Sekunderna innan döden

Visste inte om det skulle in under psykologi, vetenskap eller här.
Äh.

När man är riktigt sömnig och precis håller på att somna så har man en känsla.
Den där riktigt trötta känslan. När man dessutom blundar så känner man hur man svävar in sömnens värld. Man kan liksom känna sömnen komma.
Eller hur man stiger in däri. Man befinner sig liksom mellan två stadier.
Sömn - Vakenhet. Man kan känna närvaron av de båda.

Hur är det när man dör? (jaa jag förväntar mig inget absolut svar, men man kan väl spekulera)
Alltså jag menar inte då man dör helt plöstligt. Utan om man ex. blir skjuten och håller på att tappa blod. Då man håller på att "somna" in liksom.
Känner man att man befinner sig emellan två stadier?
Alltså man befinner sig i ett stadie där man lever, är vaken, känner att det gör ont etc. Samtidigt som man dras åt det andra. Döden. Vad känner man där i mellanstadiet? Eller dör man bara så där *knäpper med fingret*. Helt abrupt?
Förstår ni vad jag menar? När man dör i en sakta kurva liksom, känner man vad det är man börjar sväva in i?
Man ser ju ofta på filmer (jag vet att det inte är "verklighetsenligt" men jag har aldrig sett någon dö på riktigt) att den döende liksom "somnar in".
Jaja, men förstår ni vad jag menar?

Jag har svimmat en gång, det var på ett blodprov. Jag tittade på hur blodet sögs upp i nålen, plötsligt kome det en groggy känsla, nästan skön, avslappnad, allt upplöstes i vitt...sen vaknar jag upp till svart...hör ljud... vakna. Anledningen var trötthet, ó blodbrist eller nåt.
Men poängen är att om jag hade dött så skulel den enda skillnaden vara att jag inte vaknade upp igen... insomnandet var skönt. Att dö kankse inte gör ont?

Så svimma till utan att vakna, svårare kanske det inte är?


En annan gång då jag hade en sömnparalys med hallucinationer (ni som vet vet vad jag talar om), kände jag en avslappning, frid, en röst/ting som sade slappna av ó låt dig föras med... döden? Känslan var euforisk... hur skön som helst, men man arbetade emot den. Som du skriver där kändes det som om man var vid en tröskel, varken dröm eller vakenhet, något gränsstadie?


En sak jag såg på en dokumentär igår var att när man dör (eller beffiner sig däromkring) så lösgör hjärnan endorfin? (kommer inte riktigt ihåg vad det hette, men det var hjärnans motsvarighet till morfin... aka heroin). Detta kan man tro ligger bakom denna eufori som folk beskriver i samband med nära-döden-upplevelser.

Men det jag menar är att om det inte finns något efter döden. Dvs, det är bara... ingenting, hur kan man då känna att man står i en tröskel?
Man kan ju inte befinna sig mellan vakenhet och "ingenting". Så fort du hamnat i detta ingenting så har du ju ingen som helst medvetenhet om varken det vakna eller något annat.

när man dör så får man syrebrist (bland annat), det sissta andetaget måste kännas märkligt, syrebrist leder till hallisar, denna tröskel är nog en grej som hjärnan skapar...fantasin. Pga av att man kommer in i denna "tröskel".

Det är nästan så man vill ta livet av sig för att se hur det är...

jag tror jag sparar min döden upplevelse lite senare
intressant avsnitt av Vetenskapens Värld i SVT där de prata om det här med nära döden upplevelser

Jag tror man är fruktansvärt rädd och ångersfull, ångrar att man inte hjälpte sin mor att diska mer, att man inte fick ligga där i hennes famn nu, att man inte tagit vara på all tid, att man bråkat mycket osv..
å sen går detta intill ett uppgivet stadium, där man slocknar in i en sorts uppgiven känsla.

jag vet inte.
usch.
jag vill inte dö.

Vad heter filmen där de filmar folk som de 'dödar' och sedan återupplivar?

Dödlig puls typ?

Ja, känslan och va död är ju lite spännande. Det är någ så enkelt att det inte finns. Känns kanske som ett ligg eller nåt.

jag har svimmat av blodbrist. sakta blir man yr och svag och sömnig. jag antar att om man dör av blodsbrist blir man efter att ha svimmat medvetslös och sen DÖD. kan inte säga hur d käns att dö dock

Undrar vilket som är det bästa sättet att dö på.Vilket som känns bäst,eller känns dom där sekunderna precis innan lika ,oberoende på vilket sätt du dör?
Har hört vissa som säger att drunkna ska va det bästa,men det kan man väl avfärda med en gång,för hur fan vet dom det.Har dom testat olika tillvägagång sätt?

Har hört samma sak, antar att de varit mycket nära att dö och sedan blivit återupplivade. Finns de som varit under vatten i en timme och sedan kunnat räddas, speciellt unga personer. Många som nästan drunknat säger att de hört musik, vet inte den vetenskapliga förklaringen men det kanske ligger säkert till grund för folksagor som t.ex. näcken.

Att frysa ihjäl är säkert först hemskt (precis som när man hamnar under vatten), men efter ett tag domnar kännseln och man slutar frysa. Kroppen samlar blodet för att värma de inre viktiga orgonen. När sedan kropen "ger upp" släpps allt varmt blod ut igen och personen i fråga upplever stark värme och ofta klär man av sig en stund innan dödsögonblicket.

Skulle nog personligen föredra ett sätt att då där man snabbt tappade medvetandet om vad som händer och dessutom inte hinner känna smärta innan man lämnar kroppen.