Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Otroligt skönt att hon blev friad. Och överraskande. Synd bara på alla pengarna, som kunde gått till bättre saker.

Har legat i coma pga feldosering. – Konstaterar vid uppvaknandet att RMV och den sakkunnige fick skriva ned sitt uppskattade mätvärde i det närmaste 100%... (även efter ./. 25-30% pga utspädning och kalibrering). Härtill har tingsrätten betr. provets representativitet fäst vikt vid att det finska analysvärdet för fenobarbital varit lägre än RMV:s: Från min. 1400 µg till 15 µg (maximalt antal terapeutiska doser) = tingsrättens värdering av den faktiska osäkerhet som varit förbunden med RMV:s analysmetod.

- Rätten har delvis underkänt analysresultatet, säger MH. – Jag skulle vilja säga att man i det närmaste helt har underkänt såväl analyssvaret som den sakkunniges utlåtande.

Du har nog tyvärr missat hela poängen med mitt inlägg. Även om spädningsförfarandet har varit helt uppåt väggarn så lär inte spädningsförfarandet höjt koncentrationen i provet så det värdet finska RMV fått innan uppräkning för spädning blir en miniminivå.

Fast nu har du fel igen. 40mikrogram/g med lite blod och fett går visst att förklara med thiopentalet från MR-undersökningen. Det är poängen.

Alltså: Vilka felkällor vill du räkna med efter det att du också kommit fram till att 2000mikrogram/ml är felaktigt? Eller du tror att du kan 'pick and choose' med godtycke från ett smörgårdsbord med potentiella felkällor?

Jag märker att du går på linjen att anfall är bästa försvar. Jag antar att jag inte förväntat mig något annat.

Edit: Och både Eloge och Letsdoit - ni missar att domstolen inte bara pratar om spädningen. Domstolen konstaterar att mätvärdet är orimligt högt, att den vertikala revisionen påtalar en lång lista svagheter som är klandervärda och att provtagningen omöjliggör felsökning. Spädningen är endast ett problem i en lång rad.

Mja, kanske det snarare är så att rätten (till skillnad från åklagaren och PRÅ) faktiskt _förstått_ den sakkunniges utlåtande?

Ja just det; Hade det funnits mer outspätt blod hade man möjligen kunnat fastslå att det verkligen fanns en viss halt tiopental i blodet. (Vilket det borde ha funnits eftersom hon behandlats med den substansen.)

Att sedan bevisa att det kommer från barnläkarens hand hade inte varit möjligt eftersom man inte, skriver man i domen, kunnat bestämma vilken halveringstid, (och som jag påpekat vid ett flertal tillfällen) man i så fall skulle beräkna, för den dos som rätten anser gavs dagen innan flickan dog.

Analysen i Finland gjordes även den på utspätt blod och har inte kunnat visa det åklagaren påstått!

Allt detta oaktat kan man inte bevisa att det verkligen skulle ha varit den enda person som inte kunde uteslutas eftersom ju tom. Mörland sagt att tiopentalet kan ha getts efter det att flicka avled!

Känner ärligt talat genuin glädje en dag som denna. Faktum är att rättsväsendet i mina ögon har vänt detta från ett fiasko på systemnivå till att nu på ett spektakulärt sätt stärka illusionen om rättvisa och professionalism inom rättsväsendet i stort genom att utan att skämmas hänga ut åklagarens misslyckande för allmän beskådan.

Domen i sig är synnerligen välskriven, logisk och oklanderlig i sitt sätt att beskriva den frustration som framförallt akademiker och vetenskapligt skolade individer upplevt sen dag ett av denna pinsamma följetong. Faktum är att jag idag känner en smula stolthet över rättsväsendets förmåga att stå upp för detta genom att grunda sitt resonemang på vetenskapliga uttalanden snarare än tyckanden. Bla gillar jag när dom kommenterar Mörlands försök att kvantifiera ett eventuellt felvärde med ca 25 %. Orkar inte leta upp citatet men domen är bra och hoppas på fortsatt framgångsrik karriär för de inom rättsväsendet som förstår att rimlighet, förnuft och medmänsklighet bör vara ett minimikrav även där.

Saxat ur sidan 18 i domen:

"Det finns dock andra resultat som pekar i en annan riktning, nämligen resultatet av den finska analysen. Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet. I den analysen påvisades endast en koncentration av fenobarbital som understeg deras utskriftsgräns, vilken är 10μg/g blod. Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda. Detta innebär i sin tur att provresultatet i fråga om fenobarbital inte kan tas till intäkt för att koncentrationen av tiopental varit representativ i det utspädda provet i förhållande till det outspädda."

Det utspädda blodet är kass mao.

Och det är kanske bäst att tillägga då att det finns inget mer blod att analysera och det är osäkert om det outsädda blodet någonsin innheållit mer ä 10-15 mikrogram / gram blod.

