Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

[- - -]

Du är för fan en religiös fundamentalist. Nu förstår jag varför du så hårdnackat försvarar dessa religiösa fanatiker som har orkestrat denna skit mot alla sans och förnuft inom vetenskapen.

Som redan påpekats har ingen domstol haft att ta ställning till detta. Det framgår dock av FUP att de anhöriga knappast pressats på sin delaktighet. Vi vet att en eller fler ville att barnet skulle få "extra" och det är tveksamt om de anhöriga motsade sig att ta barnet ur livsuppehållande vård.

[- - -]

...
I de inledande förhören, innan läkaren slutgiltigt bestämde sig för att blåneka, skyllde hon på föräldrarna eftersom de frågade om babyn inte kunde få något mer. Babyn hade ju blivit sämre av någon anledning efter sondmatningsförsöket (där farmodern av någon anledning inte fick vara med).
...

Del 1








Menar då du att en dos som ger en uppmätt tiopentalhalt i blodet om 2000 µg/g skulle ha kunnat orsakats av något legitimt behov? Jag antar att du inte tycker detta.

När det gäller rimligheten i en tiopentalhalt om 2000 µg/g så antar jag att du syftar på följande passus i domen:

”En annan omständighet som samtliga experter i stort sett har varit eniga om är att en så hög koncentration som 2000µg/g blod är så exceptionell och extrem att den i sig ger skäl till ett ifrågasättande av analysresultatet. Flera av dem har också uttalat att de, om möjligheten hade funnits, hade begärt ett nytt prov. Det bör redan här anmärkas att det senare inte har funnits någon möjlighet att få fram ett nytt prov eftersom Linnéas kropp, efter obduktionen, lämnades vidare för kremering. Såvitt framkommit i målet undersöktes emellertid inte möjligheten att få fram ett nytt prov från Linnéas kropp närmare i samband med de första analysresultaten. Det bör också redan här anmärkas att den mängd blod, dvs. 3 ml, som tillvaratogs vid obduktionen i princip förbrukades närmast i sin helhet vid de analyser som genomfördes under tiden från den 22 till den 24 oktober 2008.”

Det är väl i och för sig naturligt att ifrågasätta mätvärdet om detta indikerar en tiopentaldos om åtminstone motsvarande 11 gram för en vuxen man [2000 µg/g = 2000 mg/kg, vilket med ca 0,25 liter (ungefär samma i kg) blod i 3,5 kg-babyn ger 2000 mg/kg x 0,25 kg x (80 kg/3,5 kg) ≈ 11,4 g]. Amerikanska fångar som avrättades med tiopental fick ju 2-5 g. Vi vet alltså att det går att få i folk 5 g. Men hur mycket mer är oklart. Klart är bara att det bör vara mer än 5 g. Var exakt gränsen går för hur mycket tiopental det går att få i en människa verkar inte vara fastställt. Notera dock att rättens oberoende expert Mörland säger att den teoretiska minimidosen bara behöver vara ¼ av den uppmätta halten eftersom koncentrationen av tiopental bör ha varit högre i det venösa systemet i nederdelen av kroppen eftersom injektionen getts ungefär vid dödstillfället (eller, teoretiskt, efter döden). Mörlands teoretiska minimidos blir därför 125 mg (0,125 g), vilket skulle motsvara 2,857 g för en vuxen man (anknyter mer till detta nedan).

Den ende expert som eventuellt, på sätt och vis, skulle kunna tyckas stå fast vid den synpunkten att den uppmätta halten är ”omöjlig” efter att ha synat bevisen är väl dock Olof Beck. Krister Nilsson och Rune Dahlqvist verkar stödja vad rättens oberoende expert Mörland kom fram till:

”Det är nämligen mot den bakgrunden, alltså att Linnéa skulle ha haft en koncentration om 2000µg tiopental per gram blod i det från henne tagna lårvensblodet, som Krister Nilsson och Rune Dahlqvist har uttalat att det mest sannolika händelseförloppet är att tiopental har tillförts i en mycket stor dos nära före döden. Rune Dahlqvist har senare, efter att ha tagit del av Jörg Mörland utlåtande, i likhet med denne, uttalat att det mest sannolika är att en mycket hög dos tiopental injicerats strax före, strax efter eller både före och efter dödens inträde. Det kan alltså konstateras att analysresultatet är av synnerligen stor, för att inte säga avgörande betydelse i målet.”

