Egna förslag till en fråga av "metanormativ" form - Vad är en "god" etisk teori?

Med hänvisning till tråden "filosofiforumets degeneration" har jag funderat ut några frågeställningar (kommer med fler trådar) som "seriös filosofi" kan bedrivas varav jag tänker bifoga information om problemet för de som inte förstår var problemet handlar om. Citerar engelska wikipedia helt enkelt för att få en klar bild. I trådarna skulle jag gärna vilja att ni kommer med era egna idéer och kritiserar (givetvis på ett sätt som icke är förolämpande) varandras idéer. I denna tråd tycker jag inte det finns någon passande info att bifoga.

Eget förslag:

En god etisk teori enligt mig fungerar som ett praktiskt användbart system i enlighet med vår intuition. Den teori som har minst motsägelser när man jämför med intuition (olika människor har även olika intuition) är den "bästa" etiska teorin. Denne teori skulle mycket väl kunna ha flera saker som motsäger olika individers intuition, men den "minst inkorrekta" är den bästa utav dem.

Kritisera gärna.

Det verkar rimligt att ett sådant förhållningssätt blir väldigt kulturrelativt. Många intuitioner reflekterar blott samhällets förhållning till vissa problem. Exempelvis känner många i Ryssland avsmak inför homosexuella medan väldigt få gör det i Holland.

För att nå djupare och införa lite striktare krav föreslår jag att man istället analyserar intuitionerna och ser om det kan finnas någon form av gemensam nämnare i grund och botten. Den antas sedan som ett fundament varav man kan bygga ett system som följer standard rationalitetsprinciper.

Skall kolla upp några grejer för detaljer, men i huvudsak förefaller detta ha större chans att nå bortom kulturer och ha en mer objektiv status.

Mot detta synsätt vill jag sätta min gamla husgud Hegel. I stället för att försöka formulera något i all hast, så tar jag denna bit från wikipedia, som ger en skiss av av det handlar om:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Friedrich_Hegel

" I opposition emot den kant-fichteska etiken lärde Hegel att människan inte i första rummet har att i sin på samvetets vittnesbörd grundade övertygelse om rätt och orätt söka normen för sitt handlingssätt. Gör hon detta, blir hennes liv ett ständigt jäktande efter ett overkligt, aldrig upphinneligt ideal, och i avsaknad av en fastare norm för rätt och orätt än det personliga tycket försjunker hon till godtycke. Hon bör hellre böja sin Övertygelse under lagarna och sederna i det samhälle, i vilket hon lever, emedan i detta samhälle uppenbarar sig ett förnuft högre än hennes, nämligen det i världshistorien framträdande gudomliga förnuftet själv, världssjälen. Ty verkligt såsom en människolivet bestämmande princip är blott det förnuftiga; men det förnuftiga är också verkligt och behöver ej vänta på individens pliktuppfyllelse för att bli detta.

Ett troget och samvetsgrant uppfyllande av plikterna i familjen och staten under sträng, men självständig lydnad för dess lagar bliver individens första plikt. Den nödvändighet, varmed förnuftet i samhället och världshistorien förverkligas, beskrivs av Hegel på ett sätt, som hotar människoviljans frihet, hennes ansvar och skuld samt leder till en åsikt om det onda, som i detsamma ser ett övergående men nödvändigt moment i det goda."

BaalZeBub detta leder ju även till en form av relativism, eller det gör det i all hög grad om man skall följa detta:

"Hon bör hellre böja sin Övertygelse under lagarna och sederna i det samhälle, i vilket hon lever, emedan i detta samhälle uppenbarar sig ett förnuft högre än hennes, nämligen det i världshistorien framträdande gudomliga förnuftet själv, världssjälen."

Kräver mer precis formulering utav idéerna innan jag kritiserar något mer dock, alltför många oklara ord med ett oklart sammanhang. Charmerande rent retoriskt och välskrivet men jag vill helst ha svart på vitt.

