Ursprung till "ô" istället för "å" i vissa dialekter? (I detta fall dalmål)

Finns det någon historisk förklaring till varför man i många delar av landet uttalar långt och kort "å" som ö/ô? Är det en kvarleva från äldre svenska?

ex:

kopp - kôpp
spår - spôr

Jag har aldrig i hela mitt liv hört nån säga köpp eller spör och jag har bott i dalarna i över 20 år...

Jag borde kanske nämna att jag utgår från en inspelning från 50-talet av en mycket gammal man från Husby och språket är således rejält ålderdomligt.

Min erfarenhet av dalmål är att leksandsmålet bjuder på en kupp kaffe. Kupp är
en etymologiskt sett äldre form av kopp, som delas med både latin och engelska.

Däremot säger man nog kôpergruvan etc. Jämför fornsvenska kopar och
latinet cuprum (metallen från Cypern).

Även i Sydsverige har man sagt spôr, särskilt i sammansättningar som spôrsnö.
Motsvarande gäller kôperspann, på tillgjort riksmål kopparhink. Skôlespann blir
på rikssvenska »hink för skulor« – en utmärkt återvinningsmetod.