Utan tvekan så syns ens självförtroende av andra. Hur man går, hur man står, hur man talar, hur man gestikulerar, hur man ler, hur man tittar på andra. Allt visar hur ens självförtroende är. Jag kan lätt se på folk som har dåligt självförtroende att dom har just det. Det brukar yttra sig i framförallt en rädsla och osäkerhet att ha en egen åsikt, att föra fram en egen ståndpunkt. Dom brukar vilja se vad dom andra i gruppen tycker innan dom själv säger någonting. Dom kanske tycker att deras egna åsikter inte är värda nåt, att dom inte har så mycket att komma med. Eller, om dom har dåligt självförtroende för sin kropp, att dom tycker att dom inte är tillräckligt attraktiva, att dom är fula, för tjocka, för långa, för små bröst, eller vad det nu kan vara.
Det är ganska enkelt att hjälpa folk med den här typen av problem. När det gäller åsikter och tyckanden kan man ge dom utrymme, man kan lyssna på dom, ta dom på allvar, ta in deras åsikter och bearbeta dom. Man kan säga till dom vad man tycker är bra, och bara ignorera det man tycker är dåligt. Man kan höja dom genom att ta fram nåt dom har sagt som ett bra exempel i andra sammanhang. "nej, jag håller inte med dig där i den frågan. Titta bara på Herr X här bredvid mig som gjorde det där mycket bättre när han sa att..." osv. Det kan få vem som helst att växa lite.
Folk med dåligt självförtroende brukar göra sig själva osynliga. Dom säger så lite som möjligt, dom försöker synas så lite som möjligt. Det man kan göra då är att just "se" dom, att låta dom förstå att dom har blivit "sedda". Det finns hela yrkeskategorier med osynliga icke-människor. Städare, servitörer, budbärare, sophämtare, vaktmästare. Yrkesgrupper vars enda existensberättigande är att göra sitt jobb så fort som möjligt med så lite problem som möjligt. När en städerska städar en lokal är det ingen som ser henne, hon blir totalt ignorerad. Ingen låtsas om att hon finns, ingen hälsar på henne, ingen säger nåt. Varje gång jag ser en städare säger jag "vilken vacker dag det är idag?" eller något liknande, vadsomhelst, det spelar ingen roll. Poängen är att man visar att man ser dom, man visar att dom finns. Och varje gång jag gör det ser jag ett ansikte lysas upp, många gånger ser man att dom kommer att leva en hel dag på vad man just sa. Jag sa till en kille från kommunes parkförvaltning som just höll på att ansa en gräsmatta att "vad vackert det blir här, vad snyggt du gör det!" och han stannade upp, titta på vad han hade gjort, och lös upp. Han insåg precis att "ja, jag har gjort ett bra jobb idag. Det har jag verkligen." Det är så lätt att höja människor, och jag försöker göra det så ofta jag kan, utan att det känns tvunget eller konstlat.
En annan sak man kan göra är att låna lite status och självförtroende från sitt framtida jag. Säg att jag kommer att få ett bättre jobb inom en kort tid. Jag kan använda den statusen innan jag får den. Och jag kan använda det självörtroendet för att just skaffa mig den post som skulle ge mig det från början. En chef som kan välja mellan två sökanden kommer naturligtvis att ta den person som tycker det är så himla självklart att han ska få just den den posten. Skillanden mellan sitt nuvarande och framtida jag får inte vara för stort, då blir det ett glapp, man spelar "big", men man kan låna tillräckligt mycket för att alltid ligga steget före. Den här mekanismen kommer att föra med sig en viss respekt, eftersom man alltid har mer status och självförtroende än ens egen position borde föra med sig.
En annan sak jag trodde förut rörde det "status-kapital" man byggde upp. Jag trodde att man skaffade sig en viss position, en viss status, en viss respekt. Ett sorts kapital. Och varje gång man använde det för att hjälpa och stödja och höja andra så blev det kapitalet mindre. Man använde upp kapitalet, och sen byggde man upp förmögenheten igen. Det dröjde länge innan jag insåg att varje gång man gör ett statement, varje gång man sticker ut hakan, varje gång man försvarar en annan människa, varje gång man gör något för någon annan utan att tänka på dig själv, så ökar ens kapital. Det är den enda formen av ekonomi jag känner till där kapitalet ökar ju mer man använder det. Varje gång du gör något sådant, så ökar din respekt i andras ögon.
Hur kan man summera det hela? Jag tycker att det är viktigt att lyssna på folk, höra vad dom har att säga. Jag tycker att det är viktigt att synliggöra dom människor som har svårt för att bli sedda. Jag visar dom respekt genom att ta dom på allvar, se dom, höra dom, visa att dom finns.
