Citat:
Ursprungligen postat av
Illa2222
Så Anna lägger ut svartvita bilder på sina sovrumsgardiner och en bild med benet samt skriver ”minnen” på spanska?
Förstår inte, kan någon hjälpa mig tolka?
Naturligtvis!
Den enda svartvita film Anna har sett var något med Charlie Chaplin när hon var sex år. Sedan blev hon tånåring och då var det populärt för fjortisar att ha planscher på flickrummet som föreställde muskulösa brandmän som höll en katt i famnen. De var i svartvitt och det var då Anna fick smak för konst.
Dessvärre har konstintresset legat på vinden ända fram tills hon flyttade till Odensala. Någonstans trodde Anna att det var trendigt att dreja vecka 32 2020. Så hon gick en kurs och monterade till slut ihop ett par tekoppar. NU var Anna plötsligt en stor konstnär. Lite som Bob Dylans 80-årskris när han gick en ettårig smedutbildning och numera designar och säljer järngrindar. Mellan låtskrivandet. För att han känner att det är bra för honom.
En svartvit bild på ett ben med en fladdrande gardin i bakgrunden hade varit konst om Anna vetat något om bildkomposition. Det gör hon bevisligen inte. Det är en rysligt usel bild vilken amatörfotograf som helst skulle skämmas ögonen ur sig. Eller som man säger på sporten när man vill vara snäll, det var en intressant tanke...
En bild på rummet med enbart den fladdrande gardinen hade varit lite dramatisk, om än en uttjatad kliché. Något i stil med Carpe diem. Benet gör bilden absurd. Hade det varit Picasso eller Dali hade vi kunnat skratt åt det absurda i det. Nu blir det mer att man undrar varför hon inte beskar bilden så vi slapp grisfoten.
Men det stoppar naturligtvis inte där. Eller för att citera Lena Olin i filmen Varats olidliga lätthet "In the kingdom of kitsch youl´d be a monster." När något dåligt är riktigt dåligt finns det två slutstationer. Uselt skräp (direkt till papperskorgen) eller kult. För att ett föremål ska bli kult måste det vara sämre än dåligt. Inte nödvändigtvis sämst. Där ska finnas en övertydlig tanke där bilden inte riktigt räcker till. Eller snarare, där konstnären tror att bilden inte räcker till. Ungefär som Tarantino gör med flit i sina filmer när det mitt i ett slagsmål dyker upp en klatschig text som säger "Pow!" når någon slår någon. Det brukar han i regel bara gör någon gång per film, som en hyllning till kultfilm. Anna är inte Tarantino så när hon lägger till texten "memorial" så ser vi alla framför oss hur hennes ögonlock darrar och en tår rinner nerför kinden. Det är exakt det som räddar det från pekoral till kitsch. Det blir en gråtande clown eller en tavla med en dansande spanjorska med kastanjetter, köpt på Hötorget.
Vad vill hon säga? Annas hjärna är inte normal, så det är svårt att säga. Men det överlastade motivet som är överansträngt av känslor som anspelar på ensamhet och svårmod och starka kärleksfulla minnen tyder på att hon är dumpad. Om det sedan är av Roberta eller Kin eller My återstår att se. Det finns ju inte så många kvar nu som kan dumpa henne. Men det har varit tyst från tanten sedan fadäsen med den riktiga artistens skilsmässa. Fast det kan lika gärna vara att hon låg och tänkte på en undulat hon hade en gång som dog. Eller var det bästa vännen Noppe hon låg och sörjde?
Kvinnan som inte håller på med personangrepp! -Och där kom f*fingret åt ”gamla” kompisen Runar som hon inte är rädd för längre 
Inte undra på att AnnaTook Stolledano INTE ombeds vara med i kändisarnas kampanj ” Kavla upp armarna” 
.
