Varför slipper mordmisstänkta överläkaren lynchning i kvällspressen?

Vilket oändligt daltande med denna barnöverläkare – misstänkt som är för att uppsåtligen ha mördat ett nyfött spädbarn!

Läkarfackets ordförande får redan första dagen uttala sig i full falsett om det olämpliga i att anhålla en läkare på ett sjukus: i första hand skulle hon enligt fackordföranden förstås ställas helt över lagen och i stället utredas av socialstyrelsen (där har hon fel, lagen ger inget straffrättsligt carte blanche för mördande läkare), och i andra hand förstås inte hämtas av polisen som alla andra misstänkta brottslingar. Bombardemanget fortsätter i dagar med en hel hoper namnkunniga läkare och förståsigpåare som uttalar sig vitt och brett på alla möjliga ställen, som i dag på DN debatt. Alla är de lika eniga om hur fel det är att den simpla polisen skall blandas in när en fin och väletablerad människa med hög social status misstänks för det allvarligaste brott som finns. Journalistynkryggarna sväljer betet med hull och hår och ställer inga som helst kritiska frågor till de tunga medicinska auktoriteter som figurerar i varje upptänklig TV-soffa och på varenda förstasida.

Faktum är ju att doktorn misstänks för att, utan föräldrarnas samtycke, ha satt sprutan i ett värnlöst litet barn! Ett oerhört brott! Hon borde granskas stenhårt av medierna, men allt hon får är överslätande support av proffstyckareliten och brutalt eldunderstöd av de egna kollegerna. Inte ens den självklara frågan ställer journalisterna till sina fina vänner läkarexperterna, som tydligen är ense om det acceptabla i att döda handikappade barn, hur en sådan hantering kan få förekomma utan samhällets överinseende, om det nu är så vanligt.

Likadant var det när den Store Hjälten Trond Sefastsson misstänktes för allvarlig brottslighet härom året (eller dessförinnan den högsvansade sanninggsägaren och mäniskorättskämpen Jesús Alcalá). Då var journalistfackets ordförande synnerligen upprörd över att enkla, lunsiga poliser kunde ta sig för att utreda en ledamot i journalistfrälset med stöd av samma regler som gäller för alla andra i Sverige.

Hur skulle det vara med lite sans och balans här. Ingen skulle komma på tanken att låta Transortarbetarförbundets ordförande lägga ut texten på DN debatt när hans medlem Anders Eklund misstänks för ett nesligt barnamord, eller bilplåtslagarfackets ordförande få försvara sin medlem Hagamannen i någon mysig TV-soffa, men när ”fint folk”, som journalister är läkare, är inblandade är det tydligen andra regler som gäller.

Kan läkaren överbevisas om det påstådda brottet skall hon självklart dömas rättvist av domstol, men i konsekvensens namn även ådömas det traditionella löpsedelsgatloppet som bestås av de vanliga mördarna, som dock vanligen hör hemma ur socialgrupp 3.

Nu är jag i och för sig emot dödshjälp men menar du verligen att det går att jämföra ,en läkare som eventuellt då på grund av ett moralisk och humanitärt ställningstagande tar ett beslut om dödshjälp, med två bedragare som Trond Sefastsson och Jesús Alcalá som ju enbart handlat för egen vinnings skull, och en våldtäktsman och kvinno och barnamördare som Anders Eklund som väl antagligen våldtagit och mördat för egen njutnings skull?

Eeeh...ja...?

Morfin och sömnmedel är allmänt accepterat när livsuppehållande behandling avbryts. Barnläkaren handlade helt enligt praxis när hon injicerade den tre månader gamla flickan med morfin och sömnmedel inför att respiratorbehandlingen skulle avbrytas.

Inför att respiratorn ska stängas av måste de söva. Annars upplever patienten kvävningssymtom. Deras uppgift är att lindra och göra det så skonsamt som möjligt för patienten när beslutet att avbryta behandlingen väl har gjorts.

Ytterst tveksamt fall. Därför slipper hon lynchning.

Detta är ett utmärkt tillfälle att ta offentlig diskussion om dödshjälp, som jag tycker är en mycket intressant fråga. Men hittills har jag inte sett några sådana tendenser. Hoppas verkligen att rättsfallet oavsett utgång kan leda till en sådan diskussion. Men det kanske är att hoppas på för mycket.

Är det du som är den som har anmält det eller? Barnet skulle ju dö och man gav lugnande och smärtstilland osv för att lindra barnets lidande.

Ser historien som ett tecken på att allmänheten inte vet hur det går till i livets slutskede. Jag ser ingen som helst parallell till den där haga-mannen eller Anders Eklund.
Jag som sällan engagerar mig känner en lust att göra det i det här fallet, även om det visar sig att den injecerade dosen var större än praxis eller att behandlingen sattes in ett par timmar för tidigt.

Ja, fyfan för dessa doktorer som sätter sprutan i folk!

Släpp henne fri.

Hinner man verkligen läkarutbilda föräldrarna inför ett akut ingrepp? Det kanske inte behövs bara föräldrarna surfat lite på internet innan...
Håller med. Släpp kvinnan. Naturligtvis kan saken utredas men släpp henne.

Det är skillnad på folk, en läkare anses vara av bättre snitt än Nils lagerarbetare. Därtill får man lägga till att fallet för en läkare anses vara större vid en fällande dom än för Nils lagerarbetare, människor är inte lika vid medial granskning.

Det verkar ju som om detta är en etablerad metod som används inofficellt i sjukvården. Läs t ex Hugo Lagercrantz på DN Debatt häromdagen. Han talar inte rent ut men man kan läsa mellan raderna.

Liknande inlägg har funnit i flera tidningar.

Läkarna sätter inte obetänkt sprutor i spädbarn. Det rör sig oftast, som i det aktuella fallet, om väldigt mycket för tidigt födda barn med svåra hjärnskador som aldrig kan få ett normalt liv utan bara kommer att bli en belastning för föräldrarna. Man brukar då tydligen stänga av livsuppehållande behandling som respiratorer. Resultatet är barnet dör i drunkning när lungorna vattenfylls, en plågsam och långsam död. För att mildra detta ger man smärtstillande som morfin.

För gamla människor gör man säkert detsamma fast man inte säger det högt. Min egen mamma som själv ville dö eftersom hon led av flera obotliga sjukdomar, fick säkert den hjälpen på vägen efter att ha talat med läkarna. Hon fick stora morfindoser under ett par veckor, på egen begäran.

Det är förståeligt om barnets föräldrar är ledsna för att läkaren inte lyckades rädda deras barns liv. De har inte rätt, men deras känslomässiga reaktion är ursäktlig.

Det är däremot INTE ursäktligt att åklagaren tar deras bild av händelseförloppet som sann och låter gripa läkaren ifråga. Inte är det polis och åklagare som sitter på sakkunskap här och kan göra en professionell bedömning av situationen.

Det är DET som läkarkåren i Sverige vänder sig emot.