Någon i din familj eller släkt som tagit självmord?

Min systers sambo tog livet av sig i början av åttiotalet. Tydligen hade han fått HIV genom att ha delat spruta med någon annan knarkare. Och på den tiden var det samma sak som en säker plågsam och oundviklig död. Ung var han också hade precis fyllt 20 år.

Min mamma valde att avsluta sitt liv, 4 dagar innan julafton 2010. Det är nog den värsta smärtan jag varit med om. Jag har haft så mycket ångest över det, för bara jag hade nyckeln hem. Det känns hemskt, att jag inte var där då hon behövde mig. Alla "om bara" är jättetunga att bära. Har startat en blogg om det, så kanske jag kan rädda någon annan.
http://www.xonlyhuman.wordpress.com

Morbror hängde sig i Mormors lada

Min mor har flera gånger försökt ta livet av sig.

Jag har aldrig försökt ta livet av mig, men jag funderar starkt på det.

Min pappa tog livet av sig bara några veckor efter att jag föddes...

Så man kan utan att överdriva säga att jag föddes in i kaos och misär...

Och resultatet är att jag hatar mina föräldrar, men älskar mig själv.

Min nära väninna jag hade när jag var i runt 13-14 års ålder tog en coctail av olika flytande mediciner, tabletter och skar sedan upp handlederna. Men eftersom det tydligen hade dragit ut på tiden gjorde hon slag i saken och hängde sig i taket inne i sitt rum. Troligen tog hon livet av sig på grund av hennes svåra förhållanden hemma hos sin pappa där hon var ensam tjej bland sju bröder varav tre av dem hade förgripit sig på henne x-antal gånger.

Hennes pojkvän fann henne och försökte en kort tid också ta sitt med sömntabletter men hans syster hann rädda honom genom att hälla i honom saltvatten innan han somnade så han kräktes upp alla tabletter.

Har läst din blogg och känt en del av din smärta. Hoppas du kan landa i att din mammas beslut var hennes och inget du varken kunde ha förutsett eller förhindrat. Möjligtvis fördröjt, men inte mer. Jag är ledsen för din skull att din mamma valde den vägen och att hon inte lämnade något personligt meddelande till dig för att lindra din sorg.

OnT:
Flera familjemedlemmar och släktingar, inklusive farsan, har drogat eller supit sig till döds, vilket är liktydigt med självmord i min bok. Men de jag minns mest är vänner som valt att avsluta sina liv i förtid och gjort sig så ensamma innan själva handlingen att den till slut framstått som enda utvägen.

Tänker särskilt på M, som ringde mig medan tabletterna och spriten kickade in. Fan att du utsatte mig för det. Fan att du var så jävla envis och skulle fixa allting på egen hand.

Min Far 60 plus tog sitt liv på psyk efter att för första gången sökt hjälp och förklarat att han mådde dåligt och var rädd att ta sitt liv, kan kännas som att de inte tog honom på allvar, han hängde sig i sitt eget bälte inne på toaletten. Varför? är väl frågor som dyker upp var dag.
kände dock inte honom så väl, trots att vi bott tillsammans i sexton år.

Min mormor hängde sig långt innan jag föddes, men det påverkar mig ändå eftersom det var mamma som hittade henne (vid 15 års ålder) och aldrig fick/sökte hjälp, så hon plågas ganska mycket av det fortfarande vid 50 års ålder och tar upp det varje gång hon är ledsen och hotar med att göra samma sak.
Pappa har även försökt 1-2 ggr (jag vet inte hur seriöst det andra försöket var)

Jepp! Självmord och alkoholism. Det blir jag som bryter den negativa trenden.

Ja, min mors morbror tog sitt eget liv genom att skjuta sig själv i huvudet. Det är tydligen inget man direkt talar om i släkten då jag inte fick reda på det förrens jag var fjorton år... Anledningen till detta var att hans syskon, av någon anledning, fick skulden för detta. Varför vet jag inte riktigt.

Min pappa tog självmord på sjukhus när jag var 19 efter många års missbrukande, antar att han hade ångest på livet, detox som spökade osv, så han stack sig själv i halsen med en penna och förblödde.

Hade inte sån bra kontakt, grät lite i början men kom rätt snabbt över det, inget förändrades i mitt liv i egentligen.

Min pappa tog sitt liv sommaren 1991. Han var 45 år gammal när han dog och jag var 22. Han körde hemifrån en dag, tog bilen, och skulle bara ut lite. Han kom inte hem igen. En månad senare hittades han död i sin bil. Han hade kört in på en skogsväg en mil ifrån mitt hem och när han hittades hade han varit död sedan den dagen han försvann, alltså i exakt en månad. Han hade bäddat i baksätet och lagt sig där för att somna in. En privatperson hittade honom till slut. Han lämnade inget brev efter sig och än idag vet vi inte varför.

Sen tog min svägerska sitt liv för 7 år sedan. Hon tog sitt liv på sin födelsedag och lämnade tre små barn efter sig.