Är straffen för kännbara i vårt samhälle?

Det är precis samma fenomen som att om du vill bli yrkespilot så får inte själva ordet "depression" förekomma någonstans i någon handling länkad till dig inom sjukvården eller dyka upp som diagnosticerbart kriterium i något som helst samtal mellan dig och personal som skall utvärdera dig. Problemet är ju bara att samtliga människor någon gång i sitt liv blir deprimerade över något. Ungefär som att alla människor någon gång har gjort något olagligt. I själva verket så tror ingen på den skit som samhället låtsas om och projicerar som ett slags offentlig bild av perfektion utan i verkligheten så är allt ifrån poliser till arbetsgivare och politiker bara en skock hörsägensagerande mongon eftersom endast 2.28 % av dem har hjärnkapacitet nog att se bortom rykten, hörsägen och andra rökridåer. För den som saknar förmågan att se och tänka så är invanda hjulspår med fördomsmässiga förenklingar en ypperlig väg att slippa verkligheten på ett så enkelt vis som möjligt.

Jävlar vilken tankeställare man fick sig. Samhället vill att man ska få jobb så lätt som möjligt sen om man döms för någonting så kan man få en prick i registret som inte ser bra ut när man väl ska skaffa jobb, då komplicerar de ju för en att få jobbet.

Om man har tagit straffet, fängelse/böter etc så borde man ju få gå skuldfri utan att behöva en prick som försvårar livet.

De vill brännmärka en för att man skall fösas över till den kriminella sidan för gott eftersom denna sida genererar FETA pengar åt allt från försäkringsbolag till politiker. Skulle du välja att börja arbeta och sköta dig då så slutar du ju generera feta försäkrings- och merskatteintäkter till dessa übersvin i samhället. Vidare så finns det inte utrymme för friska människor som inte har jobb. Antingen så tvingas man in i kriminalitet av detta organiserade pack eller så lyckas man tjäna (omsätta åt dem) pengar på något ärligt vis eller så försöker de se till att man avlider om man kostar mer än man genererar. Nu vet du varför alla psyksjuka "tror" att det kommer gas via ventiler i lägenheten eller att grannen bredvid sitter med en tandläkarröntgen på fullt ös riktad mot deras huvud etc, det är kommando mord-pack som är ute i själva verket och allt handlar om pengar, inget annat. Med den här synvinkeln så förstår du även varför politikerna vurmar så intensivt för kriminella och skyddar dem och slaktar deras offer, återigen: pengar.

Detta är en mycket komplicerad fråga som har med människosyn att göra. I Sverige är man försiktig med att döma längre straff till återfallsförbrytare (även om det förekommer i viss utsträckning) det innebär att människan har en fri vilja. Samtidigt finns farlighetsbedömningar för psykiatriska patienter vilket innebär att människan är determinerad att begå nya brott. Så i vårat rättssystem finns både en uppfattning om att människan är fri och att människan är determinerad av sin historia.

Tittar man i BRÅ´s kriminalstatistik ser man att en person med en brottshistoria på över fem brott de senaste fem åren har mellan 80-90% chans att begå ett nytt brott inom en treårsperiod. http://www.bra.se/extra/faq/?module_...&category_id=0

Utifrån den statistiken kanske man kan sluta sig till att det är relevant för arbetsgivaren att få reda på personens kriminalhistoria de senaste åren i alla fall. Kanske borde inte straffet vara avtjänt förrän man visat att man klarar av att leva i samhället utan att begå nya brott. Var man drar den gränsen har jag ingen aning om. Man måste även minnas att det inte bara är mervärde för arbetsgivaren vi pratar om, särskilt inte om det är arbete inom den sociala sektorn.

Jag håller inte med om att straffets enda funktion är avskräckning. För de 5% män som står för över hälften av den samlade kriminaliteten skulle jag säga att straffets viktigaste funktion är isolering från samhället. Dessa personer tycker jag att arbetsgivarna har rätt att få uppgifter om. (På dessa personer har jag en deterministisk människosyn eftersom statistiken visar tydligt att den stora majoriteten kommer att fortsätta begå brott, sen om någon faller mellan stolarna så är det synd men kanske nödvändigt)

P.S Den här motionen skriven av Fredrik Reinfeldt är väldigt läsvärd: http://www.riksdagen.se/Webbnav/inde...#_Toc526909348

En annan grej, om man ser till USA för ett skräckexempel (för ovanlighetens skull ). Dom har det som kallar för "Three strikes", en baseball-analogi. Tree små brott blir ett stort brott, så om du stjäl tre gånger så hamnar du i fängelse. Det är en konsekvens av att privata fängelser har blivit en industri. Och en industri gör sig beroende av staten (en annan industri i USA är krigsindustrin), genom att kunna lobba effektivt för beslut och säga till politiker att folk blir arbetslösa utan industrin. Det betyder att fängelser blir överfulla, och människor behandlas inhumant. Dom betraktas inte ens som människor, dom är bara fall (eller "cases"). Motivationen till att låsa in folk har inte med att skydda samhället att göra, inte heller att bestraffa personer eller som förebyggande åtgärder (skräckexempel). Det handlar bara om pengar. Människor köps och säljs som varor (bokstavligen mellan olika fängelser men också symboliskt mellan offentliga företag och privata företag). Det har till och med gått så långt att det blivit en klassfråga. Den med mycket pengar kan betala att få åka till ett bättre fängelse, betala för att få en lyxigare cell. Som en stat i staten, Orwells 1984 på riktigt.

