Är Jehovas Vittnen farliga?

En annan fråga som jag kommer att tänka på i sammanhanget, dvs på tal om påle - kors och år 607 är frågan om Guds namn.

Eftersom Guds namn inte finns med på ett enda ställe i NT, hur kan då JV hävda att det är så viktigt att använda namnet?
Och tom sätt in det i NT, där det inte finns i grundtexten.

Bra fråga, och är kommer svaret


Källa NW Studieutgåvan, tillägg 1D.

När Jesus och hans lärjungar läste Skrifterna, stötte de alltså på Guds namn, oavsett om de använde en hebreisk eller en grekisk text. Följde Jesus den tidens traditionella judiska sed och läste 'Adhonạj på sådana ställen av fruktan för att vanhelga namnet och bryta det tredje budet? (2Mo 20:7) När Jesus reste sig i synagogan i Nasaret och tog emot Jesajas skriftrulle och läste ett avsnitt (61:1, 2) där tetragrammet förekommer, underlät han då att uttala Guds namn? Om han handlade som han brukade när det gällde de skriftlärdas obibliska traditioner, underlät han inte det. (Mt 7:29) Att han uttalade namnet skulle stämma överens med hans föresats att göra Jehovas namn känt, något som framgår av den bön han bad till sin Fader inför sina lärjungar: "Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. ... Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt." (Joh 17:6, 26)

Det finns vittnesbörd om att Jesu lärjungar använde tetragrammet i sina skrifter. Hieronymus, som levde på 300-talet, skrev följande i sitt verk De viris inlustribus (Om berömda män), kap. III: "Matteus, som är densamme som Levi och som från att ha varit tullman blev apostel, författade först ett Evangelium om Kristus i Judeen på hebreiska språket och med hebreiska skrifttecken till nytta för dem av omskärelsen som hade blivit troende. Vem som därefter översatte det till grekiska har inte fastställts med tillräcklig säkerhet. För övrigt är den hebreiska texten bevarad till denna dag i biblioteket i Caesarea, som martyren Pamfilos så flitigt samlade skrifter till. Nasaréerna, som använde detta band i den syriska staden Beroia (Beroea), tillät mig också att skriva av det." (Översättning på grundval av den latinska text som E. C. Richardson har utgett och offentliggjort i serien "Texte und Untersuchungen zur Geschichte der altchristlichen Literatur", bd 14, Leipzig 1896, sid. 8, 9.)

Matteus citerade mer än hundra gånger från de inspirerade hebreiska skrifterna. På de ställen där dessa citat innehöll Guds namn skulle det vara hans plikt att i trohet mot texten ta med tetragrammet i sin hebreiska evangelieskildring. När sedan Matteusevangeliet blev översatt till grekiska, kan tetragrammet ha lämnats kvar oöversatt i den grekiska texten enligt vad som var brukligt på den tiden.
Inte bara Matteus, utan alla de kristna bibelskribenterna, citerade olika verser från de hebreiska skrifterna där Guds namn förekommer, antingen från den hebreiska texten eller från Septuaginta. Enligt Apg 3:22 citerade Petrus i sitt tal från 5Mo 18:15, där tetragrammet förekommer i ett papyrusfragment av Septuaginta, vilket har daterats till det första århundradet f.v.t. (Se Tillägg 1C, § 1.) Som en Kristi efterföljare använde Petrus Guds namn, Jehova. När sedan Petrus tal skrevs ner, använde man här tetragrammet enligt vad som var brukligt under det första århundradet f.v.t. och det första århundradet v.t.

