Om vetenskapen blir för svår vänder vi oss till filosofin?

Problemet med strängteorin är kanske inte främst problemet om huruvida den är falsifierbar eller inte; utan snarare att strängteorin inte gör några förutsägelser.

Om den inte korrekt förutsäger någonting (utöver det våra nuvarande teorier gör) och inte har några mätbara spår av att vara sann, varför byta till den modellen? Det låter ju som en väldigt onödig idé. Och det är ju det som också uttrycks.

Därför bör man kanske inte sätta strängteorin i ett vetenskapligt fack, då vetenskap handlar om att korrekt förutsäga händelser genom hypoteser och empiriska metoder.

Filosofi kan däremot få komma på att världen kanske består av det ena och det andra, så länge deras teorier inte är verifierbara med fysikaliska mätningar.

Av vad jag läst finns det vissa förutsägelser, om tex månens rörelse (avvikelse ifrån det Einsteins relativitetsteori förutsäger). Dock för att kunna mäta dessa så krävs det teknologi som är långt ifrån det vi har just nu. (detta om M-teorin).

"Om den inte korrekt förutsäger någonting (utöver det våra nuvarande teorier gör) och inte har några mätbara spår av att vara sann, varför byta till den modellen? Det låter ju som en väldigt onödig idé. Och det är ju det som också uttrycks."

Våra teorier just nu är inte koherenta med varandra, om man nöjer sig med teorier som motsäger varandra (relativitetsteorin och kvantmekaniken) så är det en sak. Men det är antigen eller, eller någonting annat än de båda.

Koherenta... Båda teorierna ger oss korrekta förutsägelser, fast då på olika skalor. Jag förstår inte varför vi behöver klistra ihop dem om det inte hjälper oss på något sätt - särskilt när vi gör det utan några som helst bevis för att det skulle förhålla sig som så.

Visst, matten stämmer, men för att undersöka saken behöver vi använda oss av energier omkring 10^15 gånger större än LHC (som i sin tur är en bra bit kraftigare än allt annat vi byggt), så tillsvidare förstår jag inte vad strängteorin gör för nytta.

Om du nu är så sugen på att lösa problemet, säg bara "Gud gjorde det så." så är ju allt fixat.
Edit: Det är alltså en likvärdig lösning, matten stämmer ju i det fallet med.

Strängteorin är verifierbar, Gud (i abrahamistisk form) är omöjlig att verifiera.

Både relativitetsteorin och kvantmekaniken kan inte förklara allt, det är precis det fysikerna letar efter (en teori som svarar på allt utan att motsägelsefull). Ett prövbart, helhetssvar. Givetvis måste man pröva strängteorin, visar sig den inte stämma så är det ett genombrott i sig, då måste man ta ett annat spår för att förena relativitetsteorin med kvantmekaniken (finns flera alternativ redan idag utöver M-teori och strängteorin).

"Jag förstår inte varför vi behöver klistra ihop dem om det inte hjälper oss på något sätt - särskilt när vi gör det utan några som helst bevis för att det skulle förhålla sig som så."

Givetvis måste man förr eller senare klistra ihop dem, för att förstå big bang MÅSTE du klistra ihop dem då universum varit i storleken av ett objekt för kvantmekaniken och detta har givetvis påverkat universums historia. Singulariteter med! De måste kombineras koherent för att man skall avbilda världen bättre.

Strängteorin är i teorin verifierbar, men endast om vi bygger en 10^15 (approximativt) gånger så stark partikelaccelerator som LHC. Det är inte direkt inom närmaste framtiden vi kan verifiera den.

Då skulle vi också kunna hitta Gud. Men det som egentligen är viktigt här är att vi inte kan använda strängteorin förrän vi har några som helst bevis för att den skulle vara sann. Att matten råkar stämma (beroende på) bevisar ingenting.

Visserligen måste man förr eller senare lösa frågan om varför våra teorier inte riktigt går ihop på det teoretiska planet, men att ta en teori ur luften känns kanske inte helrätt.

Jag förstår inte varför vi behöver strängteorin? Jag menar inte att den är orimlig. Den är bara onödig.
Det är klart att den skulle tillföra något om vi med modern (eller ens inom rimlig framtid) skulle kunna verifiera att vi kan se spår av de här strängarna.
Men den gör ju ingenting. "Theory of Nothing" som någon kallade den.

Kanske är den intressant rent filosofiskt; då kan man vända sig till filosofin.
För de flesta fysiker är den ointressant, den tillför helt enkelt ingenting.

Jag håller till viss del med om att hypen är lite väl onödig förrän det faktiskt finns experimentella grunder för teorin. Tills vidare är det bara en matematisk teori som inte behöver säga något om yttervärlden.

Finns ett citat ifrån Michio Kaku som jag inte är alltför förtjust i:

"My own view is that verification of the string theory might come entirely from pure mathematics, rather than from experiment.