Även om det innehållit, säg 200 mikrog/g blod kan man inte utesluta att den långa halveringstiden gjort att halterna ackumulerrats.

Från sid 28 i domen:

"Tingsrätten måste således ta ställning till vad som i målet kan anses vara utrett om tiopentals halveringstid, dvs. den tid som det tar för kroppen att bryta ner ämnet i fråga.

De experter som har hörts i målet har framfört uppfattningar som i vart fall delvis varit divergerande när det gäller tiopentals halveringstid. Det kan dock konstateras att den normala halveringstiden för tiopental synes vara från fem till sex och upp till tio timmar. Hos enstaka nyfödda, framförallt spädbarn som har varit i dåligt skick, är det dock, enligt vad som framförts av Rune Dahlqvist, inte ovanligt med en betydligt längre halveringstid och tider på upp emot 70 timmar innan substansen har
brutits ned i kroppen. Per-Arne Lönnqvist har för sin del hänvisat till ett fall från Lund, där ett för tidigt fött barn som getts tiopental visade sig ha en halveringstid om 60 timmar, dvs. två
och ett halvt dygn. Det innebär att en normaldos tiopental, 20 mg per milliliter,
skulle finnas kvar i upp till tio dygn innan det helt har brutits ned, förutsatt denna
längre halveringstid.

Även Lena Hellström-Westas har uttalat sig i fråga om halveringstiden för tiopental. Hon har anfört att det endast i begränsad omfattning är undersökt hur länge tiopental stannar kvar i kroppen samt hänvisat till en artikel. I artikeln i fråga redogörs för ett fall där ett barn fick en 10 ggr för hög dos tiopental, vilket medförde att barnet sov i två till tre dygn. Koncentrationen av tiopental mättes vid flera tillfällen, senast 72 timmar efter det att dosen hade getts och det kunde då konstateras att koncentrationen ännu var mycket hög, närmast oförändrad, vilket tyder på en lång halveringstid
i just det specifika fallet. I artikeln redovisades även tre fall rörande prematura barn där koncentrationen till en början var hög men där den sjönk snabbare men där det ändå fanns kvar en icke obetydlig koncentration efter 24 timmar

Det synes enligt de slutsatser som Lena Hellström-Westas vågade dra med anledning av artikeln att en mindre dos verkade halveras relativt snabbt medan förhållandet är det motsatta vid högre doser.
Det finns av naturliga skäl ingen utredning om hur lång halveringstiden varit i det aktuella fallet. Det kan dock konstateras att Linnéa var ett svårt sjukt barn med dålig cirkulation vilket synes tala för en högre halveringstid. Vad som ytterligare talar för att halveringstiden varit längre än normalt i det föreliggande fallet är enligt Per- Arne Lönnqvist att Linnéa visade sig ha svårare än normalt att bryta ner fenemal, den kramplösande medicin som hon fick under sin vårdtid och som är likartat tiopental.
"

Min fetning i sista stycket.

Det är ingen poäng tingsrätten framhåller.

Jag har inte kommit fram till att 2000 mikrogram/g nödvändigtvis är felaktigt. Vad har du fått det ifrån? Resonemanget går ut på att >10 mikrogram/g ger en felaktig miniminivå även om svenska RMV har sänt ett outspätt prov till finland, som de av någon anledning tror är spätt 50 gånger. Med sitt resoneman har tingsrätten inte bara sågat svenska RMV utan tog med finska också. Ja norska också egentligen. Inget dåligt dagsverk.

För övrigt så har detta diskuterats för något år sedan och jag tror att Bustopher då rättade mig i hur mycket provet till finland var spätt. Var provet spätt mindre än 50 gånger så blir med samma resonemang miniminivån högre. Hur var det Bustopher?

hela domen finns att läsa här .
http://kriminellt.com/intressanta-domar/atal-mot-barnlakaren-ogillas-tiopentalkoncentrationen-i-blodet-kan-forklaras-med-tidigare-doser/

Det är liksom dina och RMVs räknemödor (sic!) (ja jag är pinsamt medveten om mina egna blamager i den vägen ) som rätten underkänner; Man har i utspätt blod trott sig se en sådan magnifik koncentration som 2 mg / g blod. Man kan inte bära sig åt på det sättet! Menar domstolen alltså!

Detta därför att den lilla lilla klick man spätt med blodpuddingsråvara inte säkert är representativ för hela flickan blodomlopp! Bara för att man späder, säg 50 ggr, garanterar inte det att du kan multiplicera den dos man tyckte sig se.

Det var det som frivb återöversatte till "en verdilös måte till o gå frem" då han citerade Mörland. Alltså ett värdelöst sätt att påstå något överhuvudtaget, vad gäller tipentals verkliga halt i blodet . Man borde i stället ha skaffat sig en bättre kromatograf och analyserat outspätt, blod om rätten skulle ha blivit nöjd.

Case suddenly closed.