JAPANSKA - översättning, fakta och språkhjälp [Sammanfogad tråd]

Har ställt in mig på att lära mig japanska nu, dels för jag kollar på så horribelt mycket animé att det nästan skulle löna sig enbart för den sakens skull och dels för att jag ohyggligt gärna vill flytta från det sjunkande skeppet Sverige någon gång i framtiden.

Har på två dar fått in ca. en tredjedel av kanatecknen, men kom precis att tänka på: hur viktigt är det att kunna skilja mellan hiragana och katakana? Kom det per automatik för er som lärt er?

Ungefär lika viktigt som att kunna skilja mellan stora och små bokstäver i det normala alfabetet. Visst, man klarar sig utmärkt utan att fatta skillnaden men det krävs en hel del tid och energi för att inte råka lära sig det per automatik när man lär sig språket. Skillnaden mellan hiragana och katakana är det du kommer att ha minst problem med!


Ledsen om jag låter dryg, men vet någon var accenten över e:et kommer ifrån? Franskan? Jag skulle säga att uttalet som blir när man stavar det anime är närmare det riktiga uttalet... själv skriver jag dock tecknat om tecknat, oavsett vilket land det kommer ifrån. När jag är inne på ämnet vill jag förresten också nämna att jag inte fattar varför folk uttalar u:en i t.ex. sushi och Fukushima som o. Ett hederligt svenskt u är närmare det japanska.

Det används mycket, mycket mer i Kansai.

Är miljöskadad av att vara ohyggligt noggrann med att skriva i de fall det faktiskt används (café, armé, pokémon (om man vill vara löjligt noggrann)), så my bad

Jag med, även fast jag är ännu mer korrekt och skriver kafé med k Undrar bara varför vissa vill betona e:et när man inte gör det i originalspråket och det inte följer svenska uttalsregler. Samma gäller Pokemon.

Men för i helvete

Jag tror att det är ett engelskt påfund. För en engelsktalande kan det ju annars se ut som att e:et i ord som anime och pokemon är stumt.
Fast det värsta som svenskar gör när de uttalar japanska ord är att alltid betona den näst sista stavelsen, samt göra den betonade vokalen lång. Det blir oftast fel och låter bara illa. Betoningsmönster i japanskan är ett svårt kapitel (de flesta läroböcker i språket tar inte ens upp ämnet), men jag tror att en bättre approximation vore för svenskar att betona den tredje stavelsen från slutet, och att åtminstone försöka att inte göra den betonade stavelsen så otroligt lång när den inte ska vara det.

Okej, det förklarar saken - även om stavningen Pókemon känns bättre om man nu inte är nöjd med vanligt engelskt uttal, som i amerikansk engelska väl blir något i stil med Powkmon.


Själv ser jag ingen anledning till att uttala japanska låneord med japanskt uttal när man pratar ett annat språk än just japanska. Vi betonar ju trots allt ord som internet enligt svenskans regler? Det jag stör mig på mest är dock, som jag kanske skrev igår, när folk bastardiserar uttal i tron om att man gör det mer äkta men då slutresultatet blir något konstigt som varken är svenskt eller japanskt. Som du nämner är uttal och betoning i japanskan ett levande helvete som dessutom skiljer sig väldigt stort mellan olika dialekter så jag ser ingen anledning till att inte hålla sig till svenskt uttal.

Lånord har jag inga problem med (även om jag grimaserar inombords varje gång någon uttalar ordet tsunami som om det vore tyska). Det jag menade var ord som inte kan anses vara inlånade i svenskan. T.ex. plats- och personnamn i nyhetsreportage. Jag tycker det verkar finnas gott om duktiga kinesisktalande i media, så att man ofta hör kinesiska namn uttalade på till synes kinesiskt vis. Men vad vet jag, kanske fejkar de bara? Kanske är tonerna helt åt helvete, sj-ljuden hopblandade, osv.

Det finns en hokkaido-ben alltså? Jag har alltid hört att de i princip talar riksjapanska där, eftersom Hokkaido bosattes av japaner för bara ca 100 år sedan och att de därmed inte har haft tid att utveckla något unikt.

Sedan trevligt att dina vänner talar sina respektive dialekter... De jag har, som inte är från Hakata-området, envisas med att prata riksjapanska, förutom de som är från Tokyo som pratar Tokyo-ben. Det enda jag lyckas märka är lite skillnad i intonation och språkmelodi...

Skulle gissa att "no ne" motsvarar hakatans "to ne"


Tack för uppsatsen, ser intressant ut. Skall läsa igenom när jag har tröttnat på mina Wall of kanjis med fysiktermer...

Ursäkta, men jag förstår inte. Menar du att folk i Kansai också brukar driva mycket med Tokyobor, eller menar du att folk i Kansai använder slutpartikeln -wa väldigt mycket?


"Saké" får man inte glömma heller Det handlar om idioter som försöker vara coola genom att komma med korrekta stavningar, fast de egentligen bara har tagit den engelska stavningen rakt av...

I övrigt verkar du inte gillar att man behåller uttal från lånord, utan du tycker att man skall uttala lånord enligt svenskans regler? Detta går emot väldigt mycket. Tag bara ordet "juste" tex, hur svenskt är det? Sedan verkar du heller inte gilla japanskans ambition att behålla ett lånords uttal till borttappning av dess stavelse, framför att behålla stavningen och uttala det fel. (I svenskan gör vi tvärtom och ämnar behålla stavning framför uttal även om orden med tiden anpassas)

Det är faktiskt en sak jag gillar med japanskan, att de, förutom i undantagsfall, uttalar ett lånord som det skall enligt lånordets ursprungsspråk (i den mån det går att realisera uttalet med japanska fonologin såklart). Ett exempel är Caesar, som de flesta svenskar uttalar "Seesar", medan det ursprungliga latinska uttalet är "kajsar". I japanskan stavas namnet just "kaisaru".

Vet inte om jag skulle kalla det en dialekt, men det finns absolut vissa ord och uttryck som bara används där. Namara (bara Sapporo?), inka ga nukeru och nageru istället för suteru är några exempel.


Att män i Kansai använder slutpartikeln wa väldigt mycket mer än deras motsvarigheter i Kanto.


Jag gillar när man anpassar låneord så mycket som möjligt, oavsett om det gäller stavning eller uttal.

Okej, då var det väl som jag antog vad gäller hokkaido-ben då Intressant att de använder nageru istället för suteru

Fast man kan inte anpassa att lånord både efter uttal och stavning. Om vi tar namnet "Caesar". Antingen så behåller man stavningen "Caesar" och anpassar uttalet till hur en svensk skulle uttala den stavningen, alltså typ "Säsar", eller så behåller man uttalet "kajsar" och anpassar stavningen så att det skrives just "Kajsar".

Om man skulle anpassa både uttal och stavning så både stavas och uttalas ordet "Säsar" och då ser jag inte hur det är ett lånord längre, då det helt saknar sina attribut från originalspråket. Det är därmed ett nytt ord och en översättning istället. Man skulle lika gärna kunna kalla "Caesar" för "Gustaf" då istället. (Med tiden sker självklart sådana normaliseringar automatiskt, men då har orden redan inkorporerats så långt i språket att det måste ses som just tillhörande det språket och inte längre som ett lånord. Ljud som inte förekommer i svenska fonologin måste självklart också anpassas oavsett)