Någon i din familj eller släkt som tagit självmord?

Måste nog vara det värsta som kan hända en familj. Så många frågetecken och varför förstod vi inte förens det var försent? Själv har vi ännu inga kända självmord i släkten men vissa klassas som rena olyckshändelser så vem vet?

1 självmord.
2 självmordsförsök.

Det värsta är att i min släkt handlar det snarare om när det sker, om det sker... Det är en rätt äcklig känsla också faktiskt.

Begått självmord, inte tagit!

Beror helt på vad man menar med familj/släkt. Gräver man tillräckligt djupt så är jag övertygad om att de allra flesta har någon. För min del vet jag att min farfars bror begick självmord, inget jag tänker på dagligen dock då det skedde innan jag var född, och jag inte tror att min pappa och min farfar heller hade särskilit tät kontakt med honom.

Precis. Vet att två av min morfars syskon begick självmord och även deras far. Men det är inget som jag påverkas av eftersom att det var före min tid. Det enda som jag möjligen påverkas av det är att jag ibland tänker på det och tänker på hur hemskt det måste varit för min morfar.

Självmord inom den nära släkten undertiden som jag har levt har jag lyckligtvis sluppit. Måste vara förjävligt att uppleva något sånt.

Självmord är rätt populärt i vår släkt tyvärr.
Ingen har dött av hög ålder än iaf.............
Sjukdom & självmord är orsakerna till tidiga bortfall.

Nej. Men jag är en sån hemsk människa att jag önskar att flera av dem skulle råka slinta med hagelbrakaren.

Din jävel, jag ville!

Naja det beror pa vad du menar med familj. Ifall blodsband, i sa fall, nej inget jag känner till iaf. Men en kompis (deras familj är sa nära att de är som kusiner/nära släktingar) har ett självmordsförsök pa samvetet .

Min morfars kusins frus son, min fars kusins man och och min mors kusins systers man. Alla tre hängde sig.
Mors kusins systers man hängde sig ganska snart efter att hans svägerskas son hade dött. Har hört rykten om att han, mannen, hade mumlat något om att "snart träffas vi igen" på begravningen av svägerskans son.

Min farbror tog sitt liv, vilket gjorde min pappa redigt arg. Pappa tyckte att min farbror var en riktig j*vla fegis, samt att det var taskigt gjort mot min farmor. Runt tio år senare beslöt sig pappa för att vara lika feg och lika taskig mot farmor, och sköt skallen av sig... Farmor orkade inte gå på begravningen, att begrava en son var jobbigt nog, två söner blev för mycket för henne.

Det värsta var nästan att vi inte fick veta varför, han lämnade inget brev efter sig. Vi visste att han var deprimerad, men att det var så illa visste ingen.


Ja, precis. Jag och min ena halvbror har spekulerat väldigt mycket i det: Varför, kunde vi ha hjälpt honom, var det något vi gjorde/inte gjorde...Det måste vara fruktansvärt att må så dåligt att man inte orkar leva längre, men det är de efterlevande som måste leva med smärtan efteråt.


Usch, det förstår jag. Så fruktansvärt att behöva ha den känslan, att liksom bara gå och vänta på att nästa ska begå självmord!

Har ni bra sammanhållning i familjen i övrigt, så att ni kan stötta varandra?

Fan, jag blir berörd när jag läser det här. Måste ha varit oerhört jobbigt i eran familj.

Min mormorsbrors egna familj dog. Hans dotter och fru. Frun är kanske inte relevant för tråden då hon dog i sjukdom, men dottern tog livet av sig. Hon var cirka 30 år när det skedde, har aldrig fått veta varför hon gjorde det.

Mormorsbror, Ingvar, är en riktigt skön lirare. Väldigt pigg gammal farbror och man har svårt att tro en så positiv och framåt person har förlorat så mycket.