Bodils minicirkus/djurplågeri

Lite spinoff på att motarbeta lagar som är för djurens bästa.

Tyvärr finns det en del lagar där det inte riktigt nödvändigtvis är för djurens bästa.

Ett exempel är minimistorlek på bur, vilket inkluderar bilburar. Det ÄR för hundens bästa att åka i, helst krocktestad, bilbur. Reglerna har dock inga minimimått om hunden INTE åker i bur i bilen. Om jag tar mig själv som ex, så fram tills den här veckan hade jag två riesenschnauzer. Ca 70 cm i mankhöjd, dvs stora hundar. Jag fick UTAN att bryta mot minsta lag ha båda två, eller eller tre eller fyra för den delen, lösa bak i bilen. Enda kravet då är att de är vänliga mot varandra och sams. I övrigt inga krav på takhöjd eller andra minimimått. Det är ur både trafiksäkerhetssynpunkt (lösa, skadade hundar på vägen riskerar att orsaka olyckor), och ffa ur hundarns säkerhetssynpunkt ett VÄLDIGT dåligt val att ha dem lösa och flera. Vid en krock/tvärnit/voltning riskerar de att skadas svårt, och även skada förare/passagerare i bilen svårt.

Dock, jag får enligt regelverket inte ha EN ENDA riesenschnauzer i BILBUR i bilen. Det säkraste är bur, under förutsättning att buren är såpass 'liten' att hunden inte åker runt som en pingisboll därinne. Men minimimåtten för bur är såpass generöst tilltagna, att det är omöjligt att få in en bur med minimimått för 70 cm hund, i någon på marknaden förekommande personbilskombi. Det faller på både längd och höjd. Längden kan lösas med fällt baksäte, höjden är ju värre.

Så här har vi en lag som godkänner fyra hundar lösa i bilen, vilket ger hundmos vid en krock. Men som förbjuder EN hund i bilbur i samma bil. Observera att takhöjden är densamma med och utan bur, och att det kan handla om EXAKT samma utrymme kvadratmetermässigt sett.

Och att de minimimått som gäller för buren INTE är riktigt överens med vad som är optimal storlek säkerhetsmässigt vid krock för hunden.

Där är ett typexempel på en regel som är mycket välment, men som dels på grund av avsaknaden mot att ha hund lös i bil INTE någonstans gynnar hunden, och dels på grund av hur måtten är tilltagna inte är det mest säkra. OBSERVERA att det finns ett litet fint undantag för 'normalstor schäfer', vilket jag antar är en direkt eftergift till polisen och polishundarna. För de burar polishundarna åkder i håller INTE minimimåtten.

Ett annat exempel gäller hästar. De skapade en regel om att hästar inte fåt gå ute mer än 12 h (senare höjt till 16 h) utan ligghall den tid på året då grästillväxt ej sker. Intentionen är GOD, men det slog fel. Det är fullt tillåtet ha en häst ute 24 h/dygn utan ett träd, ligghall eller ens skugga, i ösregn som stekande sol, om bara gräset växer. Det var samtidigt året om tillåtet att (nyss ändrat men en mycket, mycket mesig ändring) ha hästen ståendes i en 3*3 meter liten box 24 h om dygnet 7 dagar i veckan.

Hästar är strövdjur, som i sitt naturliga tillstånd strövar långa sträckor i samband med födosök. Deras kroppar är gjorda för detta, deras matsmältning är anpassad till detta (och en ständig ström av stråfoder). Många hobbyhästar går ut vid 5-6-7 på morgonen, och kommer in vid 7-8-9, och långa dagar ute i (stora) hagar är vad de flesta (TYVÄRR inte alla) eftersträvar.

Den där 12 h regeln gjorde att utevistelsen på pappret iaf (en av de lagar det brytits mest mot tror jag) fick minskas, och den som 'drabbades' av detta var hästen.

13 h/dygn ute i stor skogshage med skydd mot väder och vind var förbjudet, men 12 h ute i en 4*4 meter stor fyrkant av jord utan minsta skydd mot något var helt i sin ordning. Eller att inte släppa ut hästen alls. 13 h ute en solig vinterdag, med skog som skydd var förbjudet, medan 24 h i stekande sol mitt i sommaren, bitande insekter, i en hage utan ens skugga, och vatten bara morgon och kväll var okej.

