Hur förbättra mitt språk?

läs böcker och skriv. finns inget annat att göra, om detta inte funkar har du helt enkelt inte talangen, med all välmening.

Skaffa stort ordförråd genom att läsa ordböcker

Där vill jag byta ut "varav" mot "därav" och "där" mot "det".

I allmänhet tror jag du hade kunnat rätta mycket själv om du var noggrannare och läste igenom din text innan du postar. Jag hoppas du vet att januari stavas med litet "j" och Guillou med stor "g", för att ta två exempel. Det är ju lätt att göra sådana misstag, men vill man skriva korrekt är det ju bara att läsa om det en extra gång. I övrigt stämmer jag in med vad vissa skriver: lär dig hur radbrytning fungerar, och läs mer korrekt text. Ett tips: flashback är inte så tillförlitligt (men mig kan du lite på ).

då vill jag byta ut ditt "därav" mot "däribland". I nästa mening byter jag gärna "När där dock kommer" till "Då det kommer" eller "När det kommer".
Flera "dock" i samma mening ser inget vidare ut.

Du skrev:

"Det är bra med ambitioner!

Jan guillou har själv sagt att författare är inget man födds till utan något man blir. Författare som säger att man ska ha "det" vill höja sig själva till skyarna och skära bort all konkurrens.

Dock måste du bestämma dig för vad du vill bli. Det är extremt krävande att bli något av det du säger du vill bli. Att bli alla saker samtidigt kommer är i stort sett omöjligt.

Alternativet är att du är en stor attentionwhore som bara vill få uppmärksamhet."


Skriv något i stil med:

"Det är bra med ambitioner. Jan Guillou har själv sagt att författare inte är något man föds till, utan något man blir. De författare, som säger att man ska ha något särskilt för att lyckas, vill bara skära bort all konkurrens och höja sig själva till skyarna.

Dock måste du bestämma dig för vad du vill bli. De saker du nämner är alla svåra att lyckas med och att uppnå dem alla är i stort sett omöjligt.

Det framstår lite som om du vore en stor attentionwhore, som bara är ute efter att få uppmärksamhet."

Kan någon förklara för mig vad ordet "själv" har för funktion i denna mening?
Försöker man påpeka att fastän Guillou - eller någon med honom lierad person - tidigare sagt/antytt något annat, så har han faktiskt också sagt detta?

Eller har det gått mig helt förbi att Guillou förlorat talförmågan/blivit eremit och det numera är något speciellt om han _själv_ säger något?

Själv används i den meningen med betydelsen ingen mindre än.

Avsikten är nog snarast att skriva Själve Jan Guillou har sagt att.., vilket, som sofos påpekade, har betydelsen Ingen mindre än Jan Guillou har sagt att...

Jag har gått och funderat över denna tråden idag. Dock kommer jag inte sätta mig in i era råd förens högskoleprooovet är klart.


Jag kan alltid skriva som jag tänker. Har alltid tänkt att jag ska skriva stilrent.
Detta verkar dock ha fallerat.

Ungefär så här.

Jag var i skolan idag och kände en stor hunger men jag hade inte en aning om vad jag skulle göra åt det så jag gick och köpte en stor hamburgare och tryckte i mig hamburgaren snabbare än snabbt.

Detta blev inget bra exempel men jag ska nog ta och börja använda men, var, men.
Sedan har jag vissa ideer om att min ordföljd suger.


Jag ska som sagt sätta mig in i era tips imorgon. Jag är tacksam för alla som har svarat och vill hjälpa mig.

Har läst flera av dina inlägg och du skriver verkligen smartsamt dåligt

Så här skulle jag formulera ditt inlägg.

Jag Guillou säger själv att författare är inget man föds till utan något man blir.
Författare som påstår att det krävs någon sorts medfödd "gåva" för att bli författare vill enbart höjja sig själva till skyarna.

Dom flesta har potential att bli det dom vill, det som krävs är ambition och karaktär.
Fokusera på en sak åt gången underlättar även saker och ting.

Om så är fallet, måste det skrivas:

"Jan Guillou själv har sagt [...]"

och inte

"Jan Guillou har själv sagt [...]"

Där ser man!

Men varför rättade då ingen detta tidigare? Var vi flera som antog att det rörde sig om en hänvisning till något tidigare eller något allmänt känt faktum att mannen plötsligt blivit tystlåten av sig?

Eller är det så att den rikssvenska (alltså sverige-svenska) tendensen att använda "själv" i betydelsen "ensam" gjort allt fler virriga om hur ordet traditionellt används?