1 lapp Hoffman Millenium (LSD) i Alperna (!). (Lång läsning.)

Vi kom fram till en öde väg och besluta oss för att gå på den, fortfarannde mot musiken, då vägen gick åt ett annat håll vek vi in i skogen efter några minuters gång, Chris börja nojja själv och såg ut att ha det jobbigt, så jag säger till honom "Håll lite i den magiska staven..." Han gör detta och skiner upp och skriker "Shit vilken jävla energi det är i staven!! Herrejävlar!!!" Nu går vi på led och håller i staven samtidigt (Måste sett jävligt roligt ut.) Men den där staven gav oss ett lugn som var så jävla underbart.

När vi kommer hem är klockan 06.00 på morgonen, Hans lägger sig i sin säng med en flaska som han leker med, Chris leker med ståltråd, Simon ska laga mat åt alla, och jag har tre tallrikar med olika föremål i att utforska.
Efter kanske 30-45 minuter ska jag gå in till Simon för att se hur matlagandet går.. Men han har inte kommit så långt, han sitter på golvet i köket med sin
högra hand i en kastrull, tittar upp på mig och säger "Varmt och skönt." Jag förstår inte vad han menar och går ut ur rummet och utforskar mina tallrikar igen.

Fan jag var så jävla inställd på att ni skulle klättra upp på en topp och kolla ut på viderna...Fan ni hade sett lika bra som självaste Legolas...
Men Det lät väldigt trevligt. Och jag hoppas du kan kolla på träd likadant fortfarande, dom kan var så jävla imponerande på något sätt...Dom liksom sträcker på sig och vrider på sig allt för att vara så optimala som möjligt för sin omgivning!

Och nej jag förstår inte riktigt heller hur man skulle palla gå på ett rave från att ha suttit hemma och slagit på det, känns som det är lättare börja trippa på ravet och sen gå därifrån om det blir för mycket. Så man glider lite mer in i det liksom...