Gud finns. Hur kunde allt bli så perfekt annars?"

Jo lite undrar man ju över det .. Jag menar, planeterna ligger i exakt uträkningsbara matematiska banor, allting fungerar så perfekt, och hur uppstår medvetande från ingenting?? Det är ganska fantastiskt egentligen om man tänker efter djupt.. Borde ju finnas något intelligent iallafall..

Det här är ett oroväckande vanligt filosofiskt snedsteg och visar prov på dumdristig antropocentrism utan dess like. Perfekt? Vad är det som är perfekt? Att det finns luft för oss att andas? Att vi lever i ett fungerande biologiskt kretslopp? Vi föddes in i det här kretsloppet. Vi är en del av det. Våra hjärnor och medvetanden är utformade efter dess lagar om tid, rum, orsak och verkan. Klart som fan att allt ter sig perfekt. Att tro att ett högre "intellekt", enligt våra definitioner av ett sådant, skulle ha skapat allt är otroligt naivt. Det vi kallar intellekt är en produkt av vårt medvetande, som är inneslutet i kretsloppet. Det är naturen som skapat oss, och universum som skapat naturen. Det ter sig löjligt rimligt att det ligger borta våra perceptionsgränser att förstå någon eventuell "mening" bakom det hela. "Mening" är ett begrepp vi uppfunnit, sprunget ur vårt tvådimensionella intellekt. Tror du att en pistong i en bilmotor förstår vart bilen är på väg, eller varför? Vi är del av naturen, den är större än oss, den skapade oss, och vi är inte menade att förstå den. Vi är menade att leva i enighet med den, vi är en del av dess endimensionella tidslinje. Visst, vi har övervunnit den på vissa plan, men det har virus också gjort. Vi är fortfarande inte mer än fysiska, kosmiska varelser, och således fungerar våra hjärnor och vårt resonerande efter enkelriktade regler, hur vi än vänder på saker och ting. Det är så fantastiskt simpelt att det nästan är fånigt, och ändå går majoriteten av mänskligheten runt i tron om att vi skulle vara mer än just människor, och därmed ha tillgång till kunskap som människor per definition inte kan ta del av. Begrepp som "mening" och "syfte" saknar helt och hållet relevans när det kommer till universums, naturens och människans ursprung. Varför? Universum uppfann oss, vi uppfann meningen. Universum existerar inte på våra villkor, vi existerar på universums villkor.

Hur många planeter finns det? En är ju dömd att vara "perfekt" om det finns miljarders miljarders planeter.

Föreställningen om gud som ett väsen är nog troligtvis felaktig. Men universum kan nog fungera i sin helhet som ett intellekt om jag får fantisera fritt utan att sväva iväg på tok för långt, om tjugo år kanske jag har tvingats ändra åsikt om den saken. Universum är dock inte perfekt. Jag skulle vilja påstå att plågor inte finns i ett perfekt universum. Steven Hawkins sa så bra att om inte universum fungerade exakt såhär skulle vi inte kunna uppleva det i det medvetande vi besitter. (inte ordagramt). Det betyder inte att universum är perfekt, som sagt, det är det inte..

Sanningen är att ingen vet helt enkelt, därför är det både idiotiskt att kalla sig ateist(definition: gudsförnekelse) och teist(definition: troende). Agnostiker(definition: I don't know?) måste ju ändå vara det ända rätta.

Sen kan man ju anta och vrida och vända hur mycket man vill, men det gör ändå inte att man kommer närmare sanningen.
Jag har faktiskt ett synsätt som liknar ditt, men jag påstår mig verkligen inte veta att det är sannigen.

Jo men det goda DU gör är tack vare att du lyssnar på den helige anden som vi människor fick av jesus kristus, GUDS son till att göra goda gärningar, medans satan den fule säger åt oss att lyssna på våra frestelser om att vilja ha mer, slå folk på käften, och bara hata, kritisera och aldrig se det goda i andra människor, han vilseleder oss mest av alla, medans allt som gud säger och lär oss är sanningen i renaste form

För att besvara din fråga måste du svara på frågan, vad är gud?
Är det gud det komiska stoff som utgör kärnan för allt levande? Är det grundstenarna i atomerna som utgör allt liv och icke liv i universum eller är det ett allvetande som styr allt i ett makro universum?
Att förutsätta att allt inom det kända och okända universum styrs av ett medvetande genom förbestämda handlingar är obefängt enligt min uppfattning.
Slumpen borde tas mer i beaktning än den görs.
Att jorden blev i den form den är är faktiskt en mindre bedrift än att månen faktiskt fick den inverkan den har, eller dess position.
Ingen måne i vårat nuvarande perspektiv har haft en sådan perfekt inverkan på sin "moder" planet såsom våran egen måne.
Att allt är perfekt är ju helt befängt om man ser till det mikro- och makro kosmos perspektivt. Det råder faktiskt mer ett kaotiskt enligt djävulen-teiskt perspektiv i universum, än ett gud-teiskt orienterat ordnat perspektiv.
Att säga att allt är perfekt och därför finns gud, är helt befängt ur en ren objektiv uppfattning i sin helhet.

Allt som skrivs är enligt min uppfatting och tanke kring filosofiska uppfattningar.
fixade typos

Vad kan gå emot Guds vilja?

Nej, just det, ingenting (om man ska tro bibeln dvs.). Alltså måste Gud vilja att det finns ondska i världen. Om Gud är allsmäktig (dvs. styr över ALLT) och det ändå finns ondska så är Gud inte allt "det goda" i världen. Han är allt ont i precis lika stor utsträckning...

På vilket sätt är allting perfekt?

Tänkte precis skriva det själv.
Livet är ett enda stort obarmhärtigt överlevnadsförsök.
Alla djur och växter lever på överbefolkningens gräns, svält är vardag.
Ät eller bli äten är det som gäller, bråd död för de flesta djuren.

Alla djur föder fler ungar än dom behöver, vilket betyder att de flesta blir uppätna vid ung ålder, utan bedövning.

Vi människor har kommit ifrån det värsta för de flesta, men mycket är att göra.
Perfekt, jo jag tackar.

Begreppet "perfekt" ligger väl mycket i betraktarens ögon så att säga.

Det är ett väldigt subjektivt uttryck.

Den värld och det samhälle vi lever och frodas i kan kanske i många avseenden tyckas vara perfekt, men så är långt ifrån fallet.

Det där med vad man kallar sig är en ren definitionsfråga och inget man borde lägga någon vikt vid. Jag vet inte, per definition, att det inte finns en gud, men jag har en stark och obestridlig övertygelse om att det inte gör det, och därför kallar jag mig ateist. Jag säger också att jag är man, men vem vet, jag kanske egentligen är en kvinna vars hjärna är kopplad till ett virtuellt Matrix-universum i vilket jag är en man. Definitioner känns rätt irrelevanta.