Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

"Hur menar du nu? Förklara för mig varför du pratar om vanligt koksalt när det står Natrium på förpackningen?"
"Är du helt säker på att det är samma sak?"
"Kan det ha handlat om något annat, men du har sett fel?"
"Natriumklorid, sade du. Kan det varit något annat med natrium på beteckningen"?

Det är inte alltid lätt att veta om poliser och utredare ÄR dumma eller om de verkar dumma och frågar om i olika varianter för att säkerställa vad vittnet verkligen sett och vad vittnet är säker på.

Sedan kan det lika gärna varit alldeles riktigt att utredaren inte visste så noga.Men det är historia nu. Domen har vunnit laga kraft och saken är utredd så långt det låtit sig göras.

Så är det. Det positiva i det hela är att man har sett till att få bort förväxlingsrisken på saltlösningarna och RMV håller på att rätta till sina kvalitativa brister.
Har vi riktig tur så tar åklagarväsendet till sig domslutet och ser till att vara lite mera kritiska i framtiden också

Några synpunkter:


● Om Socialstyrelsen anser att brott har begåtts så gör de polisanmälan. I det här fallet gick dock familjen själv direkt till polisen. Hade familjen gått den långa vägen via anmälan till Socialstyrelsen (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd när föräldrarna gjorde sin anmälan) så hade babyn varit begraven för länge sedan när Socialstyrelsen börjat titta på det här. Jag skulle tro att det är väldigt sällsynt att anhöriga anmäler till polisen i stället för HSAN/Socialstyrelsen. Antar att detta är en fördel för de som pysslar med morfinöverdoser o dyl som signaturen Pentyl antyder sig ha sett under sin tid som yrkesverksam i sjukvården. Pysslar man dessutom med tiopental, som i de flesta fall inte brukar synas i blodproven, så minskar väl den upplevda risken för upptäckt ytterligare (i alla fall innan det med detta fall uppdagades att det vid extrema doser som vid avrättningar och självmord kan bli kvar väldigt mycket tiopental kvar i blodet ibland)..

● Jag svarar i tråden när andra i tråden väcker den till liv igen med syftet att få det att framstå som att läkaren var oskyldig på riktigt. Det brukar inte vara jag som väcker den här tråden till liv. Jag har själv påpekat att jag helst skulle slippa behöva svara i den här debatt-tråden. Det här fallet är ännu ett exempel där domstolen inte följt svensk lagtext, förarbeten och normal praxis eftersom man tycker att domen då skulle bli fel (det finns exempel även från högre instanser där man p g a sympatier med någon part i målet struntat i svensk lagstiftning, exempel som jag tidigare anfört är när HD gav en kusin arvsrätt trots avsaknad av testamente och när en delägare i ett bolag som pysslat med metoder mot ofrivillig barnlöshet lurats av sina kompanjoner men fick rätt i HD eftersom man tyckte synd om denne delägare). När sjukvårdspersonal ser att man kan komma undan trots att även ett utländskt ackrediterat labb fastställt en massiv överdos tiopental och när svenska RMV fastställt att det var fråga om en massiv överdos morfin så är det inte osannolikt att svensk sjukvårdspersonal då törs skarva ännu mer än tidigare. Jag anser att detta är en farlig utveckling. Jag retar mig också på detta. Men det brukar inte vara jag som väcker den här tråden till liv. Men när någon gör det tycker jag inte att man skall få komma undan med att lura svenska folket samtidigt som sjukvårdspersonal vet precis exakt vad det varit fråga om.

● RMV:s eventuella blottor verkar inte uppenbara sig förrän en läkare blir åtalad av någon märklig anledning. Då blir RMV:s metoder plötsligt jättedåliga.

● Eventuella brister hos svenska RMV är av mindre betydelse eftersom även finska RMV, som var ackrediterat för att fastställa även halter av tiopental, kom fram till ungefär samma tiopentalhalt som svenska RMV.