Så tyvärr ÄR inte alla regler för djurens bästa, det kom en del goddag yxskaftregler som närmast verkar vara rena skrivbordsprodukter under ffa DSMs tid.

Så, Bodil kan ha haft fullgoda skäl att tycka att reglerna inte gynnade djuren/djuren inte for illa som hon hade det. Problemet började när hon istället för att mer organiserat arbeta för en lagändring ansåg att hon hade rätt att vägra, och gjorde det.

Dvs det jag sa innan, TYCKA är en sak, och man kan ha rätt. Men regler är till för alla, och endera jobbar man för att ändra dem och fogar sig när man blir tillsagd/beordrad att göra det, eller få fogar man sig bara. Men försöka stå över dem är fel sätt och då bäddar man själv för fortsatta problem med djurskyddsinspektörer, och för ett antal nya inspektioner, förelägganden och viten.

Min labbe behövde aldrig få klorna klippta, de nöttes ut av sig självt.

Självklart finns det regler som missgynnar situationen för djuren, konstigt vore det annars med tanke på den mänskliga faktorn och det faktum att det är på precis samma sätt när det gäller alla andra lagar och regler. Men grundtanken är ju alltid att den ska vara till hjälp för djuren. Nu finns det visserligen heller ingen lag som säger att det är tillåtet att låta sina djur gå i gassande sol eftersom det går under flera andra paragrafer där djurägaren har skyldighet att själv förstå innebörden av god djurhållning och erbjuda sina djur god omvårdnad. Även om vissa saker kanske borde finnas på print så är det också så att man måste kunna använda lite sunt förnuft i vissa situationer, och att en utebliven paragraf inte alltid betyder att det är fritt fram. Även om det inte finns en specifik lagparagraf som säger att hästar inte får gå ute i gassande sol utan skugga eller regn/vindskydd så kan man dömas för brott mot djurskyddslagen om en häst bevisligen tagit skada av det. Det är alltid ytterst ägaren som har ansvar för sina djur och som måste tillgodose djuret med det nödvändiga för att det ska må bra, oavsett om alla saker står specifikt eller ej i lagtexten.

Djurskyddslagen är ändå helt och hållet till för djuren, annars vore den inte utarbetad alls. Ingen paragraf läggs till för att missgynna djuret och avsikten till en paragraf är ju ändå god, även om det ibland blir fel. Problemet är ändå inte reglerna och lagarna i sig egentligen utan att det finns dem som gör allt i sin makt för att missbruka eller helt nonchalera dem tills de blir tagna på bar gärning. Om folk hyste respekt för djur och behandlade dem på rätt sätt med kärlek och omvårdnad och slutade sätta sig själv högst i alla situationer så vore ingen lag nödvändig. Problemet är också att det tar tid att ändra i dessa lagar, främst eftersom de inte är prioriterade hos myndigheter och politiker, och tack vare EU har vi idag mycket svårare att få in vissa viktiga paragrafer i vår Svenska djurskyddslag. Dessutom kostar det pengar och sådant är det inte heller gott om i vårt samhälle idag då vissa människor inte ens behandlas bättre än djur.

Om man verkligen sätter sig in i djurskyddslagen så inser man hur ofantligt mycket det egentligen finns skrivet för djurens skull. Då förstår man att det är ganska mänskligt att det smyger in fel ibland även om det är oacceptabelt och bör undvikas. Ibland kan också en paragraf verka helt upp åt väggarna när man ser den i skrift, men då man kontaktar SJV, djurskyddsmyndigheten eller Länsstyrelsen för att få en förklaring så förstår man problematiken med hur vissa paragrafer skall utformas och skrivas.

Även om det inte finns en specifik paragraf som förbjuder mig att skjuta en raket i baken på granntanten så finns det flera andra paragrafer i svensk lagstiftning som tydligt förbjuder mig att åsamka andra smärta, lidande eller skada genom mitt handlande eller brist på handlande. Poängen är ju att folk ska få en fingervisning om vissa saker och sedan själva kunna förstå att vissa saker tydligt går under allmänna paragrafer. Annars fick vi sitta och skriva lagtexter hela dagarna om än det ena och än det andra.

