jävla massa också, så det var jävligt trevligt att bo hemma hos oss i våran lilla 2a.
Vi var fyra personer (Jag, "Chris" "Simon" och "Hans") som bodde i vår lägenhet, trångt men det funka.

Under hela säsongen hade vi pratat om att få tag på svampar, men det visa sig att det var ganska svårt eftersom ingen verkade kunna få tag på svamp, och
beställa på internet verkade vara sådär. MEN en dag får vi tag på en fransos som hade 10 lappar LSD att sälja för 100 Euro = 1200SEK,
ingen av oss hade testat LSD förutom "Chris", han förklara att det var riktigt soft och att man trippa länge, härligt. Chris frågade fransosen vad det för
typ av LSD, men då han inte var bra på engelska blev det svårt, "Completly brainfuck!" på lite halvtaskig engelska var det han fick fram . Spännande...

Vi gick till affären och köpte lite läsk och käk som vi skulle ha tills kvällen då vi tänkte ta lapparna. När vi kom hem öppnade Chris det inplastade paketet
och skrek högt "NICE!" Han förklarade att vi hade fått Hoffman Millenium då han såg hoffman som cycklade på lappen.

Några började att städa och göra det sittvänligt på alla håll och platser då vi inte visste vad vi skulle göra när vi var trippade ! Jag fastnade framför
datorn, jag gick in på flashback för att läsa på lite om Hoffman Millenium, då jag var lite nojjig över vad som skulle hända då jag aldrig "trippat" på den
nivån. Jag hitta information om folk som hade snetrippat och det lät inte alls kul... jag var "sådär-taggad" på att stoppa i mig en lapp nu... Men jag var
helt enkelt för nyfiken för att inte testa. Jag hitta ingen direkt information vad som skulle hända med mig, då det verkade svårt för folk att förklara.
Jag hittade en kille som skrev "Ni kommer vara med om roliga saker, tråkiga saker, vidriga saker, underbara saker, ... Så är det att
trippa..." Och nu i efterhand hade han så jävla rätt! Jag hitta också lite information om att man skulle skriva ner härliga meningar på lappar som man
sedan skulle ha på sig i fickan...Så som "Livet är underbart." Ifall man fick nojja och ville må bättre.

21.00

Vi tar nu LSD-lapparna och sitter och väntar på att nått skall hända... Alla är helt adrenalin taggade och sitter mittimot varandra på två sängar, det spelas
lite Splongle och blandat i högtalarna och vi sitter och försöker känna av någonting,

22.00

Sitter fortfarande och snackar och börjar tveka på om vi har blivit lurade då ingen av oss kände ett piss, vi går in på flashback och hittar information
om att det tar allt mellan 30 minuter till 1½ timme... Nåväl... Vi fortsätter att snacka...

23.00

Jag känner ingenting och är helt säker på att vi har blivit lurade, vi deppar lite och sitter och förbannar fransosen som ska ha en jävla smäll nästa gång
vi ser honom. Jag lägger mig ner i sängen och tittar upp mot ett av bergen där en pistmaskin håller på och pistar backarna. Nu händer det nått... Jag tittar upp mot bergsväggen och ser att lite snö finns kvar på bergssluttnigarna (Detta hände i mitten av April, då det var 15-20 grader bland, så det var inge snö i byn.) Denna snön börjar flyta ihop och jag ser ansikten på det stora berget, jag säger till polarna att göra samma sak, och dom lägger sig brevid mig och tittar ut genom det stora fönstret upp på berget. Det är nu det börjar bli lite flippat, pistmaskinen åker fram och tillbaka och lyser upp berget då och då med sina stora spotlights och det hela är en ljus-show som jag aldrig sett förut, helt otroligt vackert. Jag fastnar i sängen och tittar på ljus-showen i kanske 15 minuter...

Jag tröttnar på att titta på ljuset och börjar kolla runt i lägenheten, väggarna andas och jag börjar få svårt att höra några vettiga toner ut musiken som nu var Timbuktu, han rappade i slowmotion och beatet lät helt fucked up, bara konstiga ljud. Jag börjar nojja och undrar vad som händer, blir kallsvettigt och helt likblek... Jag får en klump i magen och känner bara ångest... Jag förklarar för Chris och frågar vad jag gör för att bli normal igen... Chris går fram till mig och säger: "Sträva inte imot... Häng bara med, låt det som sker ske... Du är säker, det handlar bara om att du måste gå över tröskeln så blir det nice... Let go!" Jag tycker han snackar skit och blir lite sne... Men jag testar ändå och titta mig runt och strunta i den obekväma känslan... Det blir genast bättre och jag känner hur knuten i magen löses upp.

