2 år fri från NA/AA

2 år?
Jag har då över 5 år, ser det där med NA och AA mer som nån fjollsekt.
Det hjälper då inte mig speciellt, man får bara höra svammel.

Jag har nu varit fri från AA i runt tio år.
Jag träffade under några dagar ett gäng gamla AA-kompisar nyligen och gjorde ett gäng reflektioner.

De lade ofta till hur tacksamma de var för sin nykterhet i larviga sammanhang som "fan vad coolt att man kan äta på en restaurang bara såhär utan att dricka, förr hade man ju varit full, fan vad tacksam jag är". De har ändå lika lång nykterhet som jag.

De "räddade livet" på varandra hela tiden, typ den ena sa att han kände sig lite harmsen idag, den andre svarade "lev och låt leva" och hänvisade till en text i stora boken eller liknande sen enades de om att de var tacksamma för programmet.

De var frustrerade över sina sponsees som såklart inte gjorde några framsteg, det är frustrerande att försöka hjälpa folk i nöd när man inte har verktygen. Misslyckas det drar de till med floskeln "AA är för dem som vill ha det, inte för dem som behöver det."

De är låsta i sin vardag, inte fria som jag. På frågan "ska du med på en morgonjogg imorgon?" är svaret, nää jag ska meditera och förbereda mig för dagen för man måste vårda nykterheten på en daglig basis. Tre kvällar i veckan är låsta för möten.

Kan tillägga att den ene har aldrig missbrukat någon substans utan "känner sig hemma" i programmet där man kan bestämma över andra människor utan att nån lägger sig i.

Jag upplyste dem om hur mycket AA:s chefer tjänar men det hade de ingen aaning om och ville inte veta! De har vigt 15 år av sina liv åt AA men vet inte ens vilka chefer de har.

Vi lyckades ha trevligt trots detta, men fyy faaan alltså!

Hej jag hter L.A.M.F och är alkoholist och narkoman.

Du vet att jag har haft mycket utbyte av dig här på forumet, men en sak kommer jag ändå aldrig komma ifrån. Jag var nämligen på ett AA-möte idag.

Det känns bra.

Bara så enkelt att samlas ett gäng gubbar och en jänta och dricka kaffe och utbyta livserfarenheter känns så jävla bra. Sen så kan ju blotta ögat tro att det styrs nästan syndikalistiskt, men det vet ju både du och jag att det inte fungerar så...

Sen det här med stegen, sponsor, böckerna...njaej, men att få sitta där med människor som jag verkligen inte tror har ifrågasatt programmet kändes bra.

MEN såklart, varför inte samlas en grupp människor i någons vardagsrum istället?...

Snart sitter du där om du har otur med sponsor, tror att du för evigt är sjuk i en dödlig sjukdom och jobbar i stegen och tror att programmet är enda anledningen till att "DU" fortfarande lever och är därmed förslavad att förevigt gå på möten, göra service osv.


NA logga

http://a1.sphotos.ak.fbcdn.net/hphot...60414957_n.jpg

VA? Är du ironisk eller inte?? Så som du har tjatat... ?

Även jag har varit medlem i AA, och har högst blandade känslor inför denna sammanslutning.
Jag har verkligen gett det hela en ärlig och uppriktig chans, genom att bland annat gå på möten och jobba i stegen o.s.v. men det finns för många egendomligheter inom organisationen, och medlemmarna inom densamma lever inte alltid som de lär.
Bland annat så pratas det ofta om vikten att vara ödmjuk och hur fel det är att vara högmodig, vilket jag tror att de allra flesta av oss kan hålla med om. Tyvärr så har det visat sig, att ödmjukheten inom "gemenskapen", ofta lyser med sin frånvaro och att högmodet är alldeles för stort. Psykologiskt tänkande eller förståelse för dem som mår dåligt, är begränsat och man är mycket snabb med att döma den som lider, och tala om för denne hur fel eller hur dumt denne tänker, utan att försöka sätta sig in i hur personen ifråga egentligen mår, hur denne har det, eller vilka de bakomliggande orsakerna är. Jag har tillochmed varit med om, att man hånskrattat åt den som mått dåligt, vilket väl knappast kan anses vara särskilt ödmjukt. För mig är sådant, snarare, högmod utan dess like och har således ingenting som helst med ödmjukhet att göra. Vore det inte bättre att försöka hjälpa den som mår dåligt, genom att försöka hitta konstruktiva lösningar på dennes problem, istället för att trycka ner honom eller henne ytterligare? Borde inte en före detta missbrukare, om någon, ha förståelse och empati för en människa som verkligen mår dåligt, istället för att trycka ner denne?

På AA-möten så pratar ofta medlemmar om hur bra de mår och hur mycket AA har betytt för dem. Om detta stämmer, så är det naturligtvis bara till att gratulera dessa. Dock vet jag, att många som kommer nya till AA, har svårt att ta till sig sådana känsloyttringar och många kan, i det närmaste, känna sig provocerade av dessa påståenden. De som är nya i programmet, vill nog ha råd och tips om hur de ska kunna bygga upp sig själva och sitt välbefinnande, snarare än att höra ältandet kring hur bra andra mår hela tiden.

