Moralisk skillnad mellan aktiv och passivt handlande

Ang debatten om det ev. barnmordet på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Hörde målsägande ombudet på P1 i morse som talade om klarläggande av ev. aktiv handlig i fallet.

Detta verkar vara den distinktion som praxis inom läkarkåren(och indirekt lagstiftningens tillämpning) vilar på, men jag är tveksam att den finns.

Vari består den moraliska skillnaden i att göra något eller att (medvetet) undlåta att göra något?

Om man tror att man kan undlåta att göra något, att det skulle vara dåligt, då tror man att ansvar kan delas. För, varför skulle det på något sätt vara mitt fel om några andra bestämmer sig för att slåss framför mig? Så resonerar man i Frankrike, där man har lagstiftat att om man ser ett brott begås så får man inte strunta i det. Man vill tvinga folk att genomgå en attitydförändring genom governance, vilket inte är helt omöjligt, men ändå lustigt. Lite som att se folk döda varandra över ideologi, som om man kan bomba/dödsstraffa en idé. Men det är ju inte mentala modeller som krockar, det är människor som krockar.

Det får mig att tänka på tre saker:

1. Skillnaden mellan responsibility och accountability. Responsibility kan delegeras och delas, mellan människor och grupper. Accountability kan inte delegeras eller delas, det är alltid begränsat till individen. Inom PR och "image consulting" har Corporate Social Responsibility alltmer vuxit förbi Corporate Accountability. Corporate Accountability kan låta ett företag retroaktivt betala böter för förgiftning av miljön, istället för som med CSR att man arbetar proaktivt med att undvika förgiftning av miljön. CA är kortsiktigt, CSR är långsiktigt. - http://www.talkbiz.com/digest/emt11.html
   
2. Neoliberalistisk individualism idealism kontra Kommunistisk kollektivism idealism. Helt enkelt ett tecken på att politiken rört sig från Höger- och Vänster-blocken mot en Centrism, "The Third Way". För individualism har ju varit ett starkt ideal sedan 50-talet, men så helt plötsligt menar man att man ska kanske ta sig en funderare över huruvida man faktiskt kan bry sig om sina medmänniskor också.
   
3. Michel Foucault har skrivit om hur vi i Väst gått från att (intrastatligt) bestraffa fysiskt för att hämnas på individen till att (intrastatligt) straffa psykiskt och statuera exempel för att förebygga brott. Men nu kan man undra om vi inte gått ifrån den sortens syn på lagboken, här i Sverige iaf. I vilket fall som helst är det viktigt att påpeka att hämnden riktar sig mot personen, men förebyggandet riktar sig mot saken. Är det personen eller brottet man vill straffa, och kan folk skilja på sak och person?

Vad är passivt handlande? På Socialpsykologin fick jag lära mig att alla val är medvetna. Men eftersom även att-inte-välja är detsamma som att-välja, så det kan finnas en mening med termen passivt handlande. Men är verkligen att-inte-välja passivt?

Edit:
Det Kan också vara så att jantelagen har ett finger med i spelet, att vi har en tendens att negativt moralisera över handlingar som värderar individen högre än kollektivet. Det skulle förklara varför svenskar upprör sig mer över barnmordet på Astrid Lindgrens sjukhus. Inte desto mindre för att det är just på Astrid Lindgrens sjukhus dessutom, Astrid Lindgren som är en av dom starkaste symbolerna för svenskhet och allt vad det innebär. Det gör att undlåtandet blir en attack mot den svenska kulturidentiteten, och det skrämmer folk existentiellt, ger dom ångest. En sådan ångest är lättast att undvika genom att skylla på personen istället för på brottet/saken i sig, ett "fundamental attribution error": http://en.wikipedia.org/wiki/Actor-observer_bias

Jag tycker personligen inte att det finns en skillnad men jag tror att den underliggande tanken är att om man undlåter att göra något så låter man något "naturligt" ske. Något som hade hänt, något som kanske "borde" hänt. På det sättet så lämpar man över ansvaret från sig själv till ödet, naturen, kosmos, gud eller vart man nu än vänder sig för att finna sin ansvarsfrihet. Anledningen till att det här har uppstått tror jag är de flesta människors (även jag) ovilja att ta svåra beslut. Själv tycker jag det är ett banalt tankesätt och ett nästan vidrigt sätt att marginalisera ens egna betydelse och förmåga till att påverka händelser.