Rummet blir mindre och mindre, och vi
bestämmer oss för att gå ut på lite frisk luft, vi går ut från vårat hus och nu händer något mycket märkligt, det känns som hela dalen och bergen runt omkring ligger i en stor mörk hangar, det är helt ljudlöst och mycket mörkt, och det är bara några gatulyktor som lyser upp vägen utanför vårat lägenhetshus. Men det kommer musik någonstans långt borta, vi går mot musiken och undrar vafan det är för något, det är rave-musik. Vi inser att det är idag det skulle vara rave mitt ute i alp-skogen. Perfekt, Men vi var tvungna och hämta lite gadgets innan, så vi gick tillbaka mot huset
Chris ville testa att åka hissen istället för trapporna och vi alla tycker att det verkar vara en bra idé, det var en liten hiss men vi fick precis plats,
plåtdörrarna stängdes, jag förstod ingenting, jag hajja inte vart jag var någonstans, vad vi gjorde, vi bara stod i nått rum. Det kändes som jag hade stått där i en evighet, men jag förstod inte vad evighet var, jag visste inte vilket år det var, förstod inte klockan, jag visste INGENTING förutom att det var trångt! Tillslut öppnades dörrarna och jag kunde andas ut...

Vi springer in i lägenheten igen och fyller Hans ryggsäck med vatten, en mobil som är avstängd (In case of...) och några Powerbars.
Så fort jag kom in i lägenheten kom klumpen i magen tillbaks, "Ta den här" sa Simon och gav mig en vandrigs-stav, staven lös helt otroligt ("divine-sken")
och jag kände mig så jävla stark och lycklig och knuten i magen försvann på direkten. Jag tog med mig staven. Vi kommer ut från huset igen och börjar gå mot musiken, jag har aldrig upplvet musik så pulserande och lockande, jag kunde inte hjälpa det, jag var tvungen att börja dansa medans jag gick Nu börja det flippa totalt ...

Vi kom fram till en öde väg och besluta oss för att gå på den, fortfarannde mot musiken, då vägen gick åt ett annat håll vek vi in i skogen efter några minuters gång, Chris börja nojja själv och såg ut att ha det jobbigt, så jag säger till honom "Håll lite i den magiska staven..." Han gör detta och skiner upp och skriker "Shit vilken jävla energi det är i staven!! Herrejävlar!!!" Nu går vi på led och håller i staven samtidigt (Måste sett jävligt roligt ut.) Men den där staven gav oss ett lugn som var så jävla underbart. Simon kände sig utanför och ville också ha något magiskt att hålla i, Vi hitta en vit sten som vi förde över lite energi från staven, det funka! Stenen börja lysa och kändes lika skön o hålla i som i staven, (Så jävla flippat.) Vi närma oss musiken för varje steg och ljudet blev bara maffigare och maffigare, jag kände basen gå igenom min kropp som när man ritar ljudvågor, underbar känsla. Men när vi väll kommer fram till ravet känns det konstigt att gå in och träffa andra människor då vi fyra var i vår egna lilla tripp. Vi ville utforska.

Vi kommer fram till en asfalterad väg med svaga lyktor var tionde meter, när jag tittar på vägen så får jag tunnelseende, jag ser säkert en mil frammåt!
(Som när Frodo tittar in i någon glänta i Lords of the Rings. Jävligt iddyliskt.) Vägen ser mystisk ut och vi alla tittar på varandra och inser att det är våran "Path".

Hans vill också ha något magiskt att hålla i, så vi bryter av en kvist och överför lite energi från staven jag och Chris håller i. Det funkade åter igen!
Nu marscherar vi in på vägen med bestämda steg och alla har den där känslan "Ingenting kan stoppa oss!" Det var som att vi var i någon Fantasy-rulle och vi skulle ut på vårat Quest. (Dagen efter insåg jag att vi gick på långfärds-skidspår, fast det var inget snö naturligtvis... Det förklara varför
vägen var upplyst och så mysig/iddyliskt...)