Du är förhoppningsvis medveten om att man kan rasta mer än en hund åt gången....
Och att hundar som lever i stor hundgård inte behöver promeneras så dom lägenhetshundar behöver.


Borstar tänderna på hundar gör man bara vid behov, om hunder får korrekt kost så behövs det i stort sett aldrig. Borsta pälsen görs i stort sett bara med långhåriga hundar, och även det är vid behov. Kort/strävhåriga hundar (tex en del tax och terrier raser) behöver dock ofta plockas efter säsong för att undvika hudproblem, men med ett aktivt utomhusliv så är behovet inte lika stort. Samma sak med bad och kloklippning (om klorna nöts normalt av ett aktivt liv så behöver dom aldrig klippas)

Träning kör man efter schema och socialisering sker konstant och behöver inte ske "1on1" utan med hundarna som grupp.

Jag tror du saknar alldelers för mycke av ens dom mest grundläggande kunskaperna om hundhållning för att ifrågasätta hur många hundar man hinner med.


Och vad är det för fel med det?
Fläsk som fläsk.
Det är väl bättre att äta en gris som levt ett bra liv istället för en stressad industrigris?
Och det är väl bättre att äta up den än att kasta köttet om den nu ändå avlivas och därmed hushålla med resursena...

Läser du alla de aktuella förordningarna inser du att det tyvärr är en hel massa glapp. Det är helt sant att djur ska behandlas väl och skyddas mot lidande - ja.

Likväl står många hästar inne 20 av dygnets timmar, de andra fyra står de i en 10 * 10 meters fyrkant ute ensamma, och serveras 5 kilo hö och 4 kg kraftfoder uppdelat på två mål/dag. UTAN minsta lilla plump i inspektionsprotokollet, UTAN minsta föreläggande om ändring. TROTS att det finns hur mycket forskning och belägg som helst för att hästar mår bäst av att ströva över större ytor, umgås med artfränder. Trots att jästar har en hel matsmältningsapparat som är konstruerad för att ständigt äta stråfoder. Trots att alla är överens om att hästar är grovfoderomvandlare. Trots att stillastående innebär sämre blodcirkulation.

Och korna på Revingehed och russen på Lojsta, får trots att de enligt flera, oberoende källor, mår förträffligt med utegång året om utan ligghall, egentligen inte gå så. Det har ang russen getts en tidsbegränsad dispens, och Revingehed bråkade (genom att ignorera lagen) sig till en dispens.

Bara för att ta ett ex, det finns hur många som helst.

Så tyvärr är det inte så att allt är intäckt i paragraferna, och att alla paragarafer sammantaget skyddar djur mor lidande. Och sålänge du kan få ett prickfritt protokoll när du har din häst inne 20 h/dygn, ute i en liten hage ensam 3 h per dag, matar och vattnar den två ggr per dag etc - då kommer viss människor aldrig inse att den sporthäst de har idag har samma grundbehov som den ursprungliga frilevande hästen, att matsmältningen inte förändrats av domesticeringen etc.

För du har absolut en poäng i att folk borde ha mer sunt förnuft, det gäller dock både på djurägarsidan och på inspektörssidan och på lagstiftarsidan. Och att djuren borde sättas först mer, dock så finns det de som sätter djuren först också och just därför åker på anmälningar, inte bara de som sätter sig först. Där det blir krock i regelverken. Sen är det ofta så att det skulle gå att uppfylla lagen utan obehag för djuren, dock med en stor ekonomisk insats helt i onödan. T ex bygga ligghallar som djuren inte använder, men som gör djurskyddet glada.

Tillägg - Och ett av problemen rent generellt är fortfarande i flera av djurskyddsförordningarna att det finns lagliga alternativ som är sämre. Hästar får inte stå i lera t ex. Oftast göra inte ett något åt det, åk runt på höst - vinter och kolla, så står majoritetn av hästarna i lera. Sällan det blir inspektion och bassning för det. Men om det BLIR det så är det bara ställa hästen på box istället för i hage. Då får du fint, rent protokoll, men hästen mår sämre än om djurägaren ålagts att ordna torrare, större hagar och längre utevistelse. Hundar får åka i mindre utrymme burlöst än i bur osv.