För Hegel stannar dock inte processen där. Notera spänningen i följande formulering från samma artikel:
"världshistorien förverkligas, beskrivs av Hegel på ett sätt, som hotar människoviljans frihet, hennes ansvar och skuld samt leder till en åsikt om det onda"

Det handlar alltså inte om att sedligheten förverkligas i ett passivt anpassande till sederna. I själva verket fortsätter Hegel sedan ( står ej i artikeln ) med hur människorna i samhället själva utvecklar sin egen sedlighet. Där kan vi dels se oppositionen ( friheten var ju hotad), dels att människor internaliserar samhällets normer. På så sätt förverkligas, i en motsägelsefull process (som alltid när det gäller Hegel) idéerna i det konkreta. Detta är dock en lång (och smärtsam) process, som börjar med den asiatiska diktaturen (en är fri), över slavsamhället ( några är fria) fram till den allra bästa av världar (alla är fria) vilket lite provinsiellt råkar vara det borgerliga samhälle med en upplyst despoti där Hegel fått professorstitel.

Tack för förtydligandet, dock vet jag inte om det tillför någonting i praktiken. Etiska system är ju en av de saker som bidrar till att människorna "själva utvecklar sin egen sedlighet". Till exempel så är ju förändringen utav synen på deontologisk etik något som förändrat samhället drastiskt (från teist-imperativ perspektiv till att söka egenvärde "på jorden"). För att en sådan process ska ske räcker det nog inte bara med att beskriva vad som händer, snarare måste ett imperativ komma in.

Hegels teori här är snarare en form av beskrivande etik där han försöker förklara vad som händer, snarare än vad vi bör göra (och hur vi väljer att handla efter våra subjektiva preferenser)? Dessutom tror jag inte att det alltid "går framåt" som Hegel verkar mena, snarare verkar nihilism och amoralism sprida sig mer och mer för stunden.

Krenek som jag vet är utilitarist (om han inte ändrat sig) kan mycket väl anse att utilitarism är den teori som för stunden saknar mest egenskaper som går emot intuition, men jag har svårt att säga att det verkligen är utilitarism till följd av alla de problem som teorin har (många kända exempel). Dessutom har jag svårt att föreställa mig lycka som egenvärde då - om livet verkligen gick ut på lycka - skulle det nästan vara lika bra att ta livet av sig till följd av all den olycka och otillfredsställelse som dominerar våra liv (möjligen oundvikligen). Snarare väljer jag en individualistisk etik som utgår ifrån det individer själva "valt" (genom deras miljö och arv) som säger att de bör handla enligt deras eget självintresse (där självintresse baseras på vad dem faktiskt har för egna intressen, snarare än att hävda att lycka är deras intresse).

Jag tror att samhället är mer mekanisk i sin utformning både på stor och liten skala än vad de flesta filosofer inser i sina krussiduller (no offence). Om filosofin inte går att förenkla ner till minsta gemensamma mekaniska nämnare så riskerar man att bortkollra sig själv i resonemangen. Jag anser att om inte filosofin strävar mot förenkling av komplexa resonemang så saknar den värde. Jag är övertygad att det kan finnas fog för att tro att den minsta gemensamma nämnaren är mekanisk och biologisk.

singularitet: Det är ytterst många som är ytterst kritiska mot Hegel inom filosofi sammanhang.

"Jag är övertygad att det kan finnas fog för att tro att den minsta gemensamma nämnaren är mekanisk och biologisk."

Du får mer än gärna starta en tråd där du förklarar vad du tror och vad denna gemensamma nämnare är (evolutionär psykologi blir lätt mer spekulation snarare än testbara hypoteser, även fast den är sann till följd av evolutionsteorin som är en stark vetenskaplig teori). Denna tråd handlar inte om samhället (som Hegel-exemplet gör) utan om normativ etik som är något helt annat.

Det har jag redan gjort. Läs gärna länken nedan!

Aja det är OT hur som helst, kommentera gärna om vad du tror är en "god" normativ etisk teori. Annat är annat.

Ville klargöra mig om en sak för Krenek, när jag sade "vår intuition" avsåg jag rent universellt. Givetvis kommer det viss del bero på kultur, men om man kopplar samman alla kulturer gemensamt för att sedan försöka få fram den teori med minst motsägelse till intuition (hos dessa olika människor). Detta uppnås då via samtal och argumentation mellan människor ifrån olika kulturer. Givetvis är det svårt i fall utav personer som uppfattar det "rätta" som Guds bestämmelse, men även dessa kan resonera utan teistiskt inblandande.