"Vänta, vad är klockan?" frågade Chris.. Jag tog upp mobilen ur Hans ryggsäck och konstatera att den var 02.00, men vi titta på varandra och förstod inte vad 02.00 betydde... "Vad är klockan 02.00 för något? Va? Tiden?" Sa chris... Alla var förvirrade, så vi bestämmde oss för att skita i det problemet just nu

Vi fortsatte att gå på vägen... Långt borta ser jag någonting röra sig snabbt mot oss, jag blir rädd och försöker se vad det är för något, men ser bara tre
svarta suddiga ting komma mot oss.. när dem kommit närmare håller jag på och få panik, det är tre svarta hästar som galloperar mot oss! FUCK!!! Jag saktar ner men dem kommer närmare... Jag står stilla och när hästarna kommit 4-5 meter ifrån mig ser jag att det inte alls är tre hästar, det är tre killar som går och röker en cigg... Phewwwww... Nu försöker jag inte tolka det sjuka som hände precis utan jag trippar bara vidare, det verkade funka bäst...

Längs vägen gick det en liten flod, men jag ville inte gå nära den för då kanske jag skulle ramla i. Vara helt trippad o ligga i en flod är nog inte skit smart. Plus att när jag titta på den mörka floden så såg jag bara miljoner ormar som rörde sig, inget vatten, ormar! Vi går vidare på vägen och alla trippar lite separat nu, Hans står o tittar upp i luften o säger att ser en jättespindel ovanför sig, Simon säger att kottarna på marken är grävlingar för honom och Chris pratar för sig själv att han skulle vilja prata med sin mamma just nu (?). Jag själv går i rask takt först av alla, helt plötsligt blir det
jätte ljust och träden börjar växa och fågelkvitter hörs, allt blir vackert och jag skriker högt "NATUREN! NATUREN NATUREN!" Vi fortsätter... Jag droppar idén om att ta sig hem igen (Vi har vart ute fem timmar i skogen...) Alla är lite frusna och tycker det låter bra

När vi kommer hem är klockan 06.00 på morgonen, Hans lägger sig i sin säng med en flaska som han leker med, Chris leker med ståltråd, Simon ska laga mat åt alla, och jag har tre tallrikar med olika föremål i att utforska.
Efter kanske 30-45 minuter ska jag gå in till Simon för att se hur matlagandet går.. Men han har inte kommit så långt, han sitter på golvet i köket med sin
högra hand i en kastrull, tittar upp på mig och säger "Varmt och skönt." Jag förstår inte vad han menar och går ut ur rummet och utforskar mina tallrikar igen.



07.00 (kanske..) Nu börjar vi landa.. jag Får lite verklighets uppfattning.. Men försvinner snabbt igen och har lite fem-minuters tripper här och där, men jag trippar iväg kortare och kortare nu... Vi snackar igenom allt som har hänt och konstaterat att det har vart helt sjukt kul, läskigt, och underabara känslor involverade. Sätter på lite Splongle och jag blir helt lyriskt när musiken låter så mycket bättre nu än vad den gör nykter, vi kollar på sköna bilder på datorn och afterglowar... Vi går ut på balkongen och klipper soluppgången över bergen med lite nice musik och en spliff (För att tagga ner...) granarna gungar i takt. Klockan 10.00 la vi oss och jag mådde bra dan efter, jävligt tom i skallen efter allt jag upplevt.

Slutsats: Jag hade en grym första upplevelse över Hoffman,
Som sagt: Lite läskigt, lite obehagligt ibland, och ibland helt otroligt underbart. Jag kommer aldrig glömma vad som hände under våran tripp och nu i efterhand
har vi kommit fram till att det kändes som att vi fyra trippade tillsammans och upplevde samma saker. Det var VI mot världen. Det är svårt och förklara
exakt hur det känns, man måste uppleva det helt enkelt, jag vill bara förmedla av vad jag upplevde, och detta var inte allt som hände!

Två av oss testade 2 st var 2 dagar senare, men hade inte samma effekt, mer vissuel effekt, kanske för substansen inte hade lämnat kroppen helt.

Peace!

Sorry för dom konstiga styckeindelningarna, blev nått knas o kan inte fixa!

Skön rapport.

Diggar Simons matlagning. Hahaha!

varför skriver folk tex, erfarenheter: CB, Hasch ? ??

bra skrivet verkade som en trevlig resa. Även med tanke på skidåkningen

.....

sjukt bra rapport, bra att alla hade varsitt föremål med "energi". Annars hade det gått åt helvete

Mycket bra tripprapport. Vilka kul effekter ni fick med den magiska staven och skogen som bara ploppade upp Har bara tagit lsd en gång och allt jag upplevde var ett liknande tillstånd som drogen i max payne filmen ger (minus demonerna och begäret efter mer). Måste ta och lyckas få ihop en lycklig tripp jag med... kanske till sommaren.... vem vet

För att man ska veta vad de har att jämföra med kanske.

Jag vill också pröva lsd

Hans poäng är att Hasch = CB, därför är det ingen mening med att skriva "CB, Hasch".