● Läkaren frikändes inte främst p g a blottor hos svenska RMV utan p g a påstådda tveksamheter när det gällde spädningen av det prov finska RMV mätte på. Jag har tidigare upprepade gånger påpekat att det maximala, teoretiska spädningsfelet hos finska RMV kan ha varit max 5 ggr (vilket ändå gett en ”olaglig” tiopentalhalt och definitivt en tiopentalhalt som inte kunnat förklaras av eventuella, tidigare ej journalförda tiopentalinjektioner). Notera att ingen hittills, trots att flera månader gått, påstått att jag har fel när det gäller att det maximala spädningsfelet var ca 5 ggr.

● Rättens oberoende expert Mörland var väl rätt klar med att babyn dog av en tiopentalöverdos (alternativet var att babyn teoretiskt även kan ha dött av morfinet). Däremot gissade han väl när han blev tillfrågad om eventuella felmarginaler utöver metodens ordinarie angivna felmarginal om +/- 25 % (standardmässiga felmarginaler duger inte om en läkare står åtalad). Med syftning på denna gissning förklarade domaren i målet vid presskonferensen med anledning av domen att ”här gissar vi inte”.








När det gäller kalibreringen så verkar du sikta in dig på svenska RMV. Så det mätvärdet underkände du alltså.

Finska RMV, som var ackrediterat för att mäta tiopentalhalter, kom dock fram till ungefär samma tiopentalhalt som svenska RMV, alltså 2000 mikrogram/gram. Detta mätvärde verkar du också underkänna eftersom man spätt babyns blod 10 ggr med slaktblod. Att späda med slaktblod är som sagt en standardmetod och jag har ovan gått igenom vad sannolikheterna är för att något skulle bli fel av den anledningen. I domen verkar man inte heller sikta in sig på det argumentet. Det man i stället siktar in sig på är en påstådd risk för felspädning, vilket jag diskuterat i mitt svar ovan till Bergakungen.

När det gäller övre gränser för morfin så brukar man aldrig kunna öka 10 ggr på en gång. Dosjusterar man med en ökning om 50 % brukar man ligga klart i överkant. Dessutom var ingen ökning av morfinet 10 ggr journalförd. Man påstår heller inte att det skulle vara fråga om någon icke journalförd ökning av morfindosen med 10 ggr.

Nej.

Rätten underkände det då det inte uppfyllde kraven för rättssäkerhet.

Jag börjar alvarligt fundera på om du verkligen är förståndshandikapad.
Om det var rutin, var är rutinbeskrivningen?
Var är underlaget som visar att det är en rättssäker metod?
Var är protokollet för hur man har följt rutinen?
Var är akrediteringen för metoden?
Var är testet av blodet utfört på ett kalibrerat instrument?

Inget av dessa finns eftersom det inte är någon rutinmetod utan ett rent hemmapul av RMV. Att RMV sen har gjort fel flera gånger gör inte att det blir rätt den här gången heller.

Och så tar vi det igen:
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
FINSKA RMV HAR INTE ANALYSERAT BLOD FRÅN FLICKAN, DVS MAN HAR INTE ANALYSERAT BEVIS
Kan du nu begripa vad du läser?


Fortfarande inget bevis för någon överdos

Säger det igen igen igen då mitt barn låg på neonatal hela sitt liv. Det är väldigt väldigt svårt att ta blodprov på ett spädbarn, tom när hjärtat slår o pumpar. Hela kroppen är väldig liten inkl blodådror. Nålarna som fanns på neonatalen var givetvis fruktansvärt tunna, o finns i princip inte utanför neoantalavdelningar. Jag undrar verkligen om RMV har sådana tunna nålar? När RMV stack in nålen så undrar jag om dom ens fick blod? Kroppen var trots allt över 20 dygn gammal o vattnet dunstar ur kroppen även om den ligger i kylhus. Nej det troliga var att dom fick nåt kroppsvätskeliknande i sitt provrör.


För övrigt, om man vill begå barmhärtighetsmord finns det enklare sätt än Tiopental.

