Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Ni som presenterar ”bevis” här i tråden; var det verkligen de bevisen som gjorde att ni började tro på just eran Gud?

Det är förståelse och sen insikt som får en att tro på ”Gud”.
Några objektiva ”bevis” existerar som sagt inte. Ni ateister för söka vidare annorstädes.
Du kommer då aldrig att läsa några i text iaf om du inte först förstår att läsa.

Talar du för alla?
Och det finns faktiskt de som anser att de presenterat bevis, så frågan var till dem.

Jag talar givetvis för mig själv. Tror dock att de allra flesta gudstroende instämmer.
Är vi överens om att dem som påstår att ”bevisningen” är ”objektiv” har missförstått begreppen?

Det är dessa jag är intresserad av. De som har personliga ”bevis” är inte värd så mycket för mig. (i denna fråga)

Varför är du intresserad av dessa idioter eller vad de har att säga?
För att kunna klappa dig själv på axeln?

Alla med riktiga gudsbevis vet att dem är personliga. Insikter är alltid personliga.

Varför skulle jag klappa mig själv på axeln?
Och det är detta som är trådämnet.

Kanske för att det är den enda typ av ”axelklappning” du förmår erbjudas?

Jo, det vet jag mycket väl. Har du läst tråden då?
Varför intresserar du dig för ämnet? Sitter du och väntar på ”bevisningen”?

Jag är inte en sådan person som klappar mig på axeln.

Ja, jag väntar på bevisningen. Vissa påstår att den finns.

Nej. På vilket sätt har jag sammanblandat subjektivt och religiöst? Min definition av ett religiöst ställningstagande innehöll förvisso ordet "subjektiv", men du är välkommen att backa tillbaka och ta en titt på min definition igen. Om du tänker riktigt hårt ska du nog se att det inte finns någon konflikt eller förväxling alls.


Det förra påståendet får du gärna utveckla. Vad gäller det senare så har jag redan demonstrerat att du ägnat dig åt cirkelresonemang. Om du fortfarande inte förstår är du troligtvis inte intellektuellt utrustad nog att föra denna typ av diskussion.


Jag citerar dig:

Så moral finns inte då det inte finns någon absolut förkunnare av sanning eftersom en absolut förkunnare av sanning inte kan härledas empiriskt? Tack för det.

Om du nu öppet erkänner att moral inte existerar under dina egna premisser så kan jag bara anta att du är likgiltig inför mord och pedofili. Förstår du, eller ska jag ta det igen?


Ovanstående textstycke är kompakt, anti-intellektuellt träck. Att bemöta varje felslut är nästan överflödigt. Till att börja med så var den underliggande frågeställningen huruvida "biologiska instinkter och evolutionellt [sic!] utvecklade sociala beteenden" utgjorde moral på basis av sig självt. Om biologiska instinkter "kan" utgöra moral (OBS! inte de facto utgör det) så utgör de uppenbarligen inte moral eftersom en högre nivå av medvetande godtyckligt sållat bland biologiskt rotade beteendemönster och valt ut subjektivt fördelaktiga beteenden och kategoriserat dem som moraliska; det är då inte biologin som sådan som dikterat moralen. Så frågan kan a priori inte handla om huruvida biologi kan utgöra basis för ett sekulärt moralsystem, utan måste per definition handla om huruvida biologi de facto utgör moral eller inte.

För det andra så påstår du att objektiv moral ("i den mån den existerar") framkommer genom "överenskommelser mellan individer med subjektiv moral". Hela detta logiska klavertramp ger upphov till en rad följdfrågor. Om de individuella subjektens moral utgör subjektiv moral, på vilken basis kan du hävda att kollektivt delad subjektiv moral plötsligt utgör "objektiv moral"? Och på basis av vilket kollektiv? Ett land? En stat? En regering? En by? En kommun? Världen? Varje gruppering av isolerade subjekt? Renderar detta i sådana fall lag och rätt förlegade då juridiska definitioner av rätt och fel inte de facto utgör desamma? Till vilken grad måste det subjektiva moraliska ställningstagandet delas för att det skall kunna anses vara objektivt? 100%? Om vi för sakens skull låtsas att det moraliska ställningstagandet måste delas till 100% av kollektivet, och att kollektivet i total isolering från andra mänskliga subjekt kan diktera objektiv moral, är det objektivt moraliskt att organisera pedofilbyar där pedofiler kollektivt sammanslutit sig för att begå övergrepp på barn, men där de involverade subjekten till 100% delar den subjektiva ståndpunkten att övergrepp på barn är moraliskt försvarbart?


