Skäller och skäller och skäller

Låter perfekt! Skit i om hunden skäller för att den är rädd. Bara den slutar skälla så är allt bra.

Ja, lite så. Det är inte särskilt konstruktivt att ömka med hunden om den är rädd. Det är ett förmänskligande av hunden som den inte tjänar på.

Vem har sagt att man ska ömka hunden? Skäller hunden för att den är rädd så tränar jag bort bort rädslan. Jag vill inte att min hund ska vara rädd oavsett om den skäller eller inte.

Och skäller hunden för att den är rädd är det konstruktivt att bryta skällandet, eftersom skällande innebär att hunden går upp i aktivitet och då förstärks eventuell rädsla.

För det första, dobermann är helt otroligt smarta hundar som kan tänka i flera steg, det är det som gör dem så fascinerande.

Förhoppningsvis så har din lille kille än inte förstått att han får uppmärksamhet varje gång han skäller. Det bästa tycker jag är att helt enkelt ignorera hunden, det är jättejobbigt i början, men de lär sig fort att deras skall inte leder till något. Att sätta på sig hörlurar och lyssna på musik när man sitter vid datorn och hunden står och skäller funkar bra, så slipper man höra på eländet.

Min mamma passade min dobbis i 6 månader och under den tiden så lärde sig hunden att om hon krafsade på balkongdörren när mamma satt och åt i samma rum, så gick mamma för att öppna dörren till henne (hon trodde bara att hon ville ut och kolla läget), och då kunde hon snabbt som tusan springa och sno mammas mat från matbordet. Detta satte hon i system, och mamma trodde naturligtvis bara att det var rena sammanträffanden i början. Men de är smartare än man tror. Hon började även skälla som en galning när mamma pratade i telefon, vilket mamma besvarade genom att börja prata med henne och ge henne uppmärksamhet. Det ledde till att min, en gång så lydiga och trevliga, hund blev helt odräglig.

Så att ignorera hunden helt och stå ut med ett par timmars skällande är värt det i slutändan, för det är lätt att man blir överkörd av en så smart hund som en dobermann.

Även passivitetsträning är jättebra hjärngympa för en valp. Gå ner i centrum (eller ännu bättre, ta bussen dit), och sätt dig på en bänk på torget, och bara sitt där i en halvtimme-timme. Hunden ska lära sig att vara helt passiv och sitta/ligga lugnt även om det händer saker runt omkring. Funkar även väldigt bra utanför t.ex. hundrastgårdar och på ställen där det vistas mycket hundar och folk.

Min dobermann var väldigt aktiv som ung och flängde mest runt som en idiot när hon fick chansen, så jag fick rådet av erfarna dobermannägare att sluta motionera henne. Det var bara lugna koppelpromenader och korta lekstunder med andra hundar som gällde, och det blev en jätteskillnad. Så istället för 80% motion och 20% hjärngympa så blev det 20% motion och resten hjärngympa. Många dobbisar gillar att använda nosen, låt hunden sitta ner medan du trycker in mjuka godisar i en trädstam, vänta tills hunden tar ögonkontakt med dig, och säg "varsågod" och visa att han får leta efter godisarna. Det är alltid en trevlig och mycket uppskattad paus i promenaden.

Edit: Såg diskussionen om antiskällhalsband. Min mor fick ha det på min vovve eftersom hon bor i ett väldigt lyhört hus, och eftersom dobermann mer än gärna vaktar, så skällde hon när mamma inte var hemma. Det hade säkert funkat på många andra hundar, men envis som min dobbis var (och så envisa som de ska vara), så skällde hon slut på innehållet i halsbandet snabbt, så hon sedan kunde stå och skälla hur länge som helst utan att riskera att få citron under hakan.