Har just börjat i
Folkungaträdet av
Verner von Heidenstam.
Nu får ni tåla er gott folk men jag bara måste få återge inledningen:
Hur dvärgarna lämnade ifrån sig hornet Månegarm och hur ett frö gömdes i mullen, innan ett stort träd kunde växa, det skall här beskrivas. Här skall berättas om en släkt som vann högsta ära och sedan spårlöst sopades från jorden. Vad de mäktiga av denna ätt tänkte om sina guldkronor, när deras livsdagar stupade som kalla och slippriga trappsteg ned till helvetet, och de olyckliga ömkade om sina fjättrar, det skall också bli sagt. Må de, som vilja veta det, lyssna. Ingenting skall bli förtegat. Oöverskådliga avstånd breda sig mellan dem och oss, men alla människoöden susa under fingrarna på samma spinnerskor.
På landets östra kuster krökte sig en havsvik djupt in mellan klipporna. En sköldmö hade där blivit gravsatt på sin stol, i full härbonad med spjutet mot axeln.
Preludiet.
Kan inte fatta att Verner von Heidenstam fick Nobelpriset. Jag menar, titta på vilket skräp som får priset nu för tiden! Det är ju saga och högstämd fantasi i hans författarskap, för att inte tala om en del av hans dikter! Gustav Frödings jordafärd! Nuvarande Svenska Akademien skulle inte drömma om att ge priset till en så genial författare.
Det här är alltså en historisk roman, folkungarna har funnits, det är historiska pesoner, de flesta.