Adelsnamn

Jag vet inte riktigt om han kan få göra det. Victoria heter inte Bernadotte i efternamn, nämligen, så jag vet inte varifrån han skulle få det. Precis som övriga medlemmar av kungahuset har hon inget efternamn alls, utan står i folkbokföringen enbart som "Victoria Ingrid Alice Desirée, Sveriges Prinsessa". När prins Carl Philip sprang omkring i lumpen med en namnbricka som det stod "Bernadotte" på, så var detta alltså strängt taget fel och ljug. Det blir nog snarare så att den blivande prins Daniel blir av med "Westling" utan att få något annat i stället. Tough shit, but such is luck...

Att kungahuset heter Bernadotte är alltså inte samma sak som att de enskilda medlemmarna av kungahuset skulle heta det i efternamn. Om de skull heta något i efternamn alls (vilket de alltså inte gör i folkbokföringen), skulle det nog, enligt internationell praxis, faktiskt vara Sverige.

Jag bara baserade mitt svar på det som sades vid förlovningen i tidningar och tv - att han då skulle ta namnet Bernadotte. Men reportrarna kanske missuppfattade det hela.

Det blir nog snarare så att den blivande prins Daniel blir av med "Westling" utan att få något annat i stället. Tough shit, but such is luck...

Ok så han blir bokförd under sin nya prinstitel och behöver inte efternamnet längre när han gifter in sig i ätten Bernadotte,Har jag f¨rstått rätt?

Jag kan inte lova hur det blir, för vi har inte haft någon prinsgemål sen Fredrik av Hessen 1718, och han blev ju raskt kung i stället för sin fru, så det finns egentligen inga regler att gå på, utan kungen bestämmer. Men om han blir prins Daniel, hertig av Västergötland, så har han ingen användning för något efternamn. Och Victoria har alltså inget, så han kan inte ta sin frus.

Hade en diskussion med en kompis om det här för någon månad sen.
Han påstod att en person med utspätt adelsblod kan ta sitt adelsnamn efter några generationers folkliga namn, hur funkar det egentligen?
Noteras bör väl att jag är fullt nöjd med mitt namn.

Du kan ta i vart fall upp till din mormors eller farmors flicknamn, adelsnamn eller ej kvittar lika. Riddarhusgenealogen är inte alls glad åt det där, för det gör hans jobb mycket besvärligare, när det alltså dräller omkring en massa ofrälse människor med adelsnamn. (Visserligen är tanken att adeln i god ordning ska meddela födslar och dödslar till riddarhusgeneaolgen, så att han slipper leta runt på familjesidorna, men medlemmarna av Sveriges Ridderskap och Adel är ungefär lika slarviga som folk är mest, så det blir som det blir ibland med de där rapporterna. Plus att en och annat tycker att det känns skämmigt pretto att inrapportera lyckade avelsresultat till Riddarhuset, och avstår av den anledningen.)

Jag undrar vad som är mest skitnödigt. Att vilja byta till sig ett gammalt adelsnamn, eller få spel för att någon annan byter till samma efternamn som en själv.

Svensson, bliv vid din läst!

Höll på att få krupp-hosta för ngt år sedan när man såg på bröllopssidorna att "Brudparet har antagit släktnamnet ******ius", men sedan visade det sig att det var brudens mormors flicknamn (inte för att det är adligt, men ändå).

Däremot förstår jag inte denna fascination för ovanliga efternamn.

Bonde
Nattochdag
Leijonhierta
Svinhuvud
Anckarström
Sköld

mm....

Vad är egentligen besattheten vid adliga namn? Enligt mig finns det två fördelar med att vara adlig:

1. Social prestige. Inom vissa kretsar åtminstone. Det är inte en punkt att förringa, men få människor imponeras nog av icke-adliga namn som är skapade för att framstå som adliga - kan det bli mer tarvligt liksom?

2. Man kan se tillbaka på en fin släkthistoria med - i de flesta fall - förfäder som utfört särskilt anmärkningsvärda bedrifter eller varit framstående på andra sätt. En trevlig punkt. En sådan släkthistoria kan man dock ha även om man inte är adlig, och man får inte en sådan släkthistoria bara för att man tar sig ett adelsklingande namn...

Så - vad är poängen?

Den danske regissören Lars von Trier föddes Lars Trier men lade till von under studenttiden.

Det sägs att en lärare vid ett tillfälle anklagade studenterna för att uppföra sig som högadeln på Själland. Ni skulle alla kunna ha "von" som mellannamn tillade han argt. Det kan ha varit det som fick Lars Trier att bli Lars Von Trier.

Ett av föräldraparen på vårt föräldrakooperativa dagis hette *****stierna. De var helt öppna med att det kom från hustruns mormor. Blev en viss namnkrock eftersom herr *****stierna hade ett y-namn som förnamn.

Jag kan nog iofs förstå den, i och med att våra fossiliserade patronymika till efternamn är så extremt vanliga. Andersson och Johansson är ju namn som mer än en kvarts miljon svenskar har vardera, och de sex vanligaste efternamnen har tilsammans mer än en miljon bärare. Heter man Maria Johansson och bor i Stockholm finns det mer än 250 andra i stan som heter likadant. Jag kan förstå att man önskar något lite ovanligare då, och det kan jag egentligen inte förhäva mig över, bara för att jag sjålv är ensam om min namnkombination i Sverige, och jag inte vet när mitt efternamn kom till, eftersom det finns så långt tillbaka som det går att följa förfäder åt det hållet.

Därmed inte sagt att jag fördenskull hyser någon större förståelse för viljan att anta släktnamn som antyder att man finns i Adelskalendern fast man inte gör det. Såå jäkla mycket prestige har väl inte adeln nuförtiden? Och forstsätter det så här, kommer det snart att vara exklusivt att heta Eriksson eller Larsson.