Även domstolen konstaterar att provet har brister men det har inte stackar PCuri förstått ännu (Troligen kommer han aldrig att "förstå" det då det knäcker hans världsbild)

Det mest pinsamma var nog ändå när Claeson i någon intervju efter att domen redan fallit slängde ur sig något i stil med att
"Både rättsläkaren och vår oberoende expert (=Mörland) var av samma åsikt, och vi gick på det. Att rätten sedan var av annan åsikt får man bara acceptera".

Efter allt tjafs om Mörlands rapport (inklusive de pinsamma översättningsmissarna), så hade denna högt utbildade, erfarna åklagare fortfarande antingen inte förstått vad han läst, eller helt enkelt varit för lat för att läsa alls.

Det finns många punkter i själva utredningsarbetet som man kan kritisera*, men denna närmast PCuri:ska brist på läsförståelse hos en åklagare med viss senioritet är det som skrämmer mig mest.


Men, vore det inte tid att flytta denna mastodonttråd till den historiska avdelningen nu?


*Långsamheten i att sätta sig in hur en BIVA fungerar är kanske den allvarligaste bristen. Hade man i ett tidigt skede förstått vilket kunskapsgap man (inkl. rättsläkaren) hade på den punkten och kallat in hjälp (från annat sjukhus såklart - Uppsala är ju inte så långt borta), då kunde nivån på samtliga förhör ha varit något helt annat. Om man av lekmän vill få vettiga uppgifter om händelseförlopp i en högt specialiserad miljö så bör nog utfrågaren ha *mer*, inte mindre, kunskap än den utfrågade.

DEL 1





Även med tingsrättens sätt att referera Mörland framstår det som glasklart att Mörland anser att den tiopentalhalt som uppmätts inte kan förklaras med tidigare injektioner:

”Om flera doser gavs hamnar man kanske på 10 µg/g blod men inte 2 000 µg/g. Den 19 september var mycket närmare dödstillfället. Han räknar med att det, om en dos har getts, rör sig om 30 mg/kilo även här. Det kan vara situationer då det är korrekt att ge en sådan hög dos. Om det gavs en sådan dos och Linnéa hade dålig halveringstid kan koncentrationen vara högre än 10 µg/g blod, men inte så mycket högre än 15 µg/g blod.”

En halt om 2000 µg/g (d v s 2 g/kg) i blodet motsvarar som tidigare påpekats i tråden av läkargänget en hiskelig dos. Med ca 2,5 dl eller ca 0.25 kg blod motsvarar 2 g/kg en dos om 2 g/kg * 0,25 kg = 0,5 g = 500 mg. Översatt från en 3,5 kg baby till en vuxen man på 80 kg ger detta en dos om 500 mg * (80/3,5) = 11 428,6 mg eller ca 11,4 g. Amerikanska fångar som avrättades med tiopental fick 5 g om inget annat medel än tiopental användes. Uppenbarligen går det att få i folk mer än 5 g eftersom fångarnas hjärtan inte verkar stanna innan hela 5 g-dosen sprutats in. Var den övre gränsen ligger har av naturliga skäl inte kunnat fastställas eftersom ingen, inte ens vid avrättningar, prövat testa hur mycket tiopental det går att få i en fånge innan hjärtat stannar.

Sedan diskuterar Mörland det teoretiska fall där hela dosen getts efter att babyn dött. Att babyn skulle ha fortsatt tillföras tiopental efter att hjärtat slutat slå och babyn blivit vit i ansiktet förefaller väl mellan tummen och pekfingret inte vidare sannolikt. Men Mörland säger i alla fall så här angående denna teoretiska möjlighet:


”Han tror att en tillförsel av en relativt liten mängd, 5 ml, av en 2,5-procentig lösning, dvs. 125 mg tiopental, hade kunnat räcka om dosen hade getts efter döden.”


