Citat:
Ursprungligen postat av Maangoo
Är du läskunnig eller ? Försök förstå att det inte går att uppnå pentonivåerna som hittats i lårblod. Förklara hur man kan uppnå nivåerna i stället för att snacka massa skit
Jag har påpekat detta tidigare:
Om det går att få i amerikanska fångar som avrättas 2-3 gram, eller 5 gram om bara tiopental används vid avrättningen, så är det i alla fall inte orimligt att man kunnat få i en baby en dos motsvarande storleksordningen 10 gram, justerat för kroppsvikt.
Ett motargument skulle förstås kunna vara att väldigt litet av tiopentalet brukar vara kvar vid obduktion, varför babyn borde ha fått en mycket högre dos än så. Men, som sagt, i Koniaris artiklar i The Lancet år 2005 fanns några undantag bland de amerikanska fångar som avrättats med tiopental. En fånge hade så mycket som 67 % av tiopentalet kvar vid obduktionen. (Frågan är också, som sagt, om den åtalade läkaren kände till den här typen av undantag och därmed risken att bli ertappad med drastisk överdosering av tiopental.)
Själv tycker jag att vittnesuppgifterna om att babyn dog under pågående injektion stämmer väldigt bra med en riktig hästdos tiopental. Man sprutade i babyn så mycket tiopental som gick tills dess babyn dog. Någonstans finns väl gränsen för hur stora doser tiopental det går att få i en människa i förhållande till kroppsvikt. Jag tycker dock inte att det verkar orimligt att man skall kunna få i en individ motsvarande ca 10 gram för en vuxen man om det bevisligen går att få i en vuxen man 5 gram. Jag har aldrig sett att 5 gram skulle utgöra någon slags övre teoretisk gräns för hur mycket det går att få i en individ innan hjärtat slutar slå.
Kom förresten att tänka på en annan sak.
Jag undrar hur undersköterskan J värderar risken för att fällas för mened. Om rätten finner det styrkt att den åtalade läkaren sprutat i babyn tiopental fram tills dess babyn blev vit i ansiktet och undersköterskan J hävdar att den åtalade läkaren inte alls sprutade i något i babyn vid det tillfället bör risken finnas att hon senare fälls för mened. Fälls hon för mened i ett sådant här mål blir det garanterat fängelse. Och eftersom målet rör hennes jobb blir det också sparken samt konsekvensen att hon inte längre får jobba som undersköterska (och sannolikt också som straffad får problem på övriga arbetsmarknaden).
Det är i och för sig inte 100 % säkert att det blir en fällande dom där man fastslår att läkaren sprutat i babyn tiopental fram till dödsögonblicket. Jag undrar dock hur den här undersköterskan värderar den risken. Tror hon att den åtalade läkaren skulle vara beredd att riskera sitt eget jobb för henne om hon på motsvarande stod åtalad för ett liknande brott? Eller är det frågan om någon slags motsvarighet i vården till fängelsernas princip att man inte tjallar på "kollegor" i vid bemärkelse?
Enklast för undersköterskan, för att ha ryggen fri, är väl att rakt upp och ner säga sanningen att läkaren injicerade tiopental i babyn tills babyn blev vit i ansiktet och dog.
En "light"-variant skulle kanske kunna vara att hon säger att den åtalade läkaren injicerade något i babyn tills babyn dog men att hon inte vet vad. Då skulle åklagaren behöva bevisa att undersköterskan visste att det var tiopental i sprutan, vilket kanske är svårare än att göra tillräckligt sannolikt än att undersköterskan måste ha varit medveten om att läkaren sprutade i något tills babyn dog. Om undersköterskan lägger sig på den här nivån skulle ju undersköterskan sedan inför annan vårdpersonal kunna urskulda sig med att hon inte sade hela sanningen och inom rimliga gränser försökte skydda läkaren. Jag vet inte om det finns något uttalat krav i vårdsektorn att individer med lägre tjänsteställning måste offra sig för personer med högre tjänsteställning. Inom kriminella gäng som Hells Angels, Bandidos och Black Cobra är det ju ett krav att de som står lägre i gruppens hierarki skall offra sig och ta risker för individer högre upp i hierarkin. Frågan är vilken styrka det är på motsvarande tryck på vårdarbetsplatser? Jag antar att undersköterskan kan vara rädd för att få sämre arbetspass och kanske få göra mer av otrevliga arbetsuppgifter, som t ex att få göra ordning avlidna barn, om hon säger fel saker i rätten. Läkare och arbetsledare lär dock inte kunna komma och skjuta knäskålarna av henne. Det skulle också kunna se illa ut om t ex Uppdrag Granskning får reda på att en undersköterska blivit trakasserad av ledningen för att hon "vittnat fel" i en rättegång.