Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Lagstiftaren skulle inte gjort något.

Nu var det ju faktiskt så att det dom flesta reagerade på var Eliabeth Brandts formuleringar om dödscocktails och den polishämtning som samma person lustigt nog beklagade.

Det är sällan så produktivt att reda ut vem som startade ett krig när det väl blossar men jag för min del anser att läkarna hade all anledning att bemöta Elisabeth Brandts utspel.

Enligt mitt förmenande är det inte luddigt, men om det vore luddigt så är även det riktigt illa då det fortfarande riskerar att medföra att någon läkare/SSk får gå i fängelse för att ha gjort sitt jobb.

Mycket kloka tankar! Tack!

Gränsen mellan smärtlindring och dödshjälp är trots allt, i allra högsta grad, flytande och detta går inte att komma ifrån.
Drar man det stenhårt är faktiskt all smärtlindring till döende detsamma som dödshjälp, även om jag vet att detta resonemang är helt teoretiskt i anknytning till aktuellt fall.

För har läkaren i aktuellt fall administrerat dessa enorma monster-doser är det ju fråga om dödshjälp, inte smärtlindring och en fällande dom är helt berättigad!

Jo. Det hela var kanske oundvikligt. Mitt personliga pris för onödig eld på brasan ger jag gärna till Althin och Doctare. De anade förstås (särskilt Doctare) precis hur läkarkollektivet skulle reagera.

I praktiken ja, men rättsläget är enligt mitt förmenande klart.

Det är mamman som är ute och spökar igen. Hon har varit inne på DM tidigare men inte som läkare.

Jag vet inte vad det är med denna tråd men den känns så otroligt "laddad" på något sätt. Tidigt upplevde jag att det fanns en dominans av läkarkollegor (?) som inte ens klarade av att diskutera _om_ läkaren faktiskt gjort sig skyldig till ett s k barmhärtighetsmord - då hatade man hela läkarkåren...

Själv har jag aldrig, och det skrev jag tidigt, tänkt att läkaren är en avskyvärd människa om hon t o m skulle erkänna att hon gjorde det. En del av mig kan t o m förbanna de föräldrar som gjorde en anmälan (förstår de inte att hon i så fall gjorde det av omtanke om dem...). Naturligtvis är det dock förståeligt att de reagerade som de gjorde utifrån deras erfarenhet av vården...

Jag skrev också om mina erfarenheter från sjukvården både som patient och yrkesutövande (sent 80-tal) att jag stött på "passiv dödshjälp", d v s både ssk och läkare gav medvetet höga doser smärtlindring i syfte att förkorta livet drastiskt. Man ger helt enkelt en extrem dos - men inte överdos - "som om personen vore frisk" och inte vägde hälften av sin nuvarande vikt.

Det hände en nära släkting och jag _vet_ att det var så men jag hade inget emot det för att se en älskad människa kvävas till döds - värre finns inte. Jag blundade - men skulle samtidigt inte kunna säga att jag vill att Sverige inför dödshjälp. En del av mig skulle vilja att frågan hade varit kvar i det här dunkla jämviktsläget som den verkar ha varit hittills.

Men nu har det kommit till rättssystemets kännedom och det är ju självklart att den måste utredas. Det är ju ingen ondskefull åklagares fel utan det vore ju tjänstefel att inte gå till botten med detta. Jag sa också tidigt att förklaringen till det dramatiska gripandet måste vara att de trodde att hon kunde påverka ev vittnen. Min övertygelse var också att uskan måste ha haft något att berätta som styrker brottsmisstanken. Detta är inget konstigt. Om man har arbetat i rättssystemet ser man detta varje dag, alla misstänkta behandlas förhållandevis lika - gatunarkomanen och läkaren. Det är väl tur att det är så i alla fall - tycker jag.

Det komplicerade i detta fall är ju att läkaren säger att flickan inte led. Om hon gett en överdos har hon alltså gjort det under påverkan av föräldrarna eller för att hon själv var helt utarbetad och trött och bara ville bort från hela situationen. Det sista är såklart inte på något sätt ok - hon borde bett någon annan ta över i så fall. Men även det är förståeligt. En utarbetad människa _kan_ reagera på det sättet utan att vara ett monster och mördare. Men hon kan aldrig tillstå att det är så eftersom hon då förlorar sin legitimation...

Den här typen av diskussioner skulle jag vilja ha i tråden. Är det bara jag som tycker att det är intressant..? _Om_ läkaren gjort detta - vad kan vi förstå om motvet? Hur kan vården förhindra att sådan här saker inträffar igen. _Och_ - en viktig fråga tycker jag - är det egentligen så hemskt om man gör så som man gjorde på den lungavdelning jag arbetade på i slutet av 80-talet, gav mer och mer morfin tills personen fick andningsdepression och fick dö fridfullt... Ska vi prata om det sista eller är det helt enkelt något som måste fortsätta vara "hemligt"?

Perfekt, då är vi överens !

Du menar alltså att Sveriges riksdag inte skulle ta hänsyn till hans tolkning och att han därför medvetet valde tillfället och var likgiltig inför konsekvenserna?

Hitintills har ju sjukvården i Sverige fått bestämma själva med sitt eget sunda förnuft.

Man har inte velat ha det som i USA eller i Italien med rättegångar där alla landets extrema galningar skriker på varandra.
Nu är ju detta oändligt mycket mindre laddat i Sverige, men ändå, man har tyckt att det har fungerat bra.

Får nu inte sjukvården själv bestämma själva blir det dock nästan alltid fel, slutresultatet blir mycket sämre för alla inblandade, sämre framförallt för patienter men även sämre för sjukvårdspersonalen.
Personer som är döende och ligger i respirator månad efter månad trots att alla inblandade, anhöriga samt sjukvårdspersonal vill ha ett avslut.

Nu har någon åklagare kommit på att det lugna pragmatiska förhållningsätt vi haft till denna fråga i Sverige bör ersättas med den extrema samt uppstressade situation som råder i USA.

Problemet var bara att åklagaren som kom på detta dels inte direkt var kårens mest briljanta, dels hade lite otur när hon skulle formulera sig i pressen samt dels valde ett sällsynt olämpligt fall att ha som prejudikat, eller vad man nu ska kalla det.