Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Burkigt och mycket bättre än dagens Sepultura.

NP: Sepultura - Necromancer (demo)

Det låter bra det. Just nu är jag jävligt untrue och lyssnar på lite låtar från kommande Sabaton-plattan, men nu blir det lite Marduk i förhoppning om att du har rätt.

NP: Marduk - Jesus Christ...Sodomized
http://www.youtube.com/watch?v=BC5Z_Ah0beI

Fides Inversa' The algolagnia Divine inköptes när den precis hade kommit. Repulsive-Peter som lovordade den. Och det är helt klart en fantastiskt bra skiva som jag kör med jämna mellanrum. Var ett bra tag sedan nu dock. Så den ska jag fan damma av när jag kommer hem efter mitt kvällspass på jobbet!
Kan tillägga att även jag vikarierar på ett luffigt ställe utefter röda-linjen haha!

Är väldigt asocial just nu på arbetet och spisar musik i lurarna och skiter i allt, hård som man är!
Np: The Arrival of Satan - Tragic awakening

Du är medveten om att du bygger upp en "hype" utan dess like hos somliga här va?

Kände fan inte för "Fides Inversa" ikväll, utan det fick bli några kalla Carlsberg och ett spinn med Craft's "Void", som växt till sig rätt rejält de senaste månaderna. Riktigt fin!
Ang snacket om Marduk här så blir man ju helt klart sugen att höra hur fan den kan tänkas låta. Har ej hört de släppta låtarna heller då mitt Marduk-intresse är mer än svalt just för tillfället, och senaste plattan "Wormwood" gjorde inte saken bättre tyvärr.
Jag vågar fan inte hoppas på annat än medelmåttighet.

Craft - Come resonance of Doom
(vilken jag förövrigt tycker är plattans starkaste spår..)

Måste bara fråga, va tycker folket här inne om "Joyless"? Tror inte jag hört en enda låt med dom, men verkar ju klart intressant att kolla upp iom att det är halva Forgotten Woods-sättningen som skapade bandet(?)

Återigen så verkar det som om det bara är jag som helt saknar liv och Flashbackar en fredagkväll!
Är solokvist hemma så jag sitter och häver i mig öl efter öl och lyssnar igenom både skivor som jag har och inte har hört.
Körde alldeles nyss "Sorhin - Apokalypsens Ängel" som jag äger på cd, och jag kan inte för allt i världen förstå alla fina betyg den fått egentligen. Alltså det är väl i grunden helt klart kvalitativ black metal vi pratar om, men plattan i sig tycker jag då inte är mycket att hurra för. Högst mediokra låtar och skivan harvar på i samma spår mest hela tiden. Förvånar mig att den är något av en kult-skiva idag. Varför? (om någon känner sig manad att motivera..)
Personligen tycker jag att "Skogsgriftens Rike" är det klart finaste dom gjort!

Bortsett ifrån detta så har jag även lyssnat igenom "Luror - The iron hand of blackest terror" CDn som jag köpte på impuls ifrån THR. Och fan i mig vilken skivjävel! Vill nästan skjuta mig för att jag låtit detta band gå mig förbi i så många år! Här snackar vi black metal som är så oerhört jävla bra och ondskefull och deprimerad (utan att för den skullen ska behöva bli klassad som dsbm)!
Någon som är bekant med bandet här inne och vill ge sitt tycke och tänk?
Denna kommer spelas måånga gånger under min livstid!

Just för tillfället så spelas:
Woods of Infinity - Ljuset (Tankeväckande Självömkan just precis..........NU!)
Och här behövs det ju knappast någon utförligare beskrivning eller TANKEVÄCKANDE vitsord.

Då är vi 2. Efter några timmars drickande så är man inne på sista ölen som finns kvar i huset nu så det lutar sig åt att sova när som.
Har i alla fall sprätt lite arckanum PPPPPPPP i högtalarna ett tag nu. Lite komiskt att man har den på LP men istället väljer att köra mp3 filer istället. Är så jävla slö av mig. Vet ibland inte vad jag ska ha vinylspelaren till när jag inte rör den.

Men men, det går till och från, ibland är det rätt gött att slänga på den gamla maskinen.


Hur är det med alla andra som äger vinylspelare/cdspelare? Brukar ni köra mycket vinyl/cd eller är ni lika lata som mig och kör filer istället?

Arckanum - Þríandi

Fan va fint! Jag tänker snart göra detsamma!

Arckanum är ingenting jag ägnar mycket uppmärksamhet åt i dagens läge. Lyssnade väldigt mycket på dom (honom) förr. Och plattan du nämner var den sista jag köpte med bandet. (eller nej, jag fick den av min flickvän som överrasknings-gåva när den kom). Bra platta helt klart!
Men efter den dog intresset helt. Händer väl då och då att jag smäller på "Fran marder" som är det klart bästa han gjort. Även "Kostogher" åker på vid väldigt få tillfällen.