Sedan tycker väl Olof Beck egentligen inte att mätvärdet som sådant är orimligt. Det han gör är att han framför synpunkten att man på formella grunder inte kan säga något om jättetoppen utanför kalibrerat område för det ospädda provet och att svenska RMV:s rutiner och kvalitetsstandards inte håller tillräckligt hög klass för att mätningarna på det spädda provet skall vara tillräckligt säkra.

Resultaten från det för kvantifiering av tiopental ackrediterade labbet i Finland (finska RMV) säger Olof Beck i princip inget om. Och jag förstår det. Det hade ju sett konstigt ut om han med diverse krumbukter och saltomortaler försökt underkänna ett resultat från ett ackrediterat labb, speciellt om de kommit fram till ungefär samma resultat som RMV.

Så vad göra då när man har ett resultat från det finska labbet som det är svårt för försvarets inhyrde expert Olof Beck att ifrågasätta på formella grunder? Jo, man får på något sätt försöka göra trovärdigt att det kan ha förekommit något enormt spädningsfel. Och det var vad man gjorde. Så här skrev man:

”Fenobarbital är en substans som ges mot kramper och Linnéa fick läkemedel innehållande den substansen, fram till den 17 september. Fenobarbitalhalten i hennes blod mättes kontinuerligt ända fram till på morgonen den 20 september. Koncentrationen av fenobarbital uppmättes vid analysen av det utspädda provet till 22µg/g blod, vilket var i god överensstämmelse med koncentrationen i det outspädda provet som uppgick till 19 µg/g blod och även i paritet med det värde som uppmättes i Linnéas blodplasma på morgonen den 20 september. Denna överensstämmelse mellan det outspädda och det utspädda provet talar naturligtvis för att resultatet av analysen av det utspädda provet är riktigt även när det gäller tiopentalet. Det finns dock andra resultat som pekar i en annan riktning, nämligen resultatet av den finska analysen. Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet. I den analysen påvisades endast en koncentration av fenobarbital som understeg deras utskriftsgräns, vilken är 10µg/g blod. Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda. Detta innebär i sin tur att provresultatet i fråga om fenobarbital inte kan tas till intäkt för att koncentrationen av tiopental varit representativ i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.”

Det man dock inte tog hänsyn till i texten ovan var att det blod finska RMV mätte på var spätt 10 ggr. Och om blodet var spätt 10 ggr så borde den förväntade fenobarbitalhalten i det spädda provet vara 19 µg/g / 10 = 1,9 µg/g, d v s under utskriftsgränsen 10 µg/g. Det ligger alltså inget konstigt i att fenobarbitalhalten i Finland hamnade under utskriftsgränsen 10 µg/g även om man låtsas detta. Att en sådan här fräckis har goda förutsättningar att gå hem visar sig i det faktum att det faktiskt tog några dagar i den här tråden innan de som varit inne på att fälla läkaren upptäckte det här. Man tror bara inte att en svensk domstol skall vara så j-a fräck alltså. Men det kan man alltså vara.

