Citat:
Ursprungligen postat av
egon2b
Roten till »förlåtelse« är verbet »förlåta«. Verb avleds till substantiv med ändelser som -ande, -ing, -ning, -else.
Andra substantiv på -else är händelse, skapelse, bekännelse, ändelse, förströelse ....
Man ska inte fundera för mycket på vad som är konkreta och abstrakta substantiv (nomen). Ordet »bok« är benämningen på en botanist art, ett fysiskt träd, ett intellektuellt verk (ISBN-nummer), en samling fysiska blad med tryck på, en dataström på visst format.
Mhm.. med den definitionen faller kanske prefix.nus/.nu's (?) definition med én eller ett framför substantiven... t.ex.
ledning av subst.
leda... man kan ju varken säga en leda eller ett leda på något för substantivbestämning begripligt sätt, annat än genom ovanst. definition... förutsatt att ordet
leda i betydelsen leda ström är ett substantiv förstås?

Korrektion...detta tar tid att fatta...ordet
leda är alltså ett verb? ... medan verbets
avledning! är ett substantiv...? ...d.v.s. ordet ledning...

och man kan ju såklart säga én ledning... O.K. det mer eller mindre imaginära substantivet
förlåtelse sjunker sakta in...