En liten tråd om Livet

Tjenare

Satt och funderade kring lite saker idag gällande livet. Svävade in kring en massa olika så som jobb, vänskap osv.

Så, såhär ser livet ut:

Du börjar livet någonstans inuti din fader och genom samlag så hamnar du hos din mor.

Sen efter att man levt i ett par år och sugit lite tutte så ska man helt plötsligt börja i grundskolan som alla ungar måste gå i.
Det är i detta stadiet man börjar förbereda sig för vuxenlivet genom att sitta och göra saker som man måste göra enligt den svenska lagen och detta pågår i 9 år. Därefter så är det ju gymnasiet som gäller för annars blir det krångligt att få tag på något jobb.

När du sedan tagit studenten så ska du jobba i ungefär 45 år för att ens kunna leva någorlunda bra i det svenska samhället och gör du inte detta så kommer du hamna i någon av samhällets bottengrupper och kommer antagligen även leva ett kasst liv.
Du jobbar och sliter och varje dag upprepas samma process. Vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år.
Hälften av pengarna du tjänar går till skatt för att betala diverse saker och plånboken blir bara tunnare och tunnare och man känner sig bara fattigare och fattigare. Den 25e kommer och helt plötsligt börjar samma sak om på nytt.
Prylar är något som man måste ha så man köper på sig en massa saker som man behöver så som en tv, dator och diverse andra småprylar för att kunna underhålla dig på fritiden. Annars blir det helt enkelt för stelt.

När du väl fyllt 65 så blir du pensionär och sitter väll antagligen i någon liten lägenhet och dricker kaffe och äter småkakor till ljudet av radion. Kanske kommer någon gammal vän upp på en fika och för att snacka lite skit.
Har du barn och barnbarn så kommer väll dessa och säger hej lite då och då också.

Sen efter ett par år så ligger du där och väntar på att få dö. Då tänker du troligtvis tillbaks på ditt liv och vad du har gjort för något under olika delar av det. Snart ser du väll att du har fått slitit som ett djur för att få ha det bra i ett liv som du inte ens frågade efter att få leva, du blev helt enkelt tvingad att göra alla dessa saker bara för att hålla dig vid liv och må bra.

Inte bad du om att få vara här i alla fall.... och när du väl är här så får du gå igenom allt skit bara för att kunna existera, bli gammal och dö.

Vissa må säga att livet är en gåva och att man ska vara tacksam för det.... Jag själv ser livet mer som ett straff.
Kommer hit utan att själv ha fått vara med att bestämma och sedan bli tvingad att göra alla de obligatoriska sakerna för att leva ett liv som jag inte bad om. Jag bestämmer inte att jag vill gå upp varje morgon och slita för min existens! Detta var bestämt innan jag kom hit.

Så, vad tycker du om livet?

Tack för att ni läste!

Pwny

Vad har det här med filosofi att göra?

Jag tycker du generellt verkar ha en stel och tråkig syn på livet. Som att allting är förutbestämt, om man tänker sådär så är det precis så ens liv kommer bli. Om man istället tänker stort, tänker på vad man vill uppleva, vad man vill göra så blir livet gladare. Jag drömmer varje dag på vad jag vill göra och hittills är jag på rätt spår, det värsta är dock den ångest jag får då jag gör saker som kan leda mig in på fel spår. T.ex. plugga för lite i plugget, eller att en tenta gick dåligt.

Men delvis förstår jag ditt resonemang, det finns vissa grundkriterium för att uppnå saker och ting. Vill man resa, köpa villa o.s.v. måste man ha ett bra arbete med hyffsat bra betalt. Vill man ha lätt för att få tjejer måste man ha en viss personlighet och ibland även utseende o.s.v. I grund och botten är vi tvingade för att uppnå vissa ting för att i sin tur uppnå våra drömmar. Det är detta som gör så att tidningar som Aftonbladet, Expressen o.s.v. tjänar en massa pengar. "Såhär fixar du beachkroppen", "Såhär vinner du på hästar" etc. Vissa tjänar på våra drömmar helt enkelt.

Riktlinjer för att få ett mer färglatt liv:
Jobba inom ett område man är intresserad av.
Försöka uppleva så mycket som möjligt.
Försöka ha en snäll och bra personlighet, det uppskattas av de flesta.
Strunta i alla "aftonbladet tips" och köra ens egna race.