Någon gång under 100- eller 200-talet v.t. tog avskrivarna bort tetragrammet från såväl Septuaginta som de kristna grekiska skrifterna och ersatte det med Kỵrios, "Herre", eller Theọs, "Gud".
Angående bruket av tetragrammet i de kristna grekiska skrifterna skrev George Howard vid University of Georgia (USA) i Journal of Biblical Literature, årg. 96, 1977, sid. 63: "Nyligen gjorda upptäckter i Egypten och Judeens öken ger oss förstahandskännedom om bruket av Guds namn under den förkristna tiden. De här upptäckterna är av betydelse för den nytestamentliga textforskningen, eftersom de i litterärt avseende är samtida med de tidigaste kristna dokumenten och kan förklara hur de nytestamentliga författarna använde Guds namn. På följande sidor kommer vi att lägga fram en teori om att Guds namn, יהוה (och möjligen förkortningar av det), ursprungligen stod skrivet i NT i citat från och hänsyftningar till GT och att det sedan med tiden byttes ut huvudsakligen mot surrogatet [förkortning för Kỵrios, "Herre"]. Att tetragrammet togs bort skapade enligt vår uppfattning förvirring i tankegången hos de första icke-judiska kristna när det gällde förhållandet mellan 'Herren Gud' och 'Herren Kristus', en förvirring som avspeglas i den nytestamentliga textens handskriftstradition."
Vi kan instämma i ovanstående, men vi vill göra den invändningen att det som här kallas en "teori" anser vi vara en redogörelse för historiska fakta i förbindelse med hur de bibliska handskrifterna har vidarebefordrats till oss.

GUDS NAMN ÅTERINFÖRS

Under århundradenas gång har det gjorts många översättningar till hebreiska av alla de kristna grekiska skrifterna eller av vissa delar av dem. I sådana översättningar har man återinfört Guds namn på åtskilliga ställen i de inspirerade kristna grekiska skrifterna, inte bara när man har träffat på citat från de hebreiska skrifterna, utan också på andra ställen där texten berättigar det. Dessa översättningar har vi gett beteckningen "J" följt av ett upphöjt tal.

För att kunna avgöra var Guds namn hade ersatts av de grekiska orden Κύριος och Θεός har vi undersökt var de inspirerade kristna skribenterna hade citerat kortare eller längre avsnitt ur de hebreiska skrifterna, och sedan har vi kontrollerat om Guds namn förekommer i dessa avsnitt i den hebreiska texten. På det sättet har det varit möjligt att avgöra vem som avses när det står Kỵrios och Theọs.

För att inte överskrida de gränser som gäller för en översättare och komma in på bibeltolkningens område har vi försökt vara ytterst varsamma när det gällt att återge Guds namn och har alltid omsorgsfullt tagit bakgrunden i de hebreiska skrifterna i betraktande. Vi har dessutom sökt bekräftelse på vår återgivning i nyss nämnda hebreiska översättningar. På alla de 237 ställen, där vi har återinfört Jehovas namn i huvudtexten i vår översättning av de kristna grekiska skrifterna, har vi funnit bekräftelse i minst en av dessa hebreiska översättningar."

Det här materialet har jag redan tillgång till, men tack i alla fall.
Tänkte inte dra igång en lång debatt om namnet, men ett par tankar bara.

" Att han uttalade namnet skulle stämma överens med hans föresats att göra Jehovas namn känt, något som framgår av den bön han bad till sin Fader inför sina lärjungar: "Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. ... Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt." (Joh 17:6, 26)"

Här antar man något som det inte finns bevis för.

Varför anklagades han aldrig för att uttala Guds namn, han anklagades ju för mycket annat, sabbatsbrott, umgås med syndare osv.? Om han verkligen uttalade namnet så hade han troligen blivit anklagad också för detta.

Varför använder Jesus inte Guds namn i sina böner, inte ens i mönsterbönen?
Det är för mig det viktigaste beviset för att det inte är så viktigt att använda namnet som JV säger.
Dög det för Jesus att inte använda Namnet i sina böner, så duger det för oss.

Och kvar står detta, det finns INGEN grundtext som har Namnet i NT.

Det finns INGA bevis för att det var en enkel påle, varken språkligt, bibliskt eller historiskt.

Bevisen är mycket stora för att det var ett kors, alltså en påle med tvärslå. Bevisen är språkliga, bibliska och historiska. Detta har jag visat mer än en gång här.

