Lista Deathspell Omega´s tre bästa låtar!

För er som är bevandrade med denna otroliga akt vid namn "Deathspell Omega" ifrån Frankrike kanske vill och har ett uns lust att delge mig vilka som är era tre (eller fler) favoritlåtar?

Klara färdiga GÅ!

1. A chore for the lost (Fas - Ite, malidicti in ignem aeternum)
2. Kenosé II (Kenosé)
3. Odium Nostrum (Si monumentum, requires circumspice)

4e plats för otroliga mellanspelet (bönen) "Second Prayer" (Si monumentum, requires circumspice)

Stön. Okej då.

1. The Repellent Scars Of Abandon And Election (Fas)
2. The Shrine Of Mad Laughter (Fas)
3. Diabolus Absconditus (Crushing The Holy Trinity)

HAHAH!! ja det är bra inställning! såg precis ditt svar "AntaeuS - Vinner som vanligt" *asg*...Lyssnar förresten just nu på Colliding in Ashes från senaste.. och försöker verkligen dundra med mina lufttrummor i takt

Det är en av de två låtar som gör den till världens bästa skiva. Världens andra bästa låt i min mening, med andra ord. Jag har knappt lyssnat på andra låtar än Rot, Colliding In Ashes och Words As Weapons från den skivan, men de låtarna räcker med stora marginaler för att göra hela skivan till det bästa musikaliska verk som någonsin släppts. De är inte av denna värld.

Lycka till med lufttrummorna, Parkinsons kan underlätta!

Nu vet jag vad du ska ha för avatar, Mordum. Njurarna på Kénôse-omslaget. De är inte tagna än.

haha ja det skulle vara någonting , får kolla upp

Svårt att välja (förutom förstaplatsen), men så här får det bli:

1. Sola Fide II (Si Monumentum Requires, Circumspice)
Ohotad etta för mig, har allt, till och med det närmaste Deathspell Omega kommer en refräng.

2. Chaining the Katechon (Chaining the Katechon)
Kan de hålla intresset uppe i över 22 minuter så är låten bra, punkt slut.

3. Diabolitus Absconditus (Crushing the Holy Trinity)
Lugn och atmosfärisk, lite annorlunda jämfört med det mesta de spelat in.

1 Carnal Malefactor (Si Monumentum Requires, Circumspice)
Tveklöst bästa låten från baguettegossarna. så jaevla bra.

2 Diabolitus Absconditus (Crushing the Holy Trinity)
Tänkvärd, inte lika mycket obskyra filosofiska och religiösa referenser som ofta gör en lite förvirrad.

3 Mass Grave Aesthetics (Den där splitten med Malicious Secrets)
DÖ-DÖ-DÖ-DÖ-DÖ-DÖ-DÖMM-DÖMM!

Kénôse I - Kénôse plattan

Hétoïmasia - Si Monumentum plattan

The Shrine Of Mad Laughter - Fas plattan

Alltså jag äger "Chaining the Katechon", men har fortf inte kommit mig för att lyssna på den. Är fan rädd att det ska vara något ännu mer komplicerat än FAS! :O

Utan ordning:

- Jubilate Dei
De fantastiskt energiska, näst intill glada riffen tillsammans med den groteska texten gör att spåret låter som en ironisk tolkning av religösa psalmer, följt sedan av en otroligt vacker långsam bit på slutet... otroligt skönt spår med en stämning som är helt unik i black metal.

- Kenosé I
EPn Kenosé är i min mening DsO's bästa verk, där de utvecklat stilen i Monumentum och lagt till en mer progressiv kant. Första spåret är min favorit, på grund av att riffen är så otroligt catchy, särskilt i låtens mitt, när övergången från snabbt till midtempo görs och världens skönaste riff kommer. Trots att låten är 15 minuter lång så är den så varierad och så mångfasetterad, med byten precis på rätt ställe och perfekt mix av mysteriskt lugn, brutalitet och sköna headbanger riff att låten alltid håller ens intresse hela vägen igenom - och det är fan inte ofta långa låtar klarar av det.

- Carnal Malefactor
Bara så otroligt skön stämning och så jäkligt härliga riff så det knappt är sant. Och hur fantastiskt är inte den sövande körsången i mitten? Och sedan när man minst anar det kommer brutaliteten tillbaka med en så plötslig vändning att det skrämmer en likt en hoppa-till scen i en skräckfilm. Riffet vid 2:48 måste för övrigt vara det bästa riffen DsO gjort någonsin.

(bubblare:
- Kenosé III, första två minuterna är fan det mest brutala bandet gjort, men resten av låten, trots att den är bra, blir som en skugga i jämförelse med första biten.)

Tycker det är riktigt svårt att rangordna vilka låtar som är bäst, men här kommer tre utan någon speciell ordning :

- Jubilate Deo
För att få in den rätta känslan som kommer i låten måste man nästan lyssna från Third prayer och framåt tycker jag. Annars instämmer jag helt i vad Bäckahäst skrev om låten, otroligt vilken känsla när hela låten saktar ner en kort sekund runt 2min för att sedan sparka igång igen lika snabbt som innan.

- Sola Fide I
Vilken otroligt bra öppningslåt till skivan, man ramlar ju nästan av stolen i ren extas när Mikko dundrar igång med sitt "Ohh Satan, I acknowledge you as the Great Destroyer...." samtidigt som trummorna och gitarrerna maler på som bara fan. Hela texten är här också ovanligt tydlig och enkel att förstå, vilket är ett plus i kanten. Bäst blir dock låten när man hör First Prayer innan, så stämningen hinner byggas upp ordentligt, för att sedan släppas lös och explodera totalt!

- The Shrine of Mad laughter
Så otroligt galen och brutal låt! Trummorna är helt sjuka, lyssna bara på partiet runt 2min. Låter omänskligt bra och avancerat. Älskar hur man bara sugs in i låten och glömmer tid och rum och bara njuter av den otroliga engergi som bandet visar upp här.

Bubblare :

Hela Kenose är värd att nämna, speciellt då början av III som någon nämnde, det blir liksom höjdpunkten på hela skivan. Känns som allting innan leder fram till den biten. Väldigt synd att den är så kort bara, men annars vågar jag inte klaga på något.