Citat:
Ursprungligen postat av NurseRatched
Alltså; Du har sakfel på flera ställen i denna ASCII-porr och jag tänker inte ta en runda till med att rätta dem.
Endast det allra sista (av mig fetade) stycket vill jag behandla: Det spelar egentligen ingen roll hur du räknar på spädningen eftersom ingen vet hur de gjorde. Detta tillsammans med den tveksamma (läs: otroligt usla) provtagningen, gör att inte heller den finska analysen är värd papperet det var skrivet på. Bustopher har flera gånger försökt förklara detta för dig.
Hade detta varit en framkomlig väg för åklagarsidan hade naturligtvis P C överklagat den friande domen. Det inser var och en som satt sig in det minsta i fallet.
Lyd ett gott råd: Lägg ner, PCuri!!! Du är nog den ende i hela landet som fortfarande tror att läkaren gjorde fel den där kvällen.
Provtagningen verkar ha följt de vanliga rutinerna. Materialet till provet samlades också in på olika ställen. I domen skjuter man inte in sig på provtagningen som något speciellt problem. Hade man gjort detta hade nog en prejudicerande dom kunnat ställa till en hel del problem om man velat fälla folk i andra rättsfall. Så det man använde för att underkänna resultatet hos det för kvantifiering av tiopental godkända labbet i Finland blev då möjligt spädningsfel, vilket jag utförligt diskuterat om och om igen månad ut och månad in, senast här:
https://www.flashback.org/sp39480674
https://www.flashback.org/sp39480690
Anledningen till att åklagaren inte överklagade tror jag var hotelserna på ledarplats i landets största dagstidning DN om åtal för ”olaga åtal” (Hanne Kjöllers hemsnickrade variant av brottsrubriceringen obefogat åtal). Jag tror att Peter Claesson tänkte så här: ”Om man kan skriva i ihop en så här pass fräck friande dom så vete sjutton vad rättssystemet kan svälja nästa gång, så det är nog bäst att passa sig.”
Notera också att det finns möjligheter för den som har gott om pengar att driva enskilt åtal. (En del gör också detta utan att ha gott om pengar, som t ex föräldrarna i Johan Asplund-fallet.) Om Läkarförbundet sponsrat läkaren eller om hon själv lagt undan tillräckligt med pengar för att driva ett enskilt åtal så fanns ju den teoretiska möjligheten att en domare typ den i babydråpsfallet och nämndemännen som också ville fria läkaren skulle kunna fälla Peter Claesson för obefogat åtal. Peter Claesson insåg sannolikt att varken domaren eller Dagens Nyheters Hanne Kjöller trodde att läkaren var juridiskt oskyldig. Domaren var alltså beredd att skriva en medvetet juridiskt felaktig dom och DN:s Hanne Kjöller var alltså beredd att medvetet kräva åtal för ”olaga åtal” mot en åklagare hon visste var oskyldig. Detta tror jag skrämde Peter Claesson. Jag är inte säker på att jag själv hade tordats överklaga om jag varit åklagare. Hade jag haft nära till pensionen hade jag nog överklagat, men inte annars.
Citat:
Ursprungligen postat av Clodius
Det här är rätt otroligt. Spelar du enfaldig eller är du verkligen korkad på riktigt? Jag har testat på min mellanstadiedotter och hon har inga som helst problem att följa det resonemang som tydligen går dig helt förbi. Jag tar det helt kort igen (för utförlig beskrivning av mekanismen är det bara att söka uppåt i tråden - det har gåtts igenom ett halvdussin gånger.)
Kroppsfettet är olösligt, fast, och kan alltså snarare liknas vid ett smörblock än med en flaska olja. Hydorfobt tiopental som tillförs smörblocket kommer därför inte att distribueras jämnt i smöret. (alla som bakat känner till detta). Tiopentalet kommer att ligga ytligt. Bryts sedan fettet ner (vilket sker efter döden) kan resultatet bli mycket komplicerat; thiopental kan falla ut i form av mikrokristaller. Fettet kan omvanldas till tvålartade substanser, som skulle kunna bära mikrokristaller. Vätskecirkulationen i kroppen har naturligtvis upphört. Det bildas barriärer i kroppen som förhindrar diffusion mellan olika delar av kroppen, och det är därför snarare förväntat än motsatsen att olika ämnen inte fördelas jämnt i likvätskan. Därför bör man ta flera olika prover från olika delar av kroppen för kemisk analys. Kallas för samplingsproblemet. Därför, även om proverna skulle innehålla thiopental är det med den metod som använts omöjligt att med säkerhet bestämma koncentrationen.
Din förföjelse och ditt förtal blir mer och mer patetiskt.
Ja, det där lät ju elegant, speciellt med tanke på att Clodius själv uppger att han är lekman.
Jag noterar dock att tingsrätten inte använt sig av din argumentation för att fria läkaren. Det man satsade på var i stället det möjliga spädningsfelet (man skarvade där rejält i resonemangen, vilket jag pekat på ovan).
