2009-04-27, 16:24
#1
Den 56-årige servitören Sven-Ivar Sahlén påträffades mördad i sin lilla ungkarlslägenhet på Katarina Bangata 55 på Söder i Stockholm den 16 augusti 1966.
När han hittades så var han strypt och bakbunden. Han var fjättrad till både händer och fötter och var nästan naken. Ingenting i lägenheten tydde på strid. Den var nästan pedantiskt välstädad. Det fanns heller inga spår av inbrott. Sahléns plånböcker och portmonä återfanns tomma så när som på några småmynt.
Sahlén sågs den senaste gången i månadsskiftet juli/augusti. Offret arbetade på Stockholms Centralresturang. Han var känd som en ordentlig och ordningssam man.
Gärningsmannen/männen måste ha känt Sahlén eftersom denne/dessa blev insläppta. Polisen kände till att två män, förutom offret, hade druckit kaffe tillsammans. Tre använda kaffekoppar talade för detta påstående.
Vad som bl.a. förbryllade polisen var att radion stod påslagen när polisen anträffade Sahléns döda kropp. Den måste ha varit påslagen i närmare två veckor.
Grannarna i uppgången hade under några dagar känt en mystisk lukt komma från lägenheten men eftersom radion var påslagen så trodde de att han var hemma och att allt var i sin ordning. Dock anade portvakten (det fanns sådana vid denna tid) oråd när han tittade i brevlådeinkastet och kände den sötaktiga lukten från lägenheten. Eftersom Sahléns lägenhet låg på bottenvåningen så hämtade portvakten en stege och tittade in genom Sahléns fönster. När portvakten då kunde då se Sahlén bakbunden och livlös så ringde han omdelbart till polisen.
De gjorde en del fynd bl.a. en adressbok med Sahléns alla bekanta. Tyvärr gav ej denna adressbok någon lösning på mordet.
Två år efter mordet fick polisen ett anonymt brev som berättade att han hade varit bekant med den man som senast varit i kontakt med mordoffret. Detta brev hoppades polisen också mycket på men den anonyme brevskrivaren hörde aldrig mera av sig igen trots stora efterforskningar.
En 21-årig man anhölls senare som misstänkt. Vittnen hade sett honom och en annan man lämna Sahléns lägenhet vid tidpunkten för då mordet kunde ha ägt rum. 21-åringen släpptes dock senare.
Så sent som 1981 trodde våldsroteln i Stockholm att mordet var på väg att klaras upp. En person greps, starkt misstänkt för att ha begått mordet men denne kunde aldrig bindas vid brottet.
Detta med den påslagna radion var verkligen ett smart drag från mördaren/mördarnas synpunkt sett. På så sätt fördröjdes upptäckten ca två hela veckor. Sedan vet man ju inte om det var ett sätt att avleda all uppmärksamhet från lägenheten för att på så sätt skaffa sig ett viktigt försprång gentemot polisen eller om han/de kanske p.g.a. upphetsning och nervositet helt enkelt glömt bort att den var påslagen?
När han hittades så var han strypt och bakbunden. Han var fjättrad till både händer och fötter och var nästan naken. Ingenting i lägenheten tydde på strid. Den var nästan pedantiskt välstädad. Det fanns heller inga spår av inbrott. Sahléns plånböcker och portmonä återfanns tomma så när som på några småmynt.
Sahlén sågs den senaste gången i månadsskiftet juli/augusti. Offret arbetade på Stockholms Centralresturang. Han var känd som en ordentlig och ordningssam man.
Gärningsmannen/männen måste ha känt Sahlén eftersom denne/dessa blev insläppta. Polisen kände till att två män, förutom offret, hade druckit kaffe tillsammans. Tre använda kaffekoppar talade för detta påstående.
Vad som bl.a. förbryllade polisen var att radion stod påslagen när polisen anträffade Sahléns döda kropp. Den måste ha varit påslagen i närmare två veckor.
Grannarna i uppgången hade under några dagar känt en mystisk lukt komma från lägenheten men eftersom radion var påslagen så trodde de att han var hemma och att allt var i sin ordning. Dock anade portvakten (det fanns sådana vid denna tid) oråd när han tittade i brevlådeinkastet och kände den sötaktiga lukten från lägenheten. Eftersom Sahléns lägenhet låg på bottenvåningen så hämtade portvakten en stege och tittade in genom Sahléns fönster. När portvakten då kunde då se Sahlén bakbunden och livlös så ringde han omdelbart till polisen.
De gjorde en del fynd bl.a. en adressbok med Sahléns alla bekanta. Tyvärr gav ej denna adressbok någon lösning på mordet.
Två år efter mordet fick polisen ett anonymt brev som berättade att han hade varit bekant med den man som senast varit i kontakt med mordoffret. Detta brev hoppades polisen också mycket på men den anonyme brevskrivaren hörde aldrig mera av sig igen trots stora efterforskningar.
En 21-årig man anhölls senare som misstänkt. Vittnen hade sett honom och en annan man lämna Sahléns lägenhet vid tidpunkten för då mordet kunde ha ägt rum. 21-åringen släpptes dock senare.
Så sent som 1981 trodde våldsroteln i Stockholm att mordet var på väg att klaras upp. En person greps, starkt misstänkt för att ha begått mordet men denne kunde aldrig bindas vid brottet.
Detta med den påslagna radion var verkligen ett smart drag från mördaren/mördarnas synpunkt sett. På så sätt fördröjdes upptäckten ca två hela veckor. Sedan vet man ju inte om det var ett sätt att avleda all uppmärksamhet från lägenheten för att på så sätt skaffa sig ett viktigt försprång gentemot polisen eller om han/de kanske p.g.a. upphetsning och nervositet helt enkelt glömt bort att den var påslagen?