Men som sagt, det beror ju på samhället. Normer ska följas, och normbrytare ska antingen assimileras eller elimineras (enligt sociologen Zygmunt Bauman). Grunden i alla rättstater är att graden av ett straff ska vara likvärdigt med graden av brottet. Hur man bedömer det är väldigt subjektivt, och skiljer sig helt enkelt åt mellan samhällen. I USA kan det vara ok att bli inspärrad för att man krossar en ruta och stjäl en jacka på vintern (det är lite upp till domaren/åklagaren/polisen också, även om dom försöker inbilla allmänheten att dom är opartiska), medan det finns lite mer förståelse i Sverige.

Samtidigt är det väldigt mycket PK och moralism nuförtiden. Föräldrar skrämmer upp sig själva för pedofilen bakom hörnet som ingen sett. En manlig idrottslärare blir dömd som pedofil på förhand, fastän han inte gjort något. Den generella rädslan och ångesten i samhället gör folk irrationella. Det är en konsekvens av nedgången i ekonomin, så det finns inte så mycket att göra åt det (förutom att göra folk medvetna om det).

Troligtvis blir det bättre om 25-50år, om man orkar vänta så länge.

Är väl ganska vanligt att en industri gör sig oberoende av staten. Eller att staten gör sig beroende av industrin. Jag förstår inte hur de skulle kunna lobba för att folk blir arbetslösa...Fängelserna konkurrerar väl ut redan befintlig industri i o m att de kan betala minimilöner och i princip kan ha igång sin produktion dygnet runt, året om. Blir ju i så fall att fängelserna konkurrerar ut jobben.

då kan man ju fråga sig ifall fängelset behövs överhuvudtaget. man gör ett test som visar att man klarar av att inte begå nya brott.

då bör man väl kunna ordna så att arbetsgivarna bara har tillgång till ett specifikt brottsregister. Där syns bara återfallsförbrytare och i vissa fall andra brottslingar beroende på vad det är för jobb man söker. exv inom socialtjänsten, kriminalvården och skolan kan det vara av samhällsintresse ifall den anställde har begått sexualbrott, narkotikabrott osv.

Men problemet kvarstår ju för de 5 % som syns i dessa register. De kommer ju i princip vara chanslösa när det gäller att hitta ett jobb, hyra bostad, helt enkelt komma tillbaka till samhället. Deras enda alternativ är ju att fortsätta begå brott.


Orkar inte läsa motionen, men har tagit del av de senaste årens debatt. Sen Bodström vände sida och började propagera för sina superfängelser är svensk kriminalvårdspolitik på glir. gäller både socialdemokratin och borgerligheten.

Fängelserna är en industri, fängelserna är jobben. Jag menade inte att dom lobbar om att folk ska bli arbetslösa, jag menade att dom lobbar för vilka beslut som helst som dom tycker gynnar sin industri, genom att använda risk för, och rädsla för, potentiell arbetslöshet, som ett argument för att påverka politiker. Politiker är oftast väldigt populistiska, och folk i allmänhet är väldigt rädd för arbetslöshet, så det är ett effektivt sätt att mobilisera folket under en viss opinion.

Bestraffningen har blivit industrialiserad, mekaniserad, opersonlig. Det kan ses som positivt om man tänker på det att det är straffet i första hand som ska vara i fokus i en domstol/rättsstat. Men samtidigt är det väldigt mycket tolkning inom lag. Under sena 1800-talet i Tyskland (och resten av Europa) såg man på judar som mindre värda människor. I (tyska) lagboken stod det att man inte fick mörda "civiliserade" människor, vilket gjorde att judar blev bestraffade hårdare och att det var ok för "civiliserade" människor att mörda judar.

Hur man ser på domslut påverkar och blir påverkat utav gemene mans sätt att se på rättvisa/världen. Så när judarna i slutet av 1800-talet blev sedda som "ociviliserade", och negrerna i USA är överrepresenterade i fängelseindustrin idag, så fungerar det som en symbol för hur samhället utanför rättsväsendet ser på dessa minoriteter. Dom är dömda på förhand, och blir aldrig friade.

Inom socialpsykologi kallar man det "group attribution error" tror jag. Att man dömer individer efter grupptillhörighet. Och detta går vidare, till det som kallas för "stämplingsteori" inom socialkunskap. Det ger att man internaliserar, och identifierar sig med den bild som andra har utav en. Lite kortfattat kan man säga att om någon ser en som kriminell så beter man sig som en kriminell, det är ju ett sanktionerat beteende. Lite som att om en fängelsekund får en diagnos som ADHD så är det helt ok när den personen beter sig "oreglerligt".