För det första, att dela upp en händelse i "naturliga" delar och andra delar som då är "icke naturliga" tycker jag är vansinnigt. För mig finns inte denna uppdelning - alla objekt som påverkar en viss situation är lika "naturliga". För mig spelar det ingen roll att vissa delar av händelsen är viljestyrda varelser och att vissa andra är rena fysiska processer. Så fort du har någon inblandning i en situation så är du en del av den situationen. Om det val du träffar kommer att vara en av faktorerna som bestämmer hur situationen utvecklas så är du en del av den situationen. Ens inblandning är inte onaturlig utan den är precis lika naturlig som alla andra faktorer som spelar in.

För det andra, tänk dig in i situationen att du är den ansvarige läkaren i det här fallet. Du är medveten om att du bara har ett val - A: Ge den dödliga dosen morfin eller B: Inte ge den. Det finns ingen möjlighet att inte välja eftersom det är detsamma som att inte ge morfinet. Att inte välja är att välja alternativ B.

Nej min tanke i det här fallet, och alla andra liknande fall, är att man i varje situation där man är medveten om att man har ett val och att ens val kommer att påverka situationen så måste man inse att man själv fattar det beslutet. Man kan inte hävda ansvarsfrihet med motiveringen "Det är naturligt att det här sker eftersom det hade skett om jag inte varit här och kunnat påverka det". Nej men nu ÄR du här och du KAN påverka det. Du är en del av situationen och även om du hade önskat att du kunde strunta i att välja så kan du inte det.

Nu tänker jag inte lägga någon kraft på vad man bör göra och vilket beslut man bör fatta för det är inte det som är frågan här. Min ståndpunkt kring val i allmänhet är dock att man måste inse sin egen betydelse och, för att vara rättvis mot sig själv, aldrig någonsin tro att man kan strunta i att göra ett val mellan A och B för då blir resultatet att du väljer B.

Det handlar inte om detta, utan om att åklagaren vill ha ett prejudicerande fall. Politik helt enkelt. Moral är i detta fall sekundärt.

OT: Varför kommer alltid orsakspluralism upp i alla trådar? TS ställde en fråga om huruvida man kan se någon moralisk skillnad i en aktiv handling eller i att undlåta att göra någonting. Det är det som är frågan, det aktuella fallet är i helt irrelevant på alla sätt annat än att det exemplifierar frågeställningen. Om några diskuterar vilket lag som har bäst spelare Liverpool eller Real Madrid så är det alltid någon som skall lägga in sitt "jag tycker inte om fotboll alls" eller "själv håller jag på Chelsea". Mycket spännande förstås men det är inte det som är målet för den här diskussionen.

Målet för diskussionen är moral angående aktiv dödshjälp. Det är nu inget ämne vilket som helst. Teoretiska luftslott i god samförståndsanda med ängsliga kollegor som är rädda för att gå utanför den teoretiska bruksanvisningen leder alltid till att det vi kallar för moral degraderas och där ordet sympati näst intill blir obegripligt trots att det är moralens grund. Många inom filosofin säger att det finns så komplicerade saker så att det inte går att förklara på ett enkelt sätt. Det är ett påstående som saknar all sorts förankring till verkligheten. Det som kan tänkas klart kan också uttryckas på ett tydligt sätt så att alla förstår. Annars blir det som att man inte ser skogen för alla träden. Det som står klart för mig är att moral måste vara knutet till det verkligheten, i ett orsakssammanhang, annars kan moralen lika gärna skrotas. För vad gagnar moralen oss om den försvinner alldeles i den tillkrånglade syntaxens koketta krumbukter.

Ok.

Men hur ställer du dig till frågan om huruvida det är någon moralisk skillnad mellan att aktivt göra något eller att undlåta att göra något?