Jag skulle föredra TÄTARE inspektioner för alla. Det lär aldrig hända, då de redan nu misslyckas med att upprätthålla det som ska vara, t ex ska häststall inspekteras var tredje år på rutin. På 30 år har jag haft TVÅ inspektioner, båda inom ramen för hästinventering. Jag skulle haft 10 inspektioner helt fristående från inventeringarna. Min hundhållning har aldrig blivit kontrollerad alls, där måste du ha kennel/större verksamhet eller bli anmäld om du ska få besök. Men jag skulle föredra tätar inspektioner, med kunniga, insatta inspektörer för varje djurslag. Med mer nogrann kontroll av hur djuren har det och mår av det, och regler och minimikrav med hänsyn strikt till djurens grundläggande behov i första hand (t ex stora hagar och rejäl utevistelse för strövdjur). Och människovänliga alternativ (permanent boxuppstallning) som andrahandsalternativ enbart i undantagsfall. Det gäller dock inte bara hästar utan alla djur, jag tycker lika illa om kossor inne 24 h/dygn i spiltor hela vintern som att se hästar stå så.

Djurskyddslagen är trots det ändå till för djuren och inte för någon annan. Att hitta fel och brister i ett lagsystem på både ett och två ställen är ju inget konstigt, det vore snarare konstigt om det inte var så. Finns ingen lag i världen som är klanderfri och det är ju det som manar folk att fortsätta skriva och grunda nya lagar och paragrafer. Skulle vi slopa lagen helt skulle det se betydligt mycket värre ut än det gör idag.

I många av de fall där lagen sviktar beror det egentligen inte bara på lagen i sig heller utan på dem som skall tillämpa lagen och på dem som ska se till att den efterlevs på rätt sätt. Tätare kontroller är kanske en sak, men en annan är att se till att dem som utför kontrollerna klarar av att tyda lagen på rätt sätt, och kräva de ändringar som djuren har rätt till. Kan man inte tolka lagen på rätt sätt så är fler paragrafer och kontroller till ingen nytta.

Ett annat problem är den vanliga Svensson människan, eftersom det är h*n som ställer till det mesta förtretet för djuren. Det är lätt att sitta och kräva bättre lagar för hästar och deras ute/inne vistelse, för att i andra stund köpa Scan-grisar som levt på cementgolv i hela sitt liv. Rent generellt lever hästar ett betydligt rikare liv än de stackars grisar som aldrig haft gräs/lera/jord under sina klövar, och som stått i trängsel i hela sitt liv utan möjlighet att sträcka ut, böka runt eller springa 15 meter. Men dem kräver sällan privatpersoner någon ändring för. Istället gynnar man köttproducenterna med pengar vilket tillåter dem att fortsätta sin makabra turné. Djur som tillhör eller kan tillhöra köttproduktion kommer alltid att ha sämre utgångsläge att börja med i djurskyddssynpunkt, och det beror på att människor inte vill betala pengar för grön djurhållning. Därför blir det svårt att kräva så mycket annat när man heller inte vill betala för det.

Dessutom kan man idag tacka travsporten för många av de felaktiga paragraferna som finns för hästarna. Lönsamhet är en dygd för en travtränare och fler/hårdare regler kräver större ekonomiska insatser/utgifter vilket knappast är till fördel för dem. Samtidigt sitter hundratusentals svenskar och spelar på hästar och låter hela karusellen fortsätta. Om en paragraf känns felaktig så kontakta Länsstyrelsen eller SJV och fråga vem/vad/vilka som använts som remissinstans för underlaget till lagen så märker du förmodligen snart att paragrafen kommit till efter diskussion med dem som har störst behållning av den. Speciellt när det kommer till hästar, kor, grisar, höns och andra djurarter som på ett eller annat sätt är lönsamma att hålla.

Kloka tankar Yuppinallen!

Speciellt de där men vilka personer och hur de utses till att utöva tillsyn över andra människors verksamhet. Visst känns det som om pengarna styr till stor del, nyttodjur har generellt sämre skydd.

När de egna organisationerna utövar tillsyn är det lätt att misstänka dolda agendor. Det finns fall där man verkligen kan ifrågasätta motiven. Man får i alla fall inte känslan av att det är djurskyddet som är det verkliga motivet.