Tycker också att, om det finns någon slags poäng i ditt resonemang om kristaller, att det faktum att man tog blodproven på flera olika ställen borde reducera detta problem, i den mån det nu fanns. Noterar också att provtagningspersonalen inte såg några kristaller. Fanns det då några kristaller så borde ha varit rätt små, vilket minskar risken för snedvridning av resultatet. Ju större kristall, desto större risk för påverkan på provsvaret, men desto mindre sannolikhet för att den skulle vara oupptäckt och överhuvudtaget förekomma. Ju mindre kristall, desto mindre sannolikhet för upptäckt, men desto mindre sannolikhet för snedvridning av resultatet eftersom ett större antal kristaller äger större chans att fördela sig jämnt i kroppen och provtagningsvolymen. Så jag förstår att tingsrätten inte använde sig av detta eventuellt möjliga argument.
Jag gjorde f ö en enklare matematisk sannolikhetsberäkning tidigare i tråden på det här med kristallerna. Fick inget mothugg i form av en alternativ sannolikhetsberäkning.
Citat:
Ursprungligen postat av mace2442
Nä PCuri. Du har inte visat någon överdos alls.
Uppmätt dos var inte på något sätt tio gånger given dos. Enda sättet att få till det är ett ordentligt mätfel. Iofs är väl inte det orimligt med tanke på RMV:s brister.
Det enda du har visat är att det finns en brist i journalföringen. Det är behandlande läkare som avgör vad som är medicinskt motiverad dos.
Sen visar du återigen att du tydligen inte klarar att förstå svenska. Varken Krister Nilsson eller Rune Dahlqvist har på något sätt godtagit något som helst mätvärde från RMV. De har svarat på vad som krävs för att få till en sådan dos, inte om flickan hade den.
Den senare frågan har domstolen som sagt hanterat i sitt konstaterande att det är så osanolikt att mätvärdet bör ses som felaktigt redan där.
Sen var det dags för dig att återvända till Livets ord igen då dä du återigen ägnar dig åt tro. Kravet här är fortfarande bortom allt rimligt tvivel.
Summerar man så har du inte heller idag kunnat visa något som helst stöd för dina lögner och du har fortfarande en läsförståelse som ligger på max mellanstadienivå
Enligt journalföringen har man hållit sig till rätt normala morfindoser. Den uppmätta morfinhalten i blodet var dock konstigt nog 10 ggr så hög. Är inte detta väldigt konstigt? Eller är det någon slags kristaller som spökar här också?!
Rättens oberoende expert Mörland sade att babyn lika gärna kan ha dött av morfinet som av tiopentalet (läkaren var dock bara åtalad för tiopentalet som var lättare att knyta till läkaren eftersom hon sagt att hon destruerat allt tiopental som fanns på sjuksalen).
Hur sannolikt är det att man skulle ha mätt fel på något sätt BÅDE när det gäller tiopental och morfin?
Krister Nilsson och Rune Dahlqvist har sagt att de tyckte att det verkade mest sannolikt att babyn avled av tiopentalet. Om det nu vore så att de hyste allvarlig misstro när det gällde svenska och finska RMV:s förmåga att fastställa tiopentalhalter i blod så är det min gissning att man vädrat sådana misstankar i samband med sina utlåtanden. Jag noterar i detta sammanhang att ingen, inte ens försvarets inhyrde expert Olof Beck, vädrat något misstroende mot det ackrediterade finska labbets förmåga att fastställa tiopentalhalter i provet. Inte heller gör man det i domen. Det man i domen gör är att gå på den enda möjligheten att realistiskt, juridiskt ifrågasätta resultatet från finska RMV, nämligen att det skulle ha kunnat bli något slags spädningsfel i Sverige. Och här skarvar man också väldigt friskt i sin motivering. Man struntar i att det förväntade resultatet var att man för fenobarbitalhalten skulle hamna under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram och att det maximala spädningsfelet blev 5,26 ggr (se förklaring i länkade inlägg ovan).
När det gäller religionsbiten har jag svarat tidigare. Jag är med i Svenska Kyrkan men definierar mig inte som kristen. Däremot kan man väl säga att jag tillhör kristendomens supporterklubb. Jag tror att det finns klara fördelar med att det finns människor som tror att man kan hamna i helvetet om man avlivar folk. Detta torde ha en viss brottspreventiv effekt. Minskningen av andelen troende torde, som jag påpekat ovan, öka behovet av en bättre kontrollapparat (som t ex kunde inkludera obligatorisk provtagning på avlidna, kanske en motsvarighet till PKU-registret för nyfödda).
Att det verkar finnas behov av en bättre kontrollapparat verkar också framgå av ett inslag i Uppdrag Granskning 26 sep 2012. Här är en Aftonbladet-länk angående detta reportage:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article15509352.ab
Det som det verkar ha handlat om är att man struntat i och ej journalfört förlossningsskador för att snygga till statistiken. Syftet verkar ha varit att ligga bättre till vid löneförhandlingar samt (i Västra Götaland) se till att den egna kliniken fick bonuspengar p g a bra statistiksiffror när det gäller förlossningsskador.
Det här är ytterligare ett exempel på att det behövs en bättre kontrollapparat. Mer pengar till vården behövs nog, men jag tycker man bör komplettera detta med en bättre kontrollapparat.