2009-03-09, 20:50
#1
Jag blir bara mer och mer mansgris när jag läser om hur inkompetent kända rödstrumpor väljer att uttala sig. Hur dessa feminister, som med ett ansikte utåt eller med fingrarna i maktbyttan verkligen raserar alla positiva sidor av feminismen med sina ideliga grodor. Sina raljerande översittarfasoner. Sina slag mot mannen. Sina i ren allmänhet grovkornigt pennalistiska grodor.
Det finns visserligen svarta får i alla rörelser, och en sammanslutning kan aldrig vara prickfri på individnivå, men när dessa stoltserande feminister som ska vara förebilder för den moderna kvinnan och det feminismen alltjämt eftersträvar gör bort sig så fatalt undermineras åtminstone hela mitt förtroende för detta kvinnliga släkte. Det måste vara otroligt pinsamt för er rättrogna feminister när detta celebra patrask i mina, och många andras ögon, endast befäster minnet av kvinnodagen som en misslyckad varieté av snedsteg och övertramp. Och så några exempel:
Xantippa nummer 1: http://nyheter24.se/sport/fotboll/14...fulaste-lirare
Quetzala Blancos mobbning av fotbollsspelarna var nog den mest osmakliga artikel jag överhuvudtaget läst. Någonsin. Någonstans. Det var ingen kommentar om klädstil eller pik om frisyrval, utan en snaskig uppvisning i utpräglad lyteskomik. Så det är verkligen synd att denna typ av feminism är den som tillåts prägla min bild av hela idén. För nog är det denna typ av kändis som når ut i stugorna, som dagligen förekommer i spalter och TV-program. Denna typ av feminist som sätter sina spår. Att ni sen har mage att anklaga mannen. Mage att skylla på oss. Det luktar minst lika illa som odören av era otvättade sköten.
Så länge ni står för det värsta ofredandet själva, den känslomässiga studien i bakdanteri, ja, då vänder åtminstone jag dövörat till för jämställdhet i så oviktiga vidkommanden som lika löner. För kvinnor, med sina oavbrutet falska manér, och sitt ständiga skitsnack om varandra, lyckas alltid visa prov på smygmobbing av högsta rang. Ja, tro fan att kvinnofrekvensen är låg i företagsledningar och andra maktkorridorer, ni kan ju för fan inte ens umgås mer än två åt gången.
När sedan Petra Mede, nästa malplacerade shemale i hönsgården, går ut i kvällspressen och höjer feminismens flagga med orden: "Jag är kvinna, det innebär att jag belönats med empati..." då uppblåses, som ni ser, åtminstone mitt förakt för kvinnosaken. Hon kunde likagärna ha sagt att män per definition saknar empati - en klase missunnsammhetens och undergivenhetens slagord, en inte alltför sällan yttrad, omotiverad parallell till det faktum att män per definition är starkare än kvinnor. Men nej, kvinnor är inte bättre än män på någonting annat än att föda barn. Ni är inte bättre på att laga mat, ni är inte bättre på att klippa hår, och ni är definitivt inte bättre på att sätta er in i andra människors känslor. Det går förvisso inte att bevisa motsatsen i det sistnämnda, men då vill jag för den delen ej heller bli kulsprutad med den av många kvinnor försanthållna osanningen, att ni verkligen skulle ha större empati.
Tillåt mig avsluta med Quetzalas självbetygade dubbelmoral (eller snarare avsaknad av moral) med sina bevingade ord: "Jag vill inte ha medsystrar. Jag vill ha medmänniskor." Börja då, flicka lilla, med att uppvisa lite medmänsklighet själv och be ordentligt om ursäkt för din mobbing av fotbollsspelarna.
---
Jag ser gärna att tråden fylls på med motbjudande grodor av kända feminister.
Ordet är fritt.
Det finns visserligen svarta får i alla rörelser, och en sammanslutning kan aldrig vara prickfri på individnivå, men när dessa stoltserande feminister som ska vara förebilder för den moderna kvinnan och det feminismen alltjämt eftersträvar gör bort sig så fatalt undermineras åtminstone hela mitt förtroende för detta kvinnliga släkte. Det måste vara otroligt pinsamt för er rättrogna feminister när detta celebra patrask i mina, och många andras ögon, endast befäster minnet av kvinnodagen som en misslyckad varieté av snedsteg och övertramp. Och så några exempel:
Xantippa nummer 1: http://nyheter24.se/sport/fotboll/14...fulaste-lirare
Quetzala Blancos mobbning av fotbollsspelarna var nog den mest osmakliga artikel jag överhuvudtaget läst. Någonsin. Någonstans. Det var ingen kommentar om klädstil eller pik om frisyrval, utan en snaskig uppvisning i utpräglad lyteskomik. Så det är verkligen synd att denna typ av feminism är den som tillåts prägla min bild av hela idén. För nog är det denna typ av kändis som når ut i stugorna, som dagligen förekommer i spalter och TV-program. Denna typ av feminist som sätter sina spår. Att ni sen har mage att anklaga mannen. Mage att skylla på oss. Det luktar minst lika illa som odören av era otvättade sköten.
Så länge ni står för det värsta ofredandet själva, den känslomässiga studien i bakdanteri, ja, då vänder åtminstone jag dövörat till för jämställdhet i så oviktiga vidkommanden som lika löner. För kvinnor, med sina oavbrutet falska manér, och sitt ständiga skitsnack om varandra, lyckas alltid visa prov på smygmobbing av högsta rang. Ja, tro fan att kvinnofrekvensen är låg i företagsledningar och andra maktkorridorer, ni kan ju för fan inte ens umgås mer än två åt gången.
När sedan Petra Mede, nästa malplacerade shemale i hönsgården, går ut i kvällspressen och höjer feminismens flagga med orden: "Jag är kvinna, det innebär att jag belönats med empati..." då uppblåses, som ni ser, åtminstone mitt förakt för kvinnosaken. Hon kunde likagärna ha sagt att män per definition saknar empati - en klase missunnsammhetens och undergivenhetens slagord, en inte alltför sällan yttrad, omotiverad parallell till det faktum att män per definition är starkare än kvinnor. Men nej, kvinnor är inte bättre än män på någonting annat än att föda barn. Ni är inte bättre på att laga mat, ni är inte bättre på att klippa hår, och ni är definitivt inte bättre på att sätta er in i andra människors känslor. Det går förvisso inte att bevisa motsatsen i det sistnämnda, men då vill jag för den delen ej heller bli kulsprutad med den av många kvinnor försanthållna osanningen, att ni verkligen skulle ha större empati.
Tillåt mig avsluta med Quetzalas självbetygade dubbelmoral (eller snarare avsaknad av moral) med sina bevingade ord: "Jag vill inte ha medsystrar. Jag vill ha medmänniskor." Börja då, flicka lilla, med att uppvisa lite medmänsklighet själv och be ordentligt om ursäkt för din mobbing av fotbollsspelarna.
---
Jag ser gärna att tråden fylls på med motbjudande grodor av kända feminister.
Ordet är fritt.
__________________
Senast redigerad av spleendid 2009-03-09 kl. 21:02.
Senast redigerad av spleendid 2009-03-09 kl. 21:02.