Till angrepp mot determinismen

Du reagerar som Viktor Korchnoi brukar göra när han förlorar ett parti schack. Du grämer dig över att du inte kan förutse alla tänkbara drag, och därmed ger du upp och lämnar rummet i affekt. Moget...

Läs mina tidigare inlägg i den här tråden, och fundera lite djupare på det jag framlägger istället. Det handlar om att analysera och värdera utsagor, viket du som teoretisk fysiker borde älska att pyssla med. Vi har premisserna givna i den tidigare diskussionen, och låt mig repetera frågeställningen (som också är ett test av din teoretiska styrka i debatten) - Kan determinstiska utsagor observeras objektivt inom rumstiden, eller sitter determinismen fast i ett slutet subjektivt system ?

hihi lite väl hycklande för någon som inte har kommit in i diskussionen än tycker du inte? Jag är alltid villig att återuppta diskussionen när du visar att du vill behandla min frågeställning eller hur dina inlägg syftar till fysikalsika system. No hard feelings. Kram

Edit: Kursiv text.

Suck... Nu disskuterade vi a priori... Inte observationer som vi drar slutsatser från. Möjligen passar detta in på din definition av a priori men inte på min. Så, då kan vi lägga ner den disskussionen.


Hahaha jag tror aldrig jag har sett ett mer obefogat personangrepp än detta . Kanske borde du förstärka din läsförståelse en aning innan du börjar dra slutsatser om mig som person? McTaggart argumentet har jag - vilket jag också påpekade i min trådstart, men jag vet inte om du hantera den kombination av bokstäver? - som en uppsatstitel i min metafysik kurs, och är inget jag personligen följer eller litar blint på. Om du hade läst i de andra trådarna hade du även sett att jag explicit säger att jag leker djävulens advokat (tror detta var till wooten). Sedan bara för att jag spelar med i den akademiska världens spel där de är beroende av auktoriteter betyder inte att jag själv är sådan. Så lille vän, sluta hoppa till förhastade slutsatser om hur jag är som person .

Men men, jag kommer att se dig som ett troll i fortsättningen som bara vill provocera och inte kan föra en ordentlig argumentation, och således inte bemöta dina inlägg i framtiden. Du hade tjänat på att vara mer ödmjuk, öppen och förstående istället för inskränkt, besserwisser och en översittar attityd .

Då har du varken läst eller förstått utsagorna jag framlägger i mina tidigare inlägg. Sannolikt har du läst, men inte förstått. Visst kan jag bli ödmjuk och tycka synd om dig, men det främjar knappast den analytiska värderingen av determinismen som kausal företeelse.

Men OK, du ska få lite ödmjukhet. LÄS PÅ !!! HÖNSHJÄRNA !! (där har du den ödmjukhet du förtjänar)

Någon sorts katalyserande effekt har iaf en sådan här tråd, bestående av såväl starka som svaga intellekt. Vi gick igenom den etymologiska grunden för huvudbegreppet tidigare, och de svagare intellekten kunde inte ens begripa vad etymologi betyder. Eller att att en etymologi skulle vara nödvändig. - Sådant får en mer utvecklad tänkare att reducera antalet parametrar i en teoribildning, för den teoretiska komplexiteten visar sig vara för stor.
Den moderna vetenskapsteorin implicerar därmed en slags intelligensfascism ad utilitam, där nödvändigheten påbjuder en hierarkisk acceptans av de ingående elementen. Detta är egentligen en direkt följd av de kausala premisserna, där den som har lågt begreppsomfång inte förmår sig att underordna sig den starkare tänkaren i ett specifikt avseende.

Vi har intellektuella pygméer som "waes" och "user21" som hellre än att böja sig för logikens makt, tillgriper barnslighets-kortet. De springer till mamma och gråter avundsjukt över mina djupare analyser, och aldrig kommer dessa krakar att uppbringa något väsentligt tankegods. Orsak-verkan syndromet, ånyo.

Men sålänge ingen motbevisar mina teser med ett ett språk och en begreppsbildning jämförbar min egen, så kvarstår min position som tankeledare i debatten.

Om du ser hjärnan som en biologisk maskin där alla ingående partiklar och krafter följer den klassiska fysikens lagar finns inget utrymme för slumpartade händelser. Känslor är nervsignaler. Nervsignaler är in och utflöde och natrium- och kaliumjoner samt transmittorsubstans. Dessa måste följa fysikens lagar. Nervsignalen måste alltså följa fysikens lagar och därmed tankar och känslor.
Blandar du in modern fysik finns utrymme för slumpen. Kommer transmittorsubstansen ge upphov till aktionspotential i nerven? Det kan man inte säga helt säkert om man räknar "modernt", även om den klassika fysiken borde kunna fungera hyffsat för att förutsäga även detta. Men tänker vi lite kaosteoretiskt torde skillnaden på att en enstaka aktionspotential uppnåddes eller inte kunna spela stor roll i längden. Så även om det inte blir stor skillnad på att tänka klassiskt eller modernt så kanske slutresultatet skiljer sig avsevärt ändå.
Är de kvantfysikaliska lagarna skrivna i sten? Något är det ju som inte stämmer i alla fall. Kanske kommer framtiden visa att det finns någon djupare än "slumpen". Att det inte var slump ändå. Inte vet jag. Men de observationer man kan göra idag tyder väl på att allt som skulle komma att ske i universum inte alls var "förutbestämt" ögonblicket efter big bang.
Så jag förstår inte debatten riktigt. Antingen är allt förutbestämt eller så är det inte det. En viss förutbestämdhet finns ju såklart. Det vet alla. Så det är knappast det determininismen handlar om, dvs till vilken grad universum är förutbestämt.
Sen hade det varit intressant att räkna på hur mycket mina tankar möjligen kan variera imorgon. Är alla mina tankar imorgon redan förutbestämda? De jag kommer ha nästa vecka, eller om en månad? När får de kvantmekaniska principerna praktiskt betydelse. Kanske snabbare än man tror då sinnesintrycken påverkar tankarna så mycket, och sinnesintrycken är i sin tur beroende av processer som såklart är påverkade av den kvantmekaniska slumpen. Vore kul att se någon matematisk uppskattning av detta. Kan vara svårt då vi väl inte vet exakt vad en tanke är för det första

Jag menade så juuuuu

Min undervisare är faktiskt dualist, och en del av hans argument står otroligt starkt, även fast mycket av hans teorier är skit. Jag ska komma tillbaka senare med några bra argument, så ska ni se att dualismen inte är så utdaterat ändå, och dessutom att TS teori, som ju måste vara epifänomenalism, med lutning åt dualism, inte står starkt oavsett.

OnT:

Hvordan skapar hjärnan medvetande? Och i vilken förstånd står medvetandet utanför kausalitet? Menar du att tankeobjekten gör, eller att medvetandet ter sig indeterministiskt? Alltså, jag ser en skillnad mellan att hävda att vi kan begripa transcendentala objekt, och så att medvetandet skapas av materian, men är indeterministisk.