En engelsk opieätares bekännelser av De Quincey

"En dag - han [de Quincey] var då närmare medelåldern - råkade han äta middag hos en af sina vänner, professor Wilson, tvangs att stanna kvar under natten af en häftig storm och - förlängde visiten ungefär ett år! De som då voro i tillfälle att iakttaga honom ha berättat att han vanligen tillbragte den tid, då andra äro vakna, utsträckt i djupa opiumdrömmar på en matta framför brasan, men att han inemot klockan två eller tre på morgonen vaknade upp till plötslig aktivitet och utgöt strömmar af sällsam vältalighet för andaktsfullt lyssnande sällskapskretsar."

Ur Engelska profiler av August Brunius.

Haha, ja.. De Quinceys kvaliteer är ju rättvisst ojämna, vilket sjävklart har sin förklaring i hur pass många droppar laudanum han hällt i sig.. har för mig att han skriver någonstans standarden låg på runt åttatusen om dagen.

Läste nyligen hans essä: The Last Days of Immanuel Kant, som skildrar filosofens sista år, och i synnerhet hans tvångsmässiga och regelbundna tillvaro. Den var rätt kul, för som vanligt med De Quincey tar ofta fantasin och den bissarra humorn över, som exempelvis Kants vana att sova inlindad i en mumie-sjal, aldrig andas genom munen under sin promenad och att dricka oerhörda mängder kaffe vid bestämda tidpunkter. Kants relation till sin betjänt är också rätt märklig. Har aldrig läst någon "riktig" biografi över Kant, så det kanske stämmer.. Men den är klart läsvärd i alla fall, speciellt som den finns tillgänglig på nätet.

http://www.readbookonline.net/readOnLine/38337/

Den har tydligen även filmatiserats för fransk TV och har fått rätt bra omdöme på IMDB

http://www.imdb.com/title/tt0109601/

Tack herr Doktor för den suveräna länken!
Printade ut essän om Kant och njöt i fulla drag. Just så vil jag ha De Quincey. Diaboliskt full i fan bakom pokerminen, samtidigt som han levererar en massa intressant stoff.

Blev helt yr när jag upptäckte förteckningen över alla andra essäer som också står till buds online, saker som man annars aldrig skulle ha hittat utan att göra en vansinnesinvestering i de samlade verken:

http://www.readbookonline.net/books/De%20Quincey/380/

Har du läst någon eller några du speciellt kan rekommendera?

Detektiv-novellen The Avenger - om en serie mord i en liten tysk universitets stad tycker jag är riktigt bra. En spännande historia som fortsätter att utforska de teman om våld, passion och förföljelse som behandlas i Morden som skön konst.

Mycket mer har jag knappt hunnit läsa.. men där finns ett par rätt lustiga och tilltalande titlar som har sparats för framtida läsning

The Avenger i en läsvänligare version:
http://books.google.se/books?id=1a88...age&q=&f=false

Hunter S. Thompson beundrade De Quincey, fattas bara. Två vidlyftiga missbrukare som samtidigt var suveräna journalister och stilister måste ju känna en viss själarnas sympati.
Men beträffande drogen opium hyste Hunter vissa betänkligheter:

"It is an acquired taste, they say, and I have never had much luck with it. There is a lot of ritual involved, and you are always dealing with foreigners who may or may not take care of you, once the dragon begins to sing. You want to have a lot of disposable income and plenty of free time on your hands before embracing a serious opium habit. It is not a productive drug, as a rule." (Generation of Swine).

Han nämner sedan Coleridge som ett produktivt undantag, men kunde lika gärna pekat på De Quincey, som också fick en hel del ur händerna, trots opiumdimmorna.