Jo då, jag inser det till fullo

Det är inte sant att evangelieskribenterna måste använda Namnet i citat från GT som innehöll Namnet. Citaten från GT i NT är inte strikta eller absolut ordagranna. Som även Jvs ledning har noterat i publicerade artiklar, använde NTs skribenter synonymer och omskrivningar i citaten. Att man också skrev "Herren" och "Gud" i stället för Namnet, som alla handskrifter visar, är helt i överensstämmelse med detta. Dessutom uttalade judarna Namnet som "Herren" och "Gud", varför det finns full överensstämmelse med den lästa GT-texten och citaten i detta avseende. Inte ett ynka litet tetragrammaton finns någonstans i den stora reservoar av NT-manuskrift som utgör basen för vår grundtext. Anledningen är att det inte användes från början. En komplott som gick ut på att senare ersätta Namnet med "Herren" skulle aldrig kunna ha lyckats - texterna var alltför spridda för att det skulle vara möjligt. Om Namnet hade funnits från början skulle det ha överlevt i den del manuskript, för det är inte möjligt att utrota de ursprungliga läsarterna. Till detta kommer det som Jv brukar framhålla i alla sammanhang utom just när de diskuterar Namnet, nämligen att Gud har vakat över avskrivningen så att den text vi har idag är helt tillförlitlig.

Hur felaktig jämförelsen med Septuaginta - LXX - är framgår av det faktum att tetragrammet INTE alls utrotades ur LXX utan användes av en del långt fram i tiden, som både bevarade LXX-texter och historiskla uppgifter visar. Något sådant finns inte när det gäller NT, så det är förkrossande klart att NT inte har innehållit Namnet. Howards TEORI håller inte måttet och måste förkastas.

När det gäller frågan om ett hebreiskt Matteusevangelium så finns det inte heller här några belägg för att ett sådant har använt Namnet. De sena hebreiska översättningar som Jv använder 237 gånger i NT är av noll och intet värde som bevis. Dessa innehåller för övrigt Namnet på ställen där Jv inte vill ha det, t ex. i 1 Petr. 2:3, där det används om Jesus, och där struntar Jv högtidligt i de hebreiska översättningarna! Den äldsta hebreiska Matteustext som finns är den av Shem Tob. Men den innehåller inte ett enda tetragrammaton. I stället används ett ersättningsord, Ha-Shem, som betyder "Namnet" och uttalas både av dagens och forna tiders judar I STÄLLERT FÖR tetragrammaton!

Precis som sin samtids judar talade Jesus om "Guds Namn" utan att uttala det. Joh. 17 är ett utmärkt exempel, där Jesus i stället för Namnet använder titeln "Fader". Samma sak gäller mönsterbönen "Fader Vår". Denna liknar på prickens judarnas äldre Kaddish-bön som också lovprisar Namnet utan att utala det.

Jag skulle mer än gärna vilja tro det om det inte stred mot kända fakta. Jag skulle inte ha förlorat alla människor som betytt allt för mig om jag kunde ha fortsatt tro det.

Alla bevis visar att Jesus dog på ett kors och att Jerusalem förstördes år 587 fkr. Jag kan inte förneka de fakta som jag känner till även om det kostat mig så otroligt mycket. Det visar bara vilken slags religion JV är.

Förträffligt. Då vet du att du inte behöver Vakttornet för att läsa Bibeln.

Men snälla du kan inte på allvar tro att JV's egna bevis är värda någonting för andra. Inte när man har sett massor med bevis på hur JV fifflar med bevis och citat för att det ska passa in.

KORSET är en av de mest kända religiösa symbolerna. Miljoner människor vördar det och betraktar det som det heliga redskap som Jesus blev dödad på. En romersk-katolsk författare och arkeolog, Adolphe-Napoleon Didron, konstaterade: "Korset har fått en liknande, om inte likvärdig, tillbedjan som den som ägnas Kristus; detta heliga trä dyrkas nästan i lika hög grad som Gud själv."

Vissa säger att korset får dem att känna sig närmare Gud när de ber. Andra använder det som en amulett och menar att den skall skydda dem mot det onda. Men skall de kristna använda korset som ett föremål för vördnad? Dog Jesus verkligen på ett kors? Vad lär Bibeln i det här ämnet?

Vad står korset som symbol för?

