Jag undrar lite förstrött om det finns någon där ute som utan religiösa skäl skulle kunna förneka värdenihilismen. Att saker, åsikter eller något skulle ha ett värde i sig själv är svårt för mig att ta på allvar.
Någon som kan omvänd mig?
Transcendental fenomenologi verkar ateistisk till sin natur, den förutsätter i vilket fall ingen religion.
Citat:
Ursprungligen postat av <a href="/leave.php?u=http%3A%2F%2Fwww.phenomenologyonline.com%2Finquiry%2F3.html" target="_blank">http://www.phenomenologyonline.com/inquiry/3.html</a>
Transcendental phenomenology
Basic themes of transcendental phenomenology are "intentionality," "eidetic reduction," and "constitution of meaning."
By transcendental phenomenology we refer primarily to the work of Edmund Husserl and his early assistants Edith Stein and Eugen Fink. Husserl's pathbreaking work on phenomenology inspired the thinking of many scholars and the development of various movements. Husserl often used the words "transcendental" and "phenomenology" interchangeably to describe the special method of the eidetic reduction by means of which the phenomena are described. Through the method of imaginative variation, (examples of instantiation, and comparative examination) the invariant or eidetic aspects of a particular phenomenon are explicated.
Husserl described phenomenology as the rigorous science of all conceivable transcendental phenomena. All knowledge should be based on absolutely certain insights. But the rigor of the method of phenomenology is interpreted philosophically rather than in terms of any elaborate, objective procedures of the physical and natural sciences. The natural sciences start from a complex set of presuppositions, frameworks and perspectives of knowledge, but these are not questioned by the sciences themselves. For Husserl, phenomenology is a rigorous, human science precisely because it investigates the way that knowledge comes into being and clarifies the assumptions upon which all human understandings are grounded.
Husserl borowed the notion of intentionality from Brentano in order to explain the intentional structure of all consciousness. By intentionality he meant that all our thinking, feeling, and acting are always about things in the world. All conscious awarenesses are intentional awarenesses; all consciousness is consciousness-of-something. Transcendental phenomenology is therefore a phenomenology of consciousness, and intentional analysis is always constitutive analysis: an explication of how the meanings of things are constituted in and by consciousness, or the cogito.
The methods of reduction and the constitution of meaning are two aspects of phenomenological reflection. First the transcendental reduction is the moment of withdrawal from the natural attitude and from the everyday world toward the intersubjective level of the transcendental ego; second, the constitution of meaning is the moment of returning to the world from consciousness as it shows itself in consciousness. As a result, transcendental phenomenology could also be called constitutive phenomenology.
A contemporary exponent of Husserl's transcendental phenomenology is Amadeo Giorgi. He too speaks about phenomenology as a rigorous science. He criticizes the interpretive approaches to phenomenology. In the view of Giorgi phenomenological inquiry should be a descriptive method, since it is through analysis and description of how things are constituted in and by consciousness that we can grasp the phenomena of our world.
Metoden inom Husserliansk fenomenologi baseras mycket på det som kallas Epoché (eller Transcendental Reduktion, eller Fenomenologisk Reduktion, eller Eidetic Reduktion, kärt barn har många namn). Epoché handlar om att "suspend the mind", skära bort förutfattade meningar, skära bort förförståelse, genom meditation kan man säga. Det som blir kvar då, när du låter ett objekt presentera sig för dig, är det som är det transcendentala hos objektet. En kopp till exempel, det klassiska exemplet, kan ha associationer om att dricka kaffe, bränna tungan, gå på picknick, vad som helst. Dessa associationer tar man bort ur sinnet, temporärt. Man reducerar bort dom, för att komma åt det transcendentala som finns kvar när all denna förförståelse skurits bort från ens direkta livsvärld. Oftast är det mest en massa olika qualia, men även pre-intuitiva intentionaliteter. Med exemplet om koppen kan det objektet presentera en quale om rödhet för dig.
Om till exempel rödhet skulle vara en värdering, det kan jag inte säga. Men bara det att det finns sådana här mer positivistiska teorier som talar om att det skulle finnas något som transcenderar sitt eget vara, öppnar upp för möjligheten att det finns internalistiska värderingar i verkligheten, värderingar som är objektiva och står utanför tolkning och subjektivitet.
Jag undrar lite förstrött om det finns någon där ute som utan religiösa skäl skulle kunna förneka värdenihilismen. Att saker, åsikter eller något skulle ha ett värde i sig själv är svårt för mig att ta på allvar.
Någon som kan omvänd mig?
Hur menar du med ha ett värde i sig? Värden behöver väl inte vara givna av en högre makt för att finnas?