Att det då skulle räcka med 125 mg i stället för 500 mg beror på att om allt tiopental tillförts efter döden så skulle maximalt skev fördelning av tiopentalet kunna ske, d v s så gott som allt tiopental skulle hamna i nedre delen av kroppens venösa system. 125 mg skulle motsvara 1/4 av ovannämnda 500 mg-dos vilket för en vuxen man om 80 kg då skulle motsvara en dos om 11 428,6 / 4 = 2857 mg. Amerikanska fångar som avrättades med tiopental plus en annan drog som stoppade hjärtat fick 2000-3000 mg. De som avrättades med bara tiopental fick 5000 mg. Så visst skulle man i Mörlands teoretiska 125 mg-scenario hamna under den halt som man absolut säkert vet är dödlig. Och om babyn bara skulle ha fått 125 mg skulle dessutom babyns hjärta redan ha slutat slå av andra orsaker. Mörland nämner här morfinöverdosen och hjärnskadorna som tänkbara orsaker. Att babyns hjärnskada skulle ha ställt till speciella problem just de sekunder babyn fick en överdos av både tiopental och morfin förefaller väl dock inte speciellt sannolikt. Därför tycker jag väl att man kan säga att Mörland är rätt tydlig med att babyn dog av en tiopentalöverdos. Men visst, efter Mörlands rapport, så justerade ju åklagaren dråpåtalet med den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp. Eftersom babyn teoretiskt enligt Mörland kan ha fått i sig större delen av tiopentalet efter döden kan ju babyn redan ha varit död p g a morfinet. Och morfinet var ju svårare att knyta till just den åtalade läkaren.

Rättsmedicinalverkets Petra Råstam-Almqvist verkade dock mer benägen att påpeka det orealistiska i att babyn skulle ha fått i sig i stort sett allt tiopental efter döden: Det är ju svårt att trycka in en massa vätska i perifera blodkärl utan att de går sönder när hjärtat inte längre driver runt blodet. Hon är därför mer benägen än Mörland att inte bara fastslå att babyn tillförts en massa tiopental utan också att babyn dog av detta. Råstam-Almqvist anser därför att man kan säga att babyn dog av en kombination av en överdos av tiopental och en överdos av morfin. Jag saxar följande referat av vad P R-A sagt enligt domen:

”Hon har tagit del av Olof Becks kritik. Det ändrar inte hennes slutsats. Hon har även tagit del av vad Jörg Mörland har skrivit och hon tycker att han i stora drag håller med henne i hennes bedömning. Hon och Jörg Mörland har bara olika slutsatser vad gäller tiopentalets betydelse. Gör man en obduktion på detta sätt och får ett resultat som visar höga halter av tiopental eller morfin är det oerhört svårt att dra andra slutsatser än att läkemedlet skulle ha tagit död på Linnéa. Hon vidhåller sitt utlåtande idag. Hon står fast vid att den sammantagna bilden talar mycket starkt för att dödsorsaken var överdosering. Tiopentalet är vansinnigt högt, men morfinet var också högt och även det är en kompetent drog. Hon ser därför en kombination av de två läkemedlen som dödsorsaken. Det hon först tänkte när hon såg resultatet var att RMV skulle göra en omanalys av proverna. Det föreslog Gunilla Thelander själv på grund av provresultatet. Hon försökte under tiden få in handlingar som eventuellt skulle ge någon anledning till att det fanns tiopental i Linnéas kropp. Hon har haft fall där barn kontinuerligt har fått höga doser tiopental. I de fallen hamnar man dock inte alls på dessa nivåer. Hon hade inte svårt att få ut journalen, men hon fick inte omgående ut listorna avseende vilka läkemedel som gavs den 20 september. Hon försökte få ut dem flera gånger. När hon till slut fick tag på Viveka Lindén sade denne att det hade varit svårigheter med datorerna och att hon behövde hjälp med att få ut de sista listorna. Sedan faxade Viveka Lindén över listorna över det sista dygnet. Varken morfin eller tiopental fanns med på listorna. Viveka Lindén förklarade senare att hon inte hade gett Linnéa tiopental.

