Citat:
Ursprungligen postat av
Punkliv
Lovecraft var en otroligt bra författare. Köpte
den här snygga novellsamlingen någon gång förra året och föll direkt. Nu har jag inte läst något av honom på länge, började bli lite mätt och fastnade i en historia som var tråkig och la ner det. Nu blev jag sugen på att plocka upp den igen och sugas in i hans fantastiska, fascinerande och obehagliga värld. Väldigt bra språk, som du skriver.
Som tillägg på förgående text ligger stor del i hans framgång i att han på ett skickligt, nästan skrämmande sätt leker med läsarens känslor. Jag är ingen författare, men jag skulle nog vilja påstå att skräck måste vara något av det svåraste att skriva, just för att det handlar så mycket om att skapa rätt atmosfär och stämning.
Trots att jag precis börjat läsa Lovecraft kan jag direkt se vad det är han gör så bra. I de noveller jag läst så beskriver han aldrig vad det är för fasa som ruvar i skuggorna - om det ens är något där. Faktum är ju att han många gånger, precis som det bör, bara
antyder att något är där. Det är så skickligt, och egentligen rätt simpelt, för han spelar bara på människans natur. Vi räds det okända. Genom att låta bli att sätta pränt på entiteter skapar han en stämning där läsaren själv måste dra slutsatser.
Jag ska inte påstå mig vara berest inom skräck, men det finns säkert många författare som skriver om spöken och demoner och, genom sin text, faktiskt sätter pränt på vad som de facto händer. Genom att skriva att det är en demon på andra sidan dörren tar man bort stämningen, oavsett hur väl man gestaltar mörkrets kalla, nästan klibbiga fingrar som sakta sluter sig runt karaktären. Genom att sätta pränt på entiteter förstör man stämningen - och därmed förlorar man läsaren. Det är just det Lovecraft undviker så skickligt.
Han spelar på läsarens egna fantasi, och genom sin text där han endast
antyder saker så använder läsaren sin fantasi mot sig själv och berättelsen blir därmed betydligt mer skrämmande och verklig. Inte nog med att man blir bättre på att gestalta när man gör på det sättet, själva historian blir mer kuslig; genom att göra läsaren medveten om att det finns något på andra sidan dörren, utan att för den skull beskriva
vad, så kommer läsaren med sin egna fantasi att göra sig själv rädd. Som sagt, människan är rädd för det okända, och genom att beskriva något okänt som rör sig i dörrens skugga, utan att sätta pränt på vad, så kommer läsaren blir mycket mer skrämd.
Man ska också komma ihåg att genom att endast antyda saker ger man läsaren verktyg och material att skapa sina egna monster och spöken. Oavsett hur bra författaren än är på att uttrycka sig i text så kommer läsaren alltid att triumfera i att skapa en mer skrämmande entitet än vad författaren någonsin kan göra - det gäller bara att förse läsaren med tillräckligt med material och så sköter denne resten själv. Och det är ju precis det Lovecraft gör, extremt skicklig i både språk och berättarteknik.