Citat:
Ursprungligen postat av Helsingborg2
Jag skrev en text, den första är den ursprungliga texten jag skrev. I den följde jag mitt inre flytt och sket i att vara språk-PK.
I den andra texten försöker jag ge alla svensklärare orgasm. Dock försvinner min dikts syfte ut i sanden, vad gör man inte för att vara PK?
Förklara gärna var språket brister och varför.
Min sköna. Vad får det lov att var?
Formen
var är helt utesluten på svenska här - den är bara helfel.
Vara är det enda tänkbara.
Citat:
Jag bjuder, mig själv.
De två satsfragmenten har inget naturligt samband. Menar du månne
Jag bjuder av mig själv?
Citat:
Inget vin eller annan essens kan jag med dig behaga.
Inte heller här står det klart vad du vill säga. Tolkat efter bokstaven så säger du att tillsammans med den som du tilltalar, så kan du inte få något vin eller någon essens att gilla dig. Detta förefaller vara en högst egendomlig önskan, så förmodligen menar du något annat.
Citat:
Mitt liv och min saga är din om du ej beklagar.
Förmodligen menar du snarast
Om du ej misstycker.
Beklaga betyder
uttrycka sin ledsnad över, och används vanligen om saker som man inte kan göra något åt.
Citat:
Jag tror mig se ett leende på munnen din.
Munnen din är en lite ålderdomligare form av
din mun, som är vanligare i talspråk än i skriftspråk, och vanligare i somliga dialekter än i andra. För mig ger den ett uttryck av okonstlad intimitet som är rätt sympatiskt, men som möjligen inte går lika bra ihop med de prunkande stilblommor du försöker driva upp för övrigt.
Citat:
Utesluter ännu inte förakt eller ren vanmakt.
Vanmakt är ett mycket egendomligt alternativ till
förakt. Rimligen är det nåt av orden vars betydelse du inte har koll på. Jag gissar på
vanmakt, som betyder
total oförmåga att påverka skeendet om kring en, eller, mer konkret,
medvetslöshet.
Citat:
Låt oss dock anta att du med mig vill vara.
Den här ordföljden är onaturlig för svenskan, och har ingen funktion utanför bunden rimmad vers. Sedan Frödings dagar är den lite illa sedd också där, även om den normala ordföljden är väsentligt svårare att producera rim på, vilket är anledningen till att den uppkom i vers.
Citat:
Då kommer i varje fall inte jag be om pardon för att dig behaga.
Detsamma som ovan gäller för ordföljden
dig behaga.
Rent generellt förefaller du som om du är lite för förtjust i ålderdomliga ord och uttryck som du inte riktigt har klart för dig vad de betyder eller hur de används. Det är en lite farlig böjelse, för det är väldigt lätt att framstå som en pretentiös fåntratt då - både av dem som inte vet hur det ska vara, och av dem som vet det. De förra tycker att du är en pretentiös fåntratt för att du överhuvudtaget försöker. De senare tycker det för att du misslyckas.
För knappt tvåhundra år sen satt det en biskop i Växjö som skrev en del dikter. Han hade lite trassel med fruntimmer, vilket biskopar helst inte ska ha, och han var lite deppig av och till, i synnerhet mot slutet av livet, men han skrev en del vettiga saker som det kan finnas anledning att läsa och ta till sig också för vår nutid.
En av de saker han skrev, som jag tycker att du kan fundera på är följande:
"Vad du ej klart kan säga, vet du ej.
Med tanken ordet föds på mannens läppar.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta"
Eller, på modern prosa: Om du inte själv begriper vad du säger, är chansen ytterst måttlig att någon annan gör det heller.
Så fort som du hittar ett gammalt pampigt ord eller uttryck som du skulle vilja kunna använda,
börja med att slå upp det och nöj dig inte med att gissa! Både SAOL och SAOB finns på nätet nuförtiden.