Har man stått på tiopental under flera dagar kan man ha omkring 1,5 µg/g blod. Möjligtvis kan man ha upp till 3 µg/g blod. Hon har varit med om självmord med tiopental i kombination med andra läkemedel. Då hamnar man på en koncentration om 10 µg/g blod. Hon funderade absolut på om 2000 µg/g kunde vara ett sant värde. När RMV gjorde omanalysen och även tittade på koncentrationen av fenobarbital fanns detta dock med i en representativ mängd jämfört med det prov man tog när Linnéa levde. Det tiopental som påträffades i urinen skulle kunna härstamma från en dos man gav dagen innan, men inte längre bak i tiden. Den höga koncentrationen tillsammans med fynden talar för att tiopentalet måste ha getts i nära anslutning till dödsfallet. Man dör inom några sekunder eller minuter från det att en sådan dos ges. Tiopental har dessutom en mycket kort tillslagstid. Hon kan inte se någon möjlighet att tiopentalet skulle kunna komma upp i så höga mängder även om Linnéa hade fått det tidigare. Hon kan inte veta utifrån halten i blodet om man gett täta injektioner eller om man har gett hela dosen i ett svep. En koncentration tiopental blir toxisk, dvs. förgiftande, någonstans över 6-8 µg. Över 10 µg rör det sig definitivt om toxiska värden. Man måste dock göra en övervägning. En koncentration måste inte vara dödlig för att den är toxisk. Om man ligger i respirator kan man tåla högre koncentrationer. Hon har ingen uppfattning om hur mycket tiopental Linnéa måste ha fått för att få en så stor koncentration i sitt blod. Om några ml tiopental hade getts och föranlett ett hjärtstillestånd skulle dock det mesta ligga kvar i det venösa blodsystemet.

Den sammantagna bilden vad gäller dödsorsaken är en sammanvägning av fynden och journalhandlingar. Utan resultatet från RMV hade hon aldrig uttalat sig så säkert utan hon hade då skrivit att Linnéa hade avlidit av sina hjärnskador. Hon fann inga kristaller i ådror eller hjärta och kunde inte undersöka hjärnvävnaden ordentligt. Det är otroligt sällan man utifrån bara obduktionsfynden kan säga att det rör sig om en förgiftning. Tiopental är vävnadsretande i hög koncentrerad form och om det kristalliseras. Det kräver dock en viss tid av överlevnad för att vävnadsskador ska uppkomma. Om kärlet går sönder går det dock fort. Det är otroligt svårt att efter döden trycka in en större mängd vätska i ådrorna då de är så sköra. Hon har vidare svårt att tro att man skulle kunna injicera vätskor i perifera ådror när en kropp har legat en stund. Blodet blir annorlunda när man dör. Det sönderfaller till exempel. I nära anslutning till döden kan naturligtvis dropp och sprutor gå runt och samlas i bara det venösa systemet.”



Sedan tycker jag att läsarna av denna tråd bör ta sig en funderare på det faktum att all vårdpersonal i den här tråden verkar tycka att det är OK att man i strid med de regler som faktiskt finns avlivat den här babyn. Att döma av det jag sett hittills tror jag inte att en enda av de läkare och sjuksköterskor som skrivit i den här tråden faktiskt tror att den åtalade läkaren kan vara oskyldig och att det tiopental i som hittats i babyn kan vara resultatet av tidigare (ej journalförda förstås) injektioner.

Jag tror heller inte man på allvar tror att även finska RMV, som är ackrediterat för att även mäta halter av tiopental, mätt fel (och det verkar man väl heller inte säga, men verkar skjuta in sig på svenska RMV:s mätningar och hoppas att läsaren skall glömma att finska RMV kom fram till samma värde).



(FORTS NEDAN)

DEL 2

(FORTS)

Inte heller tror jag att man på allvar tror att finska RMV:s prov varit grovt felspätt. Den teoretiska, maximala felspädningen som tingsrätten så fräckt inte låtsas om har jag diskuterat nyligen i flera inlägg.

Inte heller tror jag att man tror det kan ha hängt med en massa tiopental i slaktblodet från Scan (har även diskuterat detta nyligen i flera inlägg). Man kan också notera att eftersom spädning med slaktblod är en standardmetod så hade ett underkännande av metoden att späda med slaktblod inneburit klara problem att fälla andra brottslingar om domen stått sig i hovrätt och HD och om man motiverat den friande domen med möjlig tiopentalförekomst i slaktblodet i stället för med möjlig felspädning av det prov som finska RMV bekräftade mätvärdet på.