Jag har också tidigare påpekat att det maximala, teoretiska spädningsfelet hos finska RMV som överdriver tiopentalhalten skulle vara 10 / 1,9 = 5,26 ggr. Anledningen till att tingsrätten valde att inte gå på detta teoretiska, maximala spädningsfel var troligen att 5,26 ggr inte skulle räcka för att nå ner till de tiopentalhalter som eventuella, tidigare ej journalförda tiopentalinjektioner eventuellt skulle kunna ge upphov till. Rättens oberoende expert Mörland anger att de påstådda, ej journalförda , tiopentalinjektionerna kan ha gett en kvarvarande tiopentalhalt om ca 15 µg/g. Den uppmätta tiopentalhalten var 2000 µg/g. Denna halt kan, teoretiskt, enligt Mörland maximalt ha överdrivits 4 ggr p g att tiopentalet koncentrerats till det venösa systemet i nederdelen av kroppen. Då är vi nere på 500 µg/g. Delar vi sedan denna siffra med det maximala spädningsfelet på 5,26 ggr får vi 2000 µg/g / 5,26 ≈ 95,06 µg/g, alltså ett värde som är 6,3 ggr högre än det maximala värde Mörland anger. Det gick alltså inte att komma ner till de värden man ville även om man maximerade felkällorna. Och då fick man dra till med en fräckis.


FORTS NEDAN

...och alla räkneövningar är fortfarande meningslösa, eftersom man inte vet om provet var representativt. För övrigt har expertis i anaytisk kemi underkänt anaysförfarandet.

[- - -]

TV4-reportaget är en ren partsinlaga. Lennart Ekdahl trodde han var något på spåret och hade redan i Kvällsöppet alldeles efter anhållan dragit för Peter Althin som han lät debattera mot en läkar-student. När TV4s story sprack var det för sent att backa hela vägen så man var tvungna att helt göra föräldrarnas berättelse.

...och alla räkneövningar är fortfarande meningslösa, eftersom man inte vet om provet var representativt. För övrigt har expertis i anaytisk kemi underkänt anaysförfarandet.

Alltså, TV4:s reportage sändes ju flera månader efter den friande domen. Anhållan skedde ju flera år tidigare.









Menar du Bustopher i den här tråden?

Och vad sade man om det resultat finska RMV kom fram till? (Finska RMV var ackrediterat för kvantifiering av tiopental så det var ju litet knepigt underkänna deras resultat. Därför fick man som sagt satsa på att det kunde vara spädningsfel. Har kommenterat detta i mitt förra inlägg bl a.)

Om du med representativiteten inte syftar på spädningsfel så vill jag påpeka att om tiopental läckt ut snabbare från blodkärlen än andra ämnen eller om tiopentalet blandats med andra kroppssubstanser än blod, t ex fett, i provet så hade detta snarast MINSKAT koncentrationen av tiopental i blodet. Det var väl antagligen därför tingsrätten inte valde att pruta ner mätvärdet med hänvisning till sådana argument.

Alltså, TV4:s reportage sändes ju flera månader efter den friande domen. Anhållan skedde ju flera år tidigare.

Alla de intryck man får, värderar vi ju olika. Förutsätter man att läkaren var skyldig tolkar man givetvis allt det som förefaller graverande för den misstänkta, högt. Bortser man samtidigt från det som motsäger de indicier man tycks se och har en misstänksamhet mot den yrkesgrupp som just har de kunskaper som krävs för att ge en balanserad bild, riskerar man att hamna i den situation som PCuri befinner sig i.

Sanningen är den att det inte finns något som helst bevis för att åklagarens beskrivning av vad som hände på salen, är riktig. De 3 ml man från början hade togs på ett tvivelaktigt sätt, späddes regelvidrigt och analyserades i en kromatograf som inte var kalibrerad korrekt.

Alla måste inse att PCuri värderar indicierna (händelser på salen) alldeles för högt och tar ett helt felaktigt analysresultat för givet. Analyssvaret var den gången inte ens värt papperet det presenterades på.

Allt annat är osanning.

Alla inser nog betydligt mer än så när det gäller PCuri. Och visst kan man säga att den som tror att läkaren är skyldig värderar omständigheterna på ett visst sätt. Men PCuri värderar ju omständigheterna som han gör p.g.a. att han har en skruv lös. Någon som endast anser att läkaren kanske är skyldig har väl i normalfallet ändå en förmåga att tillgodogöra sig välunderbyggda argument och att acceptera notoriska fakta.