Ang mp3-filer så är vi raka motsatsen där. Jag verkligen avskyr att spela musik genom datorn eller liknande. Det görs bara när jag vill höra smakprov på någonting, eller i extrema fall där skivorna är så pass svåra att få tag i att mp3 är enda utvägen.
Jag är en såndär typiskt fysisk-format-bög, men jag beskyller min far för det.
Som ett adjö till den här dagen (Fredagen), så spinner jag ÄNNU EN JÄVLA gång,
"Forgotten Woods - The Curse of Mankind"
Vet inte vart jag ska ta vägen när jag hör den här skivan. Den är så jävla fantastisk!
Och jag vill gråta och runka av glädje! (samtidigt!)
Och jag blir så jävla mordisk på min bästa vän som vägrar lyssna på dom, bara för att han är en idiot och BARA vill upptäcka saker på egen hand. (Allt som klassas som det minsta "känt" är skräp enligt honom), well, his loss.

Körde även ett varv med en av mina absoluta favoritskivor alldeles nyss, som jag för runt 1-2 månader sedan köpte på nypress:
Trist - Zrcadlení melancholie
Första spåret innehåller kanske det mest känslosamma stycka musik jag någonsin upplevt!
Tycker också det nya omslaget är oerhört mycket snyggare till skillnad ifrån det första med den uppskurna armen över handfatet (oavsett hur målande bilden är för innehållet på skivan), tycker det omslaget är väldigt fult. Ungefär som den i övrigt mästerliga plattan
"Life is Pain - Bloody Melancholy"s omslag, som fan i mig är ÄNNU fulare.

np: Forgotten Woods - The Starlit waters/I, the mountain
*bugar...och bugar igen*

SIEG HAILZ!!

Nu har gjort en högst, verkligen HÖGST amatöraktig black metal låt här med hjälp av det lilla jag kan på gura, samt ett trumprogram på iPhone!
Låten heter ingenting, jag vrålar inget annat än bara just vrålar. Det är slarvigt som bara fan, introt är improviserat på plats och jag bara hamrar på.
Men ärligt talat, visst fan kan det gå att göra musik på det här viset? (Hörlurar är en STOR rekommendation)
Sen vill jag ha ärliga omdömen hahah
http://www.youtube.com/watch?v=MDwCxHxPSnI&feature=youtu.be

np: Forgotten Woods - Eclipsed

Det är bara att lyfta på hatten för årets största hit

Haha, det krävs inte mycket mer än så schysst trumljud. Tänk på att försöka ta i från magen snarare än halsen, eller hur jag ska säga. Svårt att beskriva men när du väl bemästrat grundkonceptet är det en lätt match att utveckla det.

Ang. Marduk så är jag såklart medveten om att jag bygger förväntningar men det skulle jag inte göra utan uppbackning. Hade också jag i princip räknat bort dem helt efter Wormwood, så det var helt utan förväntningar jag lyssnade på den och blev fullkomligt jävla swept off my feet. Det är som ett helt nytt band.

Apokalypsens Ängel var en av mina favoritplattor i svunna tider men jag tröttnade rätt fort. Dock vidhåller jag att de första 3-4 spåren är världsklass. Förstår inte hur någon människa med sinne och hörsel i behåll kan bibehålla kontrollen över sina nackmuskler när riffet i vid 2:20 i Livets Löfte kickar igång. Eller riffet innan dess för den delen "Fuck you! *kaboom boom boom*". Var tvungen att sätta på den biten nu i skrivande stund och det gick en våg av rysningar genom hela kroppen från topp till tå, det händer sällan. Gitarristen måste ha levt enbart på anabola och tjack under inspelningen, fattar inte hur han lyckas sätta alla de där riffen.

Luror-skivan lyssnade jag på för LÄÄÄÄÄÄNGE sedan, vi snackar kanske 5 år och det är enorma tidsmängder med min ringa ålder i åtanke. Det var min bästa polare på den tiden som skickade låten "Smoke And Stardust" och höjde den till skyarna något grymt. Jag var inte särskilt imponerad, ännu mindre så när jag lyssnade på resten av skivan. Återkom aldrig till den och då jag inte direkt gillar DSBM längre har jag inga planer på det heller.

NP: Sorhin - Där allt är blablabla

Drog på Seven Chalices nu och som ofta sker när jag är bakis, helt lealös i kroppen och på mycket märkligt humör sjönk jag lite för djupt in i musiken och mitt huvud för mitt eget bästa. Det är sådana moment av spirituella förnimmelser som ständigt förstärker min dyrkan inför de oerhörda, evinnerliga dimensioner av rökfri eld, svart ljus, hörbara syner och visuella ljud som vältrar sig, exploderar, imploderar, föds och dör på samma gång och virvlar runt i ett vrålande kaos så ofattbart monumentalt och horribelt att man blir snurrig och illamående bara man försöker famna dem med tankarna. På senare år har jag kommit att förstå den aspekt hos religion jag tidigare hatade och högg mot i mitt oförstånd och min vilja att förstå - det behövs inga jävla empiriska bevis eller dylik skit, termen blir lika irrelevant när den appliceras i sammanhanget som att t.ex. säga "nu vill jag att du tar fram ordet 'lycka' och visar mig det, fysiskt, liggandes i din hand". Bara jag ser dessa dimensioner, de är skapta endast för mig och bara jag kan förskaffa mig de själsliga verktyg jag behöver för att utforska djupare och djupare avgrunder.

Nog med spirituella uppenbarelser nu - nu ska jag ägna mig åt vad jag tror kommer bli den mest kvalitativa bakfylleaktiviteten i mannaminne: tälja en bit torkat renkött och kolla på Sagan om de två tornen. Fuck you all very much.