Så vad beror det på att vårdpersonal i den här tråden så fräckt låtsas som att den här läkaren är oskyldig? Jo, det beror på att man tycker att vårdpersonal skall ha rätt att överdosera läkemedel som tiopental och morfin. Att tiopental faktiskt kan stanna kvar i blodet, vilket visat sig i detta och några få andra undantagsfall, om hjärtat stannar snabbt och därför kan leda till att dödsorsaken röjs tycker man antagligen är synd. Att ingen hittills i tråden tyckt att det är fel att underdosera blodförtunnande till jobbiga långliggare tolkar jag också som att man tycker att detta är rätt. Jag kan ha förståelse för att man tycker att överbeläggning och tungskötta patienter är jobbigt. Jag anser dock att det är oacceptabelt att man av det skälet skall börja tillåta änglamakeri och rena avlivningar. Jag anser i stället att anständigheten kräver att man tar tillbaka en del av de vårdplatser man kapat bort de senaste dryga 20 åren. Kapar man bort 2/3 av vårdplatserna och får minst antal vårdplatser per 1000 invånare i Västeuropa så får man problem. Jag kan dock inte acceptera att sjukhusledningar och nu även svenska domstolar ser mellan fingrarna med de metoder man idag inofficiellt använder sig av för att lösa det här problemet. Det är helt oacceptabelt.

PCuri, inte heller den här gången visar nåt av det du skrev att Mörland var "rätt klar med att babyn dog av en tiopentalöverdos".

Vi kan ju bara konstatera att PCuri blir desperatare och desperatare i sin fantasivärld. Det är frestande att använda några citat ur mileniumtrilogin. Skillnaden är bara att i detta fall är han så sjuk som han framställs

1. För det första så klarar han fortfarande inte av att förstå att provet kanske inte var representativt. Detta trots att han själv har gett exempel på hur det skulle ha kunnat bli fel.

2. Sen konstaterar han själv hur orimligt hög dosen är utan att ha minsta fundering på om det kan vara så att den är fel.

3. RMV:s första analys. tillika den enda som är gjord på flickans blod gjordes på ett instrument som inte är ordentligt kalibrerat sen -99 (kravet för en godisvåg är årligen). Med andra ord så hadde RMV inte akreditering eller utrustning för att kunna göra ett test med någon som helst garanterad kvalitet.

4. Enligt PCuri så är det en standardmetod att använda okontrollerat slaktblod utan protokoll, utan rutinbeskrivning och utan att kunna visa att analysresultatet är rättvisande. Om detta vorde standard så borde PCuri rätt snabbt kunna räkna upp fem andra fall där denna metod har använts och godkänts av domstol för tiopental.

Naturligtvis kommer han inte att klara det då faktum är och förblir att detta inte är någon standardmetod. För att det ska kunna bli en standard måste man först visa att metoden är rättvisande och rättssäker, Sen ska man vara akrediterad för den och det ska finnas ett protokoll för varje test enligt standard. Inget av detta finns hos RMV.

5. Några så kallade bevis för max spädningsfel har han inte lagt fram överhuvudtaget. Bara sina egna fabler.

6. Han har trots snart tio uppmaningar om det inte kunnat visa något som heslt stöd för någon överdos av morfin heller.

7. Han har fortfarande inte förstått att FINSKA RMV enbart har fått blodpudding från svenska RMV. Dvs den blodpudding som saknar allt bevisvärde pga ovanstående brister

8. De senare delarna av PCuri:s inlägg säger mer om hans mentala tillstånd och världsuppfattning än något annat. Dock kan vi konstatera att han tror en hel del. I en rättssal gäller bevisat bortom allt rimligt tvivel. I en kyrka gäller tro, därmed skulle jag vilja rekommedera PCuri en resa till Sundsvall i helgen. Livets ord håller kongress där och de tror ju på både det ena och andra. Sen råkar sundsvall ha en av landets säkraste rättspsykatriska kliniker också. Enligt min uppfattning bör PCuri beredas en plats där