Olöst mord: Reijo Daag, Viskafors, 1976.

Vad sysslar den misstänkte med idag?

Engagerad i HSB Bostadsrättsförening Gustafsgården:
https://www.hsb.se/contentassets/7a28a90f539849a490899b989a58507f/arsredovisning-brf-gustafsgarden-i-nacka-2018.pdf
Verkar inte arbeta eller vara med i radio mer.

Detta är alltså mgm?

Grymt, nåt att lyssna på imorgon även om det verkar vara ett väldigt kort avsnitt

Hoppas att du har lyssnat för det är ett mycket märkligt, intressant och tragiskt fall.

Även om det besinningslösa mordet på Daag har förblivit ouppklarat så anses det polisiärt uppklarat.

Det är som flera sagt ett mycket intressant fall. Dock så tycker jag att tråden har kretsat väldigt mycket kring GMs sexuella läggning när det gäller motivet. Jag skulle vilja lansera en annan teori utifrån det jag läst i tråden:

Vill först vara noga med att poängtera att jag inte sympatiserar med gärningsmannen och inte heller vill släta över hans gärning. Däremot vill jag ge en bild av hur det hela kan ha sett ut från hans horisont vilket ju är den horisont man behöver ha för att förstå motivet.

Ingemar var som framgått mobbad för sitt avvikande beteende. En mobbing som verkar ha varit omfattande både i längd och intensitet. Förnedring läggs till förnedring och hatet mot förövarna växer för varje dag. En dag brister det för Ingemar som tar ut allt på en stackars katt som han sparkar ihjäl i vredesmod. Efter detta förstår Ingemar vad hatet kan förmå honom till. Han börjar fantisera om hämnd. I fantasin har han snart hämnats hundratals gånger men fantasierna ger allt mindre tröst.

Det är nu som Ingemar börjar samla på knivar. Fortfarande är hämnden bara fantasier men det känns bra att veta att hämnden nu ligger i hans händer. Trakasserierna kan bara pågå så länge som han tillåter det. Han är beväpnad till tänderna. Tolv knivar. Ingen skulle reagera om han sedan bara har elva eller tio kvar. När han vill kan han hämnas och slänga vapnet och ingen kommer att tro att ”fröken Sjöblom” kunnat göra något sådant. Denna plan får sig en liten törn när han i ett plötsligt vredesutbrott ger sin vän Reijo en blåtira. Ännu en våldstendens från Ingemar blir då känd. Ska han göra något åt sina plågoandar så behöver det ske innan för många oskyldiga råkat ut för honom.

Under vintern 1976 börjar alltså en vilja till hämnd också i verkligheten att ta form hos Ingemar. Kanske vill han döda sina plågoandar men mer troligt vill han skrämma dem. Han står inte ut längre. Men Ingemar är ensam och utstött. Ingemar behöver hjälp. Han ville inte riskera att bli hånad och utskrattad när han ska skrämmas och han ville inte bli uppfattad som en ensam knivviftande dåre. Det skulle inte ge annat än en plats på Beckomberga.

Lösningen var Reijo. Om Reijo hjälpte till. Om dom var två. Då skulle inte Ingemar bli hånad. Då skulle han bli tagen på allvar. En onsdagkväll i april har han bestämt att Reijo ska värvas till uppdraget. Han och Reijo cyklar till affären och köper godis. Lite senare cyklar de längs skogsbrynet. Ingemar föreslår en promenad i skogen och Reijo hänger på. Borta från alla människor berättar Ingemar om sin stora hämnd och han visar kniven. Men Reijo blir inte imponerad och inte heller rädd. Ingemar berättar vilket helvete han lever i men Reijo fortsätter att neka honom hjälpen han ber om. Ganska snart tröttnar Reijo och säger något om att Ingemar nu verkar vara lika vrickad som alla säger. Reijo som inte är det minsta rädd för Ingemar vänder sig om och börjar gå mot Sven Eriksons väg. Det är nu det brister för Ingemar. Hela hans hämndplan. Hans fantasier som han byggt upp under månader kanske under flera år trasas sönder inför hans ögon och det är hans ende vän som gör det. Ingemar blir ursinnig. Han tar några snabba steg fram mot Reijo som beslutsamt fortsätter mot cykeln. Därför ser inte Reijo att Ingemar har höjt kniven. Därför blir det aldrig några värjningsskador. Knivhugget träffar med full kraft och Reijo sjunker ihop på stigen. Ingemar fortsätter att hugga honom i vredesmod. Han är ursinnig och tar ut år av förnedring på Reijo som egentligen är den minst skyldige av alla i hela Viskafors. Efter urladdningen lämnar Ingemar den döde i skogen. Om han återvänder är det för att se om det han minns verkligen har hänt. Om han återigen hugger kroppen så är det i ilska över att ende vännen ”valt” döden framför att hjälpa Ingemar. Hat och förtvivlan kommer över honom igen.

Att neka i polisförhören blir aldrig särskilt svårt. Varför ska han sitta inne för ett brott som Viskafors ungdomar gjort sig skyldiga till? I hans värld har omständigheterna gjort honom till gärningsman mot hans vilja. Reijos död var den oundvikliga slutpunkten av en serie händelser i den lilla orten Viskafors på 1970-talet. I sin egen värld kan alltså inte mördaren erkänna mord eftersom mordet aldrig var avsiktligt och mordoffret aldrig var måltavla. Till Reijo mor sa Ingemar ”Det var jag som gjorde det”. Kanske ville han att hon skulle veta det. Kanske ville han att hon skulle sprida det. Kanske skulle folket på byn få höra ryktet om vad Ingemar Sjöblom är kapabel till när tålamodet är slut. På så sätt dog inte Reijo förgäves. Han ”gav” sitt liv för att ge Ingemar upprättelse.

Vill än en gång poängtera att detta inlägg är ett försök att närma sig motivet utifrån Ingemars horisont. Jag tror inte att mordet var planerat och jag tror inte heller att det berodde på en enskild händelse. Mer då att det var slutpunkten av en serie händelser som pågått under lång tid.

Berättelsen är hopsydd med hjälp av kända fakta i ärendet. Hoppas att den har väckt tankar och intresse!

/Kronertskocka

Ja det är ju ett mycket sannolikt scenario. Inte alls otroligt att det kan ha förhållit sig så.

Undrar om nån i hsb-styrelsen där tant "ingemar" sitter vet om att de har med en galen knivmördare att göra?

Jag tror nog att HSB-styrelsen känner till att tant Ingemar har en mindre trevlig bakgrund.

Räcker med att en får reda på detta så känner de övriga också till det fast ingen talar förstås med den berörda personen ifråga om vad som en gång utspelade sig i Viskafors.

Lyssnat och var en bra återblick av denna tråden. Samma konstateranden och frågor som vi alla kom fram till

Definitivt polisiärt uppklarat men tyvärr kommer den skyldige aldrig straffas för det och inte heller träda fram och erkänna trots preskriptionen

Låter som en väldigt trolig teori. Reijo som minst förtjänade det fick ta emot knivhuggen fröken Sjöblom ville ge sina plågoris i Viskafors

Kommer inte ihåg om det avhandlats i tråden ifall Ingemar blev mer eller mindre utsatt av mobbare efter mordet eller om det fick effekten han ville och de lät honom vara

Javisst är mordet på Reijo Daag polisiärt uppklarat. Tant Ingemar berättade för BOs mor vad h*n hade gjort utan vittnen. Synd att modern inte kunde spela in bekännelsen. Det har heller aldrig funnits någon annan misstänkt. Nej GM kommer aldrig att berätta något fastän mordet på Reijo preskriberades 2001.