Hur menar du med ha ett värde i sig? Värden behöver väl inte vara givna av en högre makt för att finnas?
Nej, helt rätt, värden behöver inte vara givna av en högre makt, men att människor skulle kunna tillskriva saker värde utifrån annat än subjektiva premisser vill jag hävda är en omöjlighet. Och ett subjektivt värde är lika ointressant som att försöka förklara för hela välden att alla ska föredra raggmunk med fläsk framför allt annat. (Raggmunk är väldigt gott dock...)
Så, Prometeus, varifrån kommer värdena då?
Transcendental fenomenologi verkar ateistisk till sin natur, den förutsätter i vilket fall ingen religion.
Metoden inom Husserliansk fenomenologi baseras mycket på det som kallas Epoché (eller Transcendental Reduktion, eller Fenomenologisk Reduktion, eller Eidetic Reduktion, kärt barn har många namn). Epoché handlar om att "suspend the mind", skära bort förutfattade meningar, skära bort förförståelse, genom meditation kan man säga. Det som blir kvar då, när du låter ett objekt presentera sig för dig, är det som är det transcendentala hos objektet. En kopp till exempel, det klassiska exemplet, kan ha associationer om att dricka kaffe, bränna tungan, gå på picknick, vad som helst. Dessa associationer tar man bort ur sinnet, temporärt. Man reducerar bort dom, för att komma åt det transcendentala som finns kvar när all denna förförståelse skurits bort från ens direkta livsvärld. Oftast är det mest en massa olika qualia, men även pre-intuitiva intentionaliteter. Med exemplet om koppen kan det objektet presentera en quale om rödhet för dig.
Om till exempel rödhet skulle vara en värdering, det kan jag inte säga. Men bara det att det finns sådana här mer positivistiska teorier som talar om att det skulle finnas något som transcenderar sitt eget vara, öppnar upp för möjligheten att det finns internalistiska värderingar i verkligheten, värderingar som är objektiva och står utanför tolkning och subjektivitet.
Tack för ditt omfattande svar, jag uppskattar det!
Dock har jag lite svårt att se vad det är som gör att om till exempel ett konstverk transcenderar sitt eget vara till mig, det skulle presentera något som är utöver bara egenskaper. Varför dessa egenskaper skulle vara/ha ett värde utöver min subjektiva reaktion inför dem?
Tack för ditt omfattande svar, jag uppskattar det!
Dock har jag lite svårt att se vad det är som gör att om till exempel ett konstverk transcenderar sitt eget vara till mig, det skulle presentera något som är utöver bara egenskaper. Varför dessa egenskaper skulle vara/ha ett värde utöver min subjektiva reaktion inför dem?
Nej, jag har det inte riktigt klart för mig själv ska jag vara helt ärlig. Men jag antar att det ligger i det att man måste ha något att tänka på för att kunna tänka på något. Det är någon form av dialektik av att observera och att observeras. Man kan inte uppleva rödheten hos koppen om den inte presenterar sin rödhet för en (en process som kallas för passiv syntes, om jag inte missminner mig). Sen "transformeras" rödheten till en intentionalitet som riktas tillbaka mot koppen. Eller egentligen finns det ingen kausalitet, det måste finnas en interaktion mellan objekten/subjekten, men det är en tillräcklig modell för att förklara processen.
Nej, helt rätt, värden behöver inte vara givna av en högre makt, men att människor skulle kunna tillskriva saker värde utifrån annat än subjektiva premisser vill jag hävda är en omöjlighet. Och ett subjektivt värde är lika ointressant som att försöka förklara för hela välden att alla ska föredra raggmunk med fläsk framför allt annat. (Raggmunk är väldigt gott dock...)
Så, Prometeus, varifrån kommer värdena då?
För mig kommer värdena från högre syften. Att vi är biologiska subjekt får sättas in i ett större, kosmiskt, sammanhang. Man kan t ex spekulera i att det pågår en process där det sannolikt till slut uppstår medvetande i ett universum. Vi intar då en central plats, eftersom vi har blivit medvetna. Vi har en mycket större roll än den som begränsar sig till oss som enskilda subjekt.
Andra större sammanhang är samhället, kulturen, biosfären...
Därefter kommer man in på konst m.m.
Kvar som rent och snävt 'subjektivt' värde blir till slut bara de mest futtiga saker, som en vettig människa inte borde fästa så stor vikt vid.
