2009-03-23, 00:04
  #1
Medlem
Finns det någon historisk förklaring till varför man i många delar av landet uttalar långt och kort "å" som ö/ô? Är det en kvarleva från äldre svenska?

ex:

kopp - kôpp
spår - spôr
__________________
Senast redigerad av Batch 2009-03-23 kl. 00:07.
Citera
2009-03-23, 00:08
  #2
Medlem
Askess avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Batch
Finns det någon historisk förklaring till varför man i många delar av landet uttalar långt och kort "å" som ö/ô? Är det en kvarleva från äldre svenska?

ex:

kopp - kôpp
spår - spôr

Jag har aldrig i hela mitt liv hört nån säga köpp eller spör och jag har bott i dalarna i över 20 år...
Citera
2009-03-23, 00:11
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Askes
Jag har aldrig i hela mitt liv hört nån säga köpp eller spör och jag har bott i dalarna i över 20 år...
Jag borde kanske nämna att jag utgår från en inspelning från 50-talet av en mycket gammal man från Husby och språket är således rejält ålderdomligt.
__________________
Senast redigerad av Batch 2009-03-23 kl. 00:22.
Citera
2009-03-23, 00:22
  #4
Medlem
Egon3s avatar
Min erfarenhet av dalmål är att leksandsmålet bjuder på en kupp kaffe. Kupp är
en etymologiskt sett äldre form av kopp, som delas med både latin och engelska.

Däremot säger man nog kôpergruvan etc. Jämför fornsvenska kopar och
latinet cuprum (metallen från Cypern).

Även i Sydsverige har man sagt spôr, särskilt i sammansättningar som spôrsnö.
Motsvarande gäller kôperspann, på tillgjort riksmål kopparhink. Skôlespann blir
på rikssvenska »hink för skulor« – en utmärkt återvinningsmetod.
__________________
Senast redigerad av Egon3 2009-03-23 kl. 00:29.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in