Tolvstegsprogrammet passar inte alla, eftersom vi alla är olika. Jag tror att man måste försöka hitta sin egen väg, för att kunna utveckla ett bra mående och för att få en stabil nykterhet. För den inbitne AA-medlemmen, så är AA den enda vägen till en sådan utveckling. Andra människor, med ett bra mående och en lång nykterhet, har vittnat om andra vägar. Valet är givetvis upp till var och en.

14 månader utan "-Hej jag heter NN och är alkoholist."

Skönt att vara "normal" och slippa alkoholistidentiteten.

Grattis till alla som tagit sig ur denna farliga och destruktiva sekt och nu lever som fria egentänkare! Starkt jobbat!

(Mig inklusive!)

Träffade på en kille som varit min sponsor när jag hamnade i programmets klor, i början på sommaren när jag var ute på jobb. Han ormade sig på typiskt sektvis och försökte med "hur går det med knarkandet?" och var sådär frikyrklig som de lär en att vara i den där sekten. Kändes skönt att kunna vara så stark som man är idag och skratta åt honom, inte med honom

Idag är det två år sedan jag reste mig upp och gick under ett pågående möte! Jag har aldrig återvänt efter det. Det var under en delning som handlade om hur fel det var att säga ordet "man" istället för ordet "jag". Det är ett val som jag aldrig någonsin har ångrat och minerna hos de som menar att stegen är lösningen på allt från problem med kronofogden till analklåda har estat sig fast i minnet hos mig. Så jävla skönt!

Beslutet hade mognat fram under cirka ett års tid. Jag började tveka redan vid steg två och efter det så kände jag att att det bara gick utför. Mina åsikter var inte värda någonting och många visade detta väldigt tydligt. När jag en gång naivt nog tog upp ett personligt problem så fick jag mer eller mindre höra hur dum i huvudet jag var som inte gjorde stegen. Trots detta så tog det ett tag för mig att verkligen se hur förvirrat programmet i själva verket är. Jag kan skämmas lite för detta idag, att jag nästan lät mig luras. Det gick dock fort för mig att ta beslutet att lämna när jag väl hade hittat kritik mot AA bland annat här på Flashback.

Grattis alla som har hoppat av!

Grattis till din tid!

När jag trodde att jag hade hört allt så kommer du med denna observation från verkligheten. Det finns med andra ord folk inom rörelsen som vill förbjuda folk att använda vissa ord. Det är faktiskt ganska smart och påminner lite om scenariot i 1984. Om man berövar medlemmarna verktygen (det vill säga språket) att tänka utanför programmets ramar så blir indoktrineringen mer effektiv. Farbror Bill skulle ha varit stolt.

Din observation att vissa tycker att allt från ekonomiska problem till fysiska sjukdomar kan lösas med hjälp av stegen är inte alls fel. För varje problem (eller inbillat problem) så finns det ett tolvstegsprogram. Det är egentligen bara att copy-pasta programmet och byta ut ordet alkohol mot något för att skapa en ny sekt.

https://en.wikipedia.org/wiki/List_o...ve-step_groups

Min favorit bland dessa program är för övrigt Underearners Anonymous, som anser att de lägger för mycket av sin tid på meningslösa aktiviteter. Med tanke på hur mycket tid stegarbete och annat programrelaterade aktiviteter tar så låter det som ett skämt, men det är på riktigt.

Ja det är en sekt, hujea mig var det är en sekt. Men om det hjälper folk (nu säger jag inte att det gör det, det är rakt igenom 100% en zionistisk, pro-US&A, pengakåt och egocentrerad sekt) kan det inte vara så att det fungerar, för dem? Ponera att man har spelproblem och går till en "anonyma" grupp för spelproblem. Igenom 2 möten i veckan resten av livet så har man varje vecka tjänat in den lön man bränner på spel, påtalar inte att NA/AA på något sätt är goda och motsäger inte varken att du eller någon annan har fel när ni beskriver hur det vill sluka pengar av en..

Det du skriver är riktigt, men det är samtidigt inte det värsta som jag har hört under ett möte. Jag minns en gång när jag under en delning rabblade hur bra jag mådde men råkade lägga till att jag hade gjort något bra på jobbet den dagen. Genast så fick jag kritik för detta och bland annat fick jag höra det mest efterblivna citatet jag någonsin hört. Jag lyckades googla det: Jag förstår nu att det bara var en i raden av uttalanden som skulle få mig att ge vika för programmet. Det som idag skrämmer och förvånar mig är att jag inte omedelbart drog mig ur. Men det är klart, i början så låter det ganska vettigt med 24-timmarsprincip och annat. Problemet är att det slutar med sponsor och Franciskus bön.