Långt före den kristna eran använde de forntida babylonierna korset som en symbol i samband med sin tillbedjan av fruktbarhetsguden Tammuz. Bruket av korset spred sig till Egypten, Indien, Syrien och Kina. Århundraden senare fördärvade israeliterna sin tillbedjan av Jehova genom att utföra vördnadsfulla handlingar inför den falske guden Tammuz. Den här formen av tillbedjan är enligt Bibeln något avskyvärt. (Hesekiel 8:13, 14)

Matteus, Markus, Lukas och Johannes använder i sina evangelieskildringar det grekiska ordet stauro´s om det avrättningsredskap som Jesus dog på. (Matteus 27:40; Markus 15:30; Lukas 23:26) Ordet stauro´s avser en upprättstående påle eller stolpe. I boken The Non-Christian Cross av J. D. Parsons heter det: "Det finns inte en enda mening i någon av de många skrifter som utgör Nya testamentet som i den ursprungliga grekiska texten innehåller ens några indirekta bevis för att den stauros som användes i Jesu fall var något annat än en vanlig stauros; än mindre att den bestod av två trästycken hopspikade till ett kors och inte av ett enda stycke."

I skildringen i Apostlagärningarna 5:30 använde aposteln Petrus ordet xy´lon, som betyder "träd" eller "stycke trä", som en synonym till stauro´s, för att ange, inte ett kors bestående av två bjälkar, utan en vanlig upprättstående träpåle. Det var inte förrän omkring 300 år efter Jesu död som några till bekännelsen kristna gjorde gällande att Jesus blev dödad på ett kors som bestod av två bjälkar. Men den här uppfattningen grundade sig på tradition och en felaktig användning av det grekiska ordet stauro´s. Det är värt att lägga märke till att några forntida teckningar som avbildar romerska avrättningar visar en enkel trästolpe eller träpåle

"Var på er vakt mot avgudarna"

En fråga av större vikt och betydelse för de sanna kristna bör vara om det är lämpligt att vörda det redskap som användes när man dödade Jesus. Bör man använda ett sådant redskap i sin tillbedjan, oavsett om det var en upprättstående enkel tortyrpåle, ett kors, en pil, ett spjut eller en kniv?

Anta att en av dina nära och kära blev brutalt mördad och att vapnet fördes till rätten som bevis. Skulle du då försöka komma över mordvapnet, ta fotografier av det och göra många kopior och sprida dem? Skulle du göra avbildningar av vapnet i olika storlekar? Skulle du sedan göra en del av dem till smycken? Eller skulle du tillverka de här avbildningarna kommersiellt och sälja dem till vänner och bekanta så att de skulle kunna dyrka dem? Du skulle troligen känna avsky inför blotta tanken! Men ändå är detta vad man har gjort med korset!

Dessutom är det ingen skillnad mellan att använda korset i samband med tillbedjan och att använda bilder i samband med tillbedjan, något som fördöms i Bibeln. (2 Moseboken 20:2-5; 5 Moseboken 4:25, 26) Aposteln Johannes var helt i överensstämmelse med den sanna kristna läran, när han förmanade sina medkristna med orden: "Var på er vakt mot avgudarna." (1 Johannes 5:21) De följde den här uppmaningen även om det innebar att de fick möta döden på den romerska arenan.

De kristna under det första århundradet värderade Kristi offerdöd mycket högt. Det är på samma sätt i vår tid. Även om det redskap som användes för att tortera och döda Jesus inte skall tillbes, så högtidlighåller de sanna kristna minnet av Jesu död, eftersom det är genom den som Gud sörjer för räddning åt ofullkomliga människor. (Matteus 20:28) Det här enastående uttrycket för Guds kärlek kommer att skänka sanningsälskare oräkneliga välsignelser, däribland utsikten till evigt liv. (Johannes 17:3; Uppenbarelseboken 21:3, 4)

Källa: http://www.watchtower.org/z/200604a/article_01.htm

Shit, du fick nog med alla svordomar som finns i detta inlägg, om inte alla så många åtminstone.

Tyck vad du vill! Vi lever i ett fritt land med fri vilja. Fantastiskt underbart!

Jag skiter ärligt talat i vad du tycker haha