Ackusativ, dativ, genetiv och nominativ

Dessa fyra har jag letat förklaringar på. Men alla förklaringar är sjukt krångliga och krävet att man har koll på flera andra ordsatser. Dessutom finns inga tydliga exempel.

Är det någon här som kan dessa fyra. Korta förklaringar på vad dessa betyder. med exempel.

Har hittat förklaring på Dativ (åt, till, för någon) och Genetiv (anger ägaren). Mina hittade förklaringar de rätta?

Ackusativ

Dativ

Genetiv

Nominativ

Vilket språk till att börja med? Ackusativ och dativ har inte funnits i svenskan på ett bra tag.

Pojken älskar flickan.

I ett språk som kasusböjer skulle antagligen Pojken stå i nominativ och flickan i ackusativ. Det är därför man förr benämnde ordet flickan i en sådan mening "ackusativobjekt" (nu hellre "direkt objekt"). Det finns även andra användningsområden för framför allt ackusativen. Det blir som sagt enklare om du anger vilket språk det gäller.

(Genitiv brukar vi stava på svenska.)

Nu har jag inga källor annat än minnet, och som jag minns det var det Språket i P1 jag lyssnade på, där de sade att henne ursprungligen var dativobjekt och att det funnits en ackusativform för hon, som vi här kan kalla för hena (källa saknas). Därav det talspråkliga "Han älska' na". "Na" eller "hena" var då ackusativobjekt, medan "Han gav henne korgen" förvandlar den olyckliga bruden till dativobjekt.

Och den bannade korgen till ackusativobjekt (direkt objekt).

Korgen är väl bannande snarare än bannad?

• De som styr dativ, i vart fall i äldre tid, är prepositioner som åt, från, av, för, med, mellan, mot, ur, efter, utan och i.
  
• De som styr ackusativ är liknande genom, omkring, om, till och över.

Sedan har vi de som styra både ackusativ och dativ, prepositionerna på, uti, ovanför och under (och liknande som framför, bakom, inuti och så vidare). Ackusativ avgör riktningen (rörelse), dativ befintligheten (läge).

Vi gick alla man ur huse (dativ) för att söka genom skogen (ackusativ).

Vissa ortnamn är dativformer, till exempel jämtska Krokom är dativ av Krokan (krokarna på svenska). Ångermanska Bodum är på samma sätt dativ av 'bodar'.

Alltså, vi befann oss i huset, men kom att röra oss genom skogen.

I fornnordiskan fanns fyrkasussystem och det finns bevarat i viss omfattning i de nordligare delarna av landet, och i viss mån nordvästra Uppland.

tack Tjennstroum, din förklaring förstår jag mest utav .

Det handlar om fornsvenskan. Jag ska förklara dessa 4ord i en redovisning men kan knappt förstå dom själv

Jag menade 'bannade, kortformen för ”förbannade”, uttalad med akut och inte grav accent.

Jaha. Det verkar vara någon variant jag inte känner till. Jag kände bara till bannad med grav accent i bet. "utsatt för bannor" eller som den nyare anglicismen som betyder "bannlyst".

Man räknar normalt med att vi idag i svenskan har två kasus nominativ och genitiv, så de två borde du vara bekant med.

Kasusen ackusativ och dativ har en gång funnits i svenskan men försvann till stora delar redan innan 1200-talet. Det är från den tiden som de första böckerna på svenska är ifrån.
Anledningen till att man säger att de "försvann" som kasus är att man gradvis slutade böja ord efter dem. Det gjorde man tidigare i fornsvenskan, som man än idag gör i tyskan.

På den plats i satsen där man tidigare sa att ackusativobjektet stod, kallar man det idag för direkt objekt.
På den plats i satsen där man tidigare sa att dativobjekt stod, kallar man det idag för indirekt objekt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kasus
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ackusativ
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dativ