Jag tror inte det går att förneka värdenihilismen utan att förneka vår möjlighet att överhuvudtaget ha en uppfattning om ett värde. Jag tror faktiskt inte det räcker ens med att införa en gudom i systemet för att värden skall sluta vara relativa utan det krävs även att denna gudom skulle påtvinga oss sin vilja och göra hans värden till våra. Om vi först antar att det finns andra medvetanden än vårt eget och att dessa har någon slags självbestämmande så är det enda som krävs för att ett värde skall vara relativt och inte absolut att det finns åtminstone två skilda värden om "samma" ting.
För även om gudomen skulle ha en uppfattning om vissa sakers värden så krävs det väl rimligtvis att han även påtvingar de lägre medvetandena hans värde och på så sätt gör hans värden till deras värden. Om han däremot tillåter andra varelser att ha en egen åsikt så finns fortfarande denna avvikande åsikt och alltså är värdet relativt på så sätt att inte alla har samma uppfattning om ett bestämt ting.
Nej jag tror att den enda vettiga angreppspunkten i diskussioner kring värden är att enas om några gemensamma värden och principer som alla diskussionsdeltagare kan gå med på och sen får man att uifrån dessa försöka att, efter logikens regler, utforska vilka andra värden som naturligt måste följa av dessa första som man axiomatiskt fått godta - exakt som i matematiken med andra ord.
Nej, helt rätt, värden behöver inte vara givna av en högre makt, men att människor skulle kunna tillskriva saker värde utifrån annat än subjektiva premisser vill jag hävda är en omöjlighet. Och ett subjektivt värde är lika ointressant som att försöka förklara för hela välden att alla ska föredra raggmunk med fläsk framför allt annat. (Raggmunk är väldigt gott dock...)
Så, Prometeus, varifrån kommer värdena då?
Ptja, ska man hitta något som är objektivt får man väl kika på vad som är lika för alla människor, ska man vara petnoga så blir det då objektivt för människor(vad tycker djuren? tycker djuren?)
Man skulle väl kunna säga att tortyr av en själv är objektivt dåligt?
Man skulle väl kunna säga att tortyr av en själv är objektivt dåligt?
Absolut inte, den enda anledningen till att du hävdar det är för att du själv har satt ett väldigt positivt värde på att leva och ha en komplett och funktionell kropp medans du tillskrivit ett negativt värde till att uppleva smärta och andra känslor som du associerar med tortyren.
En annan varelse som däremot hade satt ett lågt värde på att leva, alternativt som inte kunde dö, och som hade varit skapad så att smärta även gav denna varelse den högsta form av njutning hade givetvis tyckt att självspäkande var det enda rimliga som han eller hon kunde hänge sig åt.
Edit: Det slog mig just att du med "tortyr" kanske menade "något som ger en individ negativa upplevelser" och inte det som i dagligt tal avses med tortyr. Man skulle isåfall möjligtvis kunna argumentera för att en sats som:
"Det är objektivt dåligt att utföra en handling som innebär negativa upplevelser för en själv om det ej föreligger något tvingande skäl eller någon annan positiv upplevelse som väger tyngre än den nackdel som är associerad med den givna handlingen."
skulle kunna vara en sanning. Problemet är bara att man där egentligen inte definierar ett värde för något specifikt utan helt enkelt sätter upp en logisk regel för hur man skall prioritera värden som man redan definierat utifrån sig själv.
__________________
Senast redigerad av Heetboven 2009-03-09 kl. 23:06.
Nej jag tror att den enda vettiga angreppspunkten i diskussioner kring värden är att enas om några gemensamma värden och principer som alla diskussionsdeltagare kan gå med på och sen får man att uifrån dessa försöka att, efter logikens regler, utforska vilka andra värden som naturligt måste följa av dessa första som man axiomatiskt fått godta - exakt som i matematiken med andra ord.
Jag gillar din lösning och kanske får lägga till proceduriell rättvisa för beslutsfattandet så börjar vi närma oss en tilltalande omgivning.
Nej, helt rätt, värden behöver inte vara givna av en högre makt, men att människor skulle kunna tillskriva saker värde utifrån annat än subjektiva premisser vill jag hävda är en omöjlighet. Och ett subjektivt värde är lika ointressant som att försöka förklara för hela välden att alla ska föredra raggmunk med fläsk framför allt annat. (Raggmunk är väldigt gott dock...)
Så, Prometeus, varifrån kommer värdena då?
Tja, var kommer vår kunskap om logiken ifrån? Det kan vara så att logiken (och matematiken) finns oberoende av oss och att vi har en förmåga att upptäcka logiska (och matematiska) sanningar.
På ungefär samma sätt skulle man kunna tänka sig att värden finns oberoende av oss, och att vi har en förmåga att upptäcka dessa värden.
Men var logiken, och värdena, kommer ifrån? De kanske bara finns där.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!