[quote=Sereena]Du är förhoppningsvis medveten om att man kan rasta mer än en hund åt gången....
Och att hundar som lever i stor hundgård inte behöver promeneras så dom lägenhetshundar behöver.

Jo visst. Tar du med dig 50, eller 20, eller 10, eller 5? Många timmar blir det iallafall.
En stor hundgård räcker INTE. Hunden skall ut på promenad och aktiveras! Skall få snuffsa på områden den inte har varit på de senaste timmarna, skall få snuffsa och känna VEM KATTEN har varit här och träna sin näsa.
Skall också få gå längre sträckor, det gör dom inte i hundgården!


Borstar tänderna på hundar gör man bara vid behov, om hunder får korrekt kost så behövs det i stort sett aldrig.
Jag borstar tänderna på min hund varje dag. Med en liten tyg-tumme som jag gnider tänderna med. Hon får även märgben, bitben samt god kost. Men orsaken till att jag borstar hennes tänder är att jag vill inte att vetrinären på den årliga undersökningen skall säga att - OJ hon har tandsten, dåliga tänder, trasiga tänder och vi måste operera. Det innebär en sövning, och en sövning är alltid ett stort riskmoment hos en äldre hund.

En stor hundgård räcker gott och väl för den motion som hunden behöver, och aktivering i form av träning dungerar utmärkt, en hund som är ute och leker hela dagen behöver inte extra promenad.


Som saht, med korrekt kost så behöver man inte borsta tänderna på en hund då dom rensar bort beläggningarna när dom äter (undantaget om hunden har onormal tandstensbildning) har aldrig borstat tänderna på nån av våra hundar och dom har aldrig haft problem med tänderna, en del har behövt skrapa lite tandsten ibland men inte mer och hål har dom inte haft. Dock så har många av valparna vi sålt haft prnlem med det bär dom kommit tillbaks för klippning, antagligen pga dålig kost (bara torrfoder alt burkmat med alldeles för mycke spannmål mm).

Om det på ett år går så långt att tänderna måste opereras så är det antingen nåt väldigt fel med kosten, eller så är hunden inte frisk...

Fast hundgårdshundar ska dagligen rastas på annan plats.

De ska ha berikad hundgård, och som sagt dagligen rastas på annan plats.

3 § En rastgård där hundar vistas permanent ska vara miljöberikad. Berikningen ska vara säker och inte utsätta hunden för ökad skaderisk. Berikningen ska vara anpassad efter den hund som hålls i rastgården.
Allmänna råd till 2 kap. 3 §
Exempel på berikning för en rastgård är: siktbarriär i och mellan rastgårdar, möjlighet att gräva, stolpar att markera på, hållbara leksaker och regelbunden ”ommöblering” i rastgården.

--

12 § Hundar som hålls inomhus utan fri tillgång till rastgård, ska rastas utomhus regelbundet med hänsyn till hundens ålder och hälsotillstånd
Hundar som permanent hålls i rastgård ska dagligen rastas på annan plats.

Dock tvivlar jag på att någon har så stort att de har plats för rastgårdar (fem st blir det, man bör inte ha mer än 10 individer/grupp) till 50 hundar som håller rätt mått.

Inte heller jag borstar btw tänderna på mina, och ingen tandsten.

Ang. tandvård så lyssnar jag på vetrinärens råd... Men om du vet bättre så??
Enl. min vetrinär så skall ALLA borsta sina hundars tänder en gång varje dag.
För att undvika problem.
Därmed inte sagt att jag har problem eller att alla har problem - men för att undvika det!
Kan jag undvika det så borstar jag gärna hennes tänder en gång om dagen. Samt att andedräckten blir lite finare

Kursiverat av mig;

Om vi ska prata om det aktuella ämnet så är det två fastigheter gränsande till varandra, rejält mycket mer mark än vad som används till hundarna. 30-talet rastårdar mellan 50 och 100 kvm styck med två hundar i varje. Valptikgårdarna är något mindre, gäss och ankors större. Grisarna har en skogshage med ca 10 "hus" att boa i och halmstack.
Det finns stora fria ytor (gärden) på tre sidor och rastgårdarna är möblerade med liggbord i olika höjder, eluppvärmda kojor, träd i rastgårdarna och leksaker.