Nu har jag ÄNTLIGEN flytt ned i tunnelbanan efter en dags helvetiskt vikarierande i ett av Stockholms mest miserabla och invandrartäta områden(långt ut på Norsborg-linjen, ni övriga 08

r hajar nog) och för att fira det drog jag igång Deathspell Omegas
Fas för första gången på år och dag. Men jag är inte på något jazzigt humör just nu så det blev för mycket efter en minut, varpå jag bytte över till en av mina mest vördade favoritskivor
Ond Spiritism med Armagedda. Lite ljuvlig pestsmittad, medeltida, ursvensk djävulsdyrkan var precis vad som behövdes efter en dag som denna. Har f.ö. noterat att det är den i princip enda plattan inom BM som gör sig bäst på medelmåttig volym snarare än hög. Den blir liksom ännu magrare och sjukligare då.