Livet är vad du gör det till. Om scenariot du målat upp låter dystert, varför inte leva på något annat vis då? Ingen som tvingar dig att köpa en massa småsaker tex. Lägg pengarna på något som gör dig lycklig. Var kreativ.

Väldigt bra fråga, i sin helhet! Någonstans måste vi väl också använda filosofin till att försöka på något sätt göra reda i vad vi ska med våra liv till, nu när vi ändå råkar vara här.

Med risk för att låta otroligt flosklig, och det ber jag om ursäkt på redan på förhand, så tror jag att det är läge att vidga sina horisonter när man ser livet på det här sättet. Någonstans har man ändå fattat valet att prioritera ett sådant liv framför ett annat, annorlunda. Det behöver inte vara ett medvetet val, för alternativen kan verka för diffusa för att man ska tänka igenom dem seriöst. Men vårt samhälle är alldeles nedlusat med historier om människor som trampat upp ny terräng och armbågat sig in i en liten nisch som just de har trivts bra i. Det är viktigt att stanna upp och från ett filosofiskt perspektiv försöka förstå den drivkraften, den skulle jag säga djupa livsvisdomen som ligger i att kunna erövra en livsstil där frågorna dör och ersätts med okomplicerad levnad.

Nu vet jag inte egentligen om det här är möjligt eller bara en ren utopi. Men periodvis så tror jag att vi kan uppleva det. Ingenting är såklart för evigt, så det finns en visdom i att också kunna stanna upp och känna vilket håll vinden blåser på med jämna mellanrum.

Det är ju existentialistiska vardagsfrågor. Det är det de flesta människor upplever som filosofi. När Sockerconny ska läsa filosofi på universitetet handlar föreläsningen om ifall sanningsfunktionerna kan ordnas i serier. Ingen har någon fråga efter föreläsningen, utom Sockerconny som undrar när han får studielån.

Bra tråd Pwny

Jag tycker att livet är en fest och döden en lång bakfylla.

Ja, det är inte märkvärdigare än att man behöver andas. Och dricka vatten. Det är inte heller särskilt intressant och engagerande. Men allt detta är bara förutsättningar för att leva.

Tag en stam av jägar-samlare. De ägnar två timmar per dag åt att plocka lite mat. Resten av dagen sitter de och berättar historier för varandra och kliar magen.

Har man en rik pappa behöver inte livet vara så där trist, man kan inte välja sina föräldrar med nog stor omsorg...

Sant förvisso som många säger att : det beror på hur man ser det.

Men nog pluggas och jobbas det för mycket, den saken är klar. Vi behöver fler och bättre robotar.

Jag njuter !!
Varje dag njuter jag stort.
Samtidigt är det ibland tungt, allt är inte en dans på rosor. Jag har två ungar som i olika grad har gort mitt liv rikt och även tungt.

Min lycka handlar om att ta tillvara på det goda, våga vara barnslig och leka så ofta det går.

Min lycka reflekteras ofta i mina barn, dom njuter när jag njuter, är glada när jag är glad och så vidare.

Ett oändligt kort livsspann i en patetisk, kosmiskt begränsad och värdelös apkropp, fyllt av besvikelser, lögner och misär. Lev hedonistiskt och absurdistiskt, det är de enda riktlinjerna jag följer. Förneka livet och det livsbejakande, omfamna förstörelse, för i slutändan är det den ultimata kraften. En skapelse som tagit tiotusentalsår att byggas upp kan förintas på en nanosekund. Livet är en partikel i kaoset och ska betraktas därefter; endorfiner, dopamin och andra substanser i hjärnan som ger flykt från meningslöshet och ger illusioner av lycka och välbefinnande är livets mening, eftersom illusionerna ter sig äkta är de lika mycket värda som vore de äkta på riktigt. Att livet är meningslöst är ingen dyster insikt; tvärtom mycket befriande. Man hänger sig åt fysiska lustar och tillfredsställelse, köttet är den enda vägen till lycka.

Det här har inte med filosofi att göra, men jag skall spela ditt spel.

Människor är, enligt studie jag inte har tillgång till, lyckligast på jobbet. Så mycket för ditt 'slit och släp'-argument.