Sant oberoende av subjektiva uppfattningar.


Missförstod du frågan eller har du lässvårigheter? Frågan var huruvida ett mord i skogen, där ingen någonsin får reda på det, var moraliskt på basis av att subjektet ansåg handlingen moralisk. För enkelhetens skull kan vi låtsas att objektet för handlingen var medvetslöst vid mordtillfället.

Använder du dig av moral eller följer du moral från ”högre ort”?
Själv så måste jag tänka på mina handlingar, hur de påverkar andra o.s.v.
För mig handlar moral till stor del om hälsa och välmående.

Öhm, vi finns ju? VI är beviset på Gud, inte något annat, IMO. Om vår existens ska vara verklig måste det ju finnas en personlig grund för den. Annars är det bara "maya". Det kan vara vad som helst och ingenting. Med tanke på att vi inte riktigt har kunnat förklara medvetandets natur, så tycker jag det är FÖR riskabelt att förneka Gud. Sen förlorar man väl inget på att tro på Gud. Potentiellt har man allt att vinna. Det är väl bättre att ha levt för något än ingeting, oavsett utkomst. Men i slutändan är det inte tron som är viktigast IMO, utan hur man lever och relaterar till livet. Jag tror att OM Gud finns, så är han MINDRE intresserad av att bli betrodd, och MER intresserad av att mänskligheten skall fortsätta evolveras på ett gynnsamt öppensinnat sätt, snarare än instängt och egenrättfärdigt, självförgörande..

Summa summarum: OM VI NU FINNS, inte bara i våra "egna ögon", så kan vi med hjälp av vår egen naturliga konstitution ANTA att vi är en extension av universum, som i sig speglar oss, och därmed är PERSONLIGT, viljestyrt, medvetet.. Eftersom skaparkraften är maskulin, och livskraften är feminin, så kan vi härleda något som i antropocentriska termer kan liknas vid Gud Fadern har en betydande roll i skapandet och upprätthållandet av universum.

Eller så kan vi välja den ateistiska modellen, att vi är mikroskopiskt, obetydligt stjärnstoft utan någon transcendent verklig, meningsfull existens.. Av någon anledning har jag svårt att förstå varför man skulle vilja välja det sistnämnda, och jag tycker att vi ser tecken i tiden på att avvisningen av religion leder till FULHET, hybris, kontrollbehov och en ovilja att omfamna livet. Åtminstone finns där en betydande korrelation mellan gudlöshet och kollektiv självdestruktivitet.

Bevisbördan ligger hos materialisterna, eftersom "bevis" är deras egen heliga ko. Att säga att medvetande bara finns i våra huvuden är en abstraktion, ett antagande om verklighetens natur. Inte något bevis. Det enda vi känner till är medvetande, eftersom det är själva medlet för vårt vetande. Alltså är vi inte i stånd att säga att något skulle finnas "utanför" det. Medvetande implicerar Gud, och att vi därför är reella gudsavkommor. Det betyder också att vi kan LITA på vår egen intuition om att Gud finns. Uppenbarligen är det inget som slutar gnaga oss.

Vem har sagt att det är mindre vidskepligt att skicka ut signaler till tomma intet i hopp om att rymdvarelser kanske svarar, än att tro på Gud och ett andligt djup till grund för den fysiska världen? VI kan ju observera att universum har en början, och därmed troligtvis en kausal agent utanför den.