Drogens betydelse

Jag träffar väldigt många band i och med att jag kämpar hårt att försörja mig som fotograf. En särskild sak har varit väldigt svår att komma ifrån, nämligen droger. Jag såg en tråd på temat varför vissa tar droger och varför vissa inte gör det. Alla vet att det finns ett starkt läger (a.k.a. majoriteten) som i något form av moralens korståg sätter skygglapparna på och går till anfall mot alla dödsknarkare och flummare, medans vi (ja, jag kallar oss vi, för i försvar mot detta korståg så bildas något sorts brödraskap som vill bevara vår drogvärld). På grund av dessa funderingar tänkte jag ventilera lite saker jag tänkt på.

Vi satt ett gäng i en replokal, bandet och så jag som skulle plåta skivomslaget. De ville ha mig med för att jag skulle få en inblick i åt vilket håll skrivandet gick.
"Fan alltså, det står helt still med skrivandet. Jag behöver lite röka", säger gitarristen och tillika bandets låtskrivare. "Det är en sak att skriva nykter, men när jag får lite röka så kommer det bara av sig själv". Bandet gjorde tidigare ett försök på en karriär under ett annat namn, det var under denna period jag lärde känna dem och jag kan intyga att de inte brukade droger på den tiden. Uttalandet i sig var inte chockerande eftersom att jag är frekvent brukare av det ena och andra, men det fick mig att tänka igenom vilka musiker jag känner som röker och jag kunde snabbt dra slutsatsen att enbart de musiker som brukar droger är de som slagit igenom. I mitt filosofiska state of mind började detta resonemang vandra iväg och jag har kom på att jag själv brukar se ner på människor som inte är drogliberala, nästan som om de vore mindre förstående (Vilket de är, vänta nu... tankeloop?).

Min chef på mitt dayjob har en väldig förmåga att i tid och otid börja diskutera sin syn på droger och eftersom att jag är mån om min fasta inkomst så spelar jag naturligtvis helt oförstående, men att höra hans inskränkta syn på droger får mig nästan att vilja spy. Det är hela den vanliga predrikan om att hasch (varför aldrig marijuana?) är en inkörsport till tyngre droger och att om man provat en gång är fast för livet. Ett av mina favoritcitat är faktiskt "Det kan ju inte vara kul att knarka ner sig på piller, nej tacka vet jag alkohol".

Jag kan referera till mig själv. Ha i åtanke att jag hade precis samma åsikter som min chef när detta utspelades. Jag läste naturvetenskap på gymnasiet, vägde 115kg, spelade counterstrike och hade inga vidare framtidsplaner. En typisk Svensson, av den sämre sorten. Jag drack ingen alkohol och skulle inte ens funderat på att ta droger, men detta skulle snart ändras. Under Hultsfredsfestivalen var stämningen på topp och alla var glada, som sig bör. Jag var där som fotograf, och bodde därför i ett hus. På natten satt vi alla på verandan efter hektisk en arbetsdag. Någon plockade fram öl och bjöd laget runt, och jag tänkte what the heck och drack en med. En blev två, två blev tre och det utvecklade sig till den dittills roligaste kvällen i mitt liv. Jag fick veta i efterhand att alla hade blivit så förvånade över hur jag utvecklats som person efter några öl, men faktum var att utvecklingen bestod i viss mån. Detta uppvaknade ledde till att jag började fundera över om alla min moraliska värderingar kanske var helt felaktiga, så jag tänkte "screw them" och körde mitt eget race. Jag utvecklade en sorts carpe diem-attityd där jag lovat mig själv att varje gång jag har betänkligheter inför något så tänker jag "äh, jag lever bara en gång". Det låter självklart för er, men för mig, på den tiden, så var det helt nytt.

Från alkohol var steget inte långt till droger. Jag har i dagsläget tagit cannabis, spice, meph och tjack och den dagen jag får möjlighet att prova något annat så kommer jag ta den. Jag ångrar ingenting, snarare har detta utvecklat mig något enormt. Jag har ett bra jobb som jag trivs med, jag tjänar riktigt bra med pengar, jag har blivit mycket mer kreativ och framgångsrik inom mitt fotograferande, faktum är att min kreativitet inte mättas av enbart fotografering, så jag har startat två företag som jag driver med vinst trots svåra ekonomiska tider.. Drogerna har gjort mig rik, självsäker och framförallt betydligt snyggare (jag är inte påverkad i skrivandets stund, så det är inget hjärnspöke, jag har faktiskt gått ner närmare 30kg sedan jag drack den där välsignade ölen).

Då är frågan, är droger det som öppnar dörren till att leva ett helt liv. Jag kan absolut säga att det var det som gjorde det för mig. Hade jag inte börjat knarka så hade jag inte varit samma människa. Samma sak gäller bandet jag skrev om i början. Hade de inte knarkat så hade de troligen aldrig slagit igenom. Jag tror inte att jag har "kommit över guppet". Jag är 20 år gammal och relativt ny i drogträsket, förhoppninsvis finns fortfarande en lång väg att vandra innan jag anser mig upplevt livet till fullo. Detta får mig ibland att tycka synd om alla drogmotståndare. Tänk vad de missar och aldrig får uppleva.

Vad är eran ståndpunk? Är man en fullständig människa fast man inte brukar droger?

När jag läser din text så märker jag hur du glorifierar droger.
Det du inte nämner är dock hur det gått för annat folk som försökt hantera droger. Folk som hamnar på behandlingshem, folk som säljer sina ägodelar för att kunna få tag i drogerna, folk som är äckligt skuldsatta just för att dem måste få tag i drogerna.
Att säga att en människa inte är fulländad om den inte tagit droger är fel, livet handlar om så mycket annat än droger.
Jag använder själv droger (cannabis och kokain), ingeting jag är stolt över eller så, men jag gillar ändå känslan man får.
Om min syn på droger hade ändrats till din så hade jag antagligen blivit en torsk, men jag håller kvar fötterna på jorden och förstår att det inte är mjöl jag snortar eller en vanlig cigg jag röker utan det är fortfarande droger och ingeting annat. Hurvida hälsofarligt cannabis i jämförelse med alkohol, cigg och annat kan ju diskuteras, men det känns inte speciellt relevant.

Knark kan endast glorifieras av folk som kan hantera sitt bruk/missbruk, ja det finns missbrukare som kan sköta sitt knarkarande och slipper sälja allt i sitt ägo.

kort svar på en jättelång fråga: ja. tror varenda människa mår bättre av nån sorts drog i sitt liv så länge man har kontroll så. från alkohol och uppåt. skulle aldrig sluta salta maten. samesame..

Angående droger och kreativitet.

Jag har producerat elektronisk musik, främst olika subgenres inom house, och alla avklarade alster har dykt upp efter hårda krogkvällar.

Det blir för mig en ohämmad tändning, där jag är taggad på den energi jag får av alkohol.

Jag skulle kunna likna det vid betraktandet av en tavla;
I nyktert tillstånd är tavlan medioker och inte alltid särskilt tilltalande. Vid berusat tillstånd så har det uppstått ett djup, en intensitet och en värld där jag med distinkta kliv springer mot ett mål. Det blir ofta en jävla tändning.

Jag personligen refererar enbart till alkohol.
Det finns spännande aspekter. Men något som jag upplever som lite obehagligt är att min personlighet blir uppdelad. Jag lever ut vissa egenskaper på fyllan, och agerar på ett annat sätt i nyktert tillstånd. Och det tillstånd som blir lidande av detta är det nyktra. Samtidigt vet jag inte hur mitt liv hade sett ut utan alkohol. Jag har upplevt många vackra stunder, och kanske aldrig hade agerat ut mina mest intensiva/kärleksfulla egenskaper utan den. Eller så blir man galen på naturlig väg om man är nykter för länge

På en rimlig nivå så funkar festande bra för mig.

Peace out mr

Glorifierar... ja, det är kanske möjligt. Jag tror att det hör till själva brukandet. Jag inbillar mig att det är få, icke beroende, som tar droger fast de skäms över det.

Vad som är relvant i min tes, och som du förbiser, är att även om man torskat på en drog (a.k.a. att det går illa) så torde vägen dit ha tagit dig till platser och gett dig upplevelser du aldrig skulle närmat dig ifall du inte börjat ta droger i första hand.

tror inte det skulle finnas så mkt att ha inom musik om inte droger fanns. samma med konst, litteratur, you name it...

Med ditt resonemang GregPuciato, kommer du säkerligen att utvecklas till en pundare. Dina såkallade företag kommer gå under, allt kommer styras utifrån ditt missbruk som du säkerligen även också kommer att ångra så långt tiden lider. Att glorifiera och föra upp drogerna till en nivå där du kan klargöra att drogerna har gjort ditt liv berikat med glädje och kärlek är åt helvete. Alla vet att i slutändan förstörs kroppen sakta men säkert.

Jag tror att du fick intrycket av att jag är en storbrukare, vilket inte alls är sant. Brukar någon sorts drog rekreationellt max en gång i månaden. Jag snackar inte om att den kemiska effekten av drogen gjort allt detta för mig, utan snarare bara att ta steget.

Mm sen blir det någon gång i veckan. Sen blir det helger. Sen går du över till onsdagar, sen till slut är det bara måndagar kvar.

hehe, been there, done that?

Varför skulle det vara så?

(Och nej, jag kan inte avgöra om du var ironisk eller ej )