Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Nja, hoppsann säger något viktigt. Domstolar har inga egna verktyg för att bedöma olika sakkunnigas relativa kompetens. Det förefaller som om de relativt ofta löser eventuella sakkunnigkonflikter genom att, om sådana finns, fästa mest avseende vid "dem som tillhör huset" - alltså kriminaltekniker, folk anställda av RMV etc. Det är folk som kan sitt jobb, naturligtvis, och normalt inte har någon anledning att ha några intressen i rättsfallet. Men det finns ingenting som säger att de kan mer än sitt jobb, när det dyker upp något som går långt utanför detta jobbs rutin. Det är. för någon som är det minsta van vid vetenskapssvängen, ganska klart att t ex labtekniker rent generellt inte är trovärdiga om de motsäger en erkänd vetenskaplig auktoritet inom dennes kärnkompetensområde. Men för en domstol är detta uppenbarligen inte alls lika klart - kanske för att den saknar verktyg både för att avgöra vem som är en erkänd vetenskaplig auktoritet, och vilket auktoritetens kärnkompetensområde är.
Detta betyder att personer som "tillhör huset" och har en tendens att yttra sig tvärsäkert också om det de egentligen inte vet alldeles säkert är livsfarliga för rättsäkerheten, eftersom domstolen tenderar till att lyssna alldeles för mycket på dem.
Det borde nog finnas någon typ av hjälp som domstolarna skulle kunna få med att värdera akademiska expertvittnens tyngd. Möjligen att Kungl. Vetenskapsakademien skulle vara en instans som både har, eller har tillgång till, den erforderliga expertisen, och som har en tillräcklig samhällelig tyngd för att en domstol skulle acceptera dess auktoritet.
Detta betyder att personer som "tillhör huset" och har en tendens att yttra sig tvärsäkert också om det de egentligen inte vet alldeles säkert är livsfarliga för rättsäkerheten, eftersom domstolen tenderar till att lyssna alldeles för mycket på dem.
Det borde nog finnas någon typ av hjälp som domstolarna skulle kunna få med att värdera akademiska expertvittnens tyngd. Möjligen att Kungl. Vetenskapsakademien skulle vara en instans som både har, eller har tillgång till, den erforderliga expertisen, och som har en tillräcklig samhällelig tyngd för att en domstol skulle acceptera dess auktoritet.
Du har en klar poäng i det du beskriver men man kan inte beröra det du behandlar utan att fundra på parternas ansvar. Domstolen har, i Sverige, ett mycket litet ansvar att själva ingripa i processen och självständigt inhämta information. Det är därför viktigt att parterna bereds möjlighet att inhämta denna typ av kunskap och information och sedan vidarebefodra den samma till domstolen. Åklagarsidan har ju i detta hänseende inget problem då de har hela polisens och övriga myndigheters resurser att tillgå jämte möjligheter till tvångsmedel. Försvaret däremot har inga sådana resurser och ofta inte ens den ekonomiska möjligheten att göra så (väldigt få åtgärder omfattas i praktiken av den ersättning som utgår till en offentlig försvarare) så en viktig åtgärd i syfte att rätta till det problem du beskriver är att se över vad en offentlig försvarare ersätts för och vilka resurser en offentlig försvarare har att förfoga över.
EDIT, det jag fetlagt i ditt inlägg ovan känner jag inte alls igen, problemet är snarare (i de mål där det är av betydelse) den totala bristen på någon som emotsäger RMV/SKLs resultat öht.
__________________
Senast redigerad av Bananchoklad 2010-02-07 kl. 20:43.
Senast redigerad av Bananchoklad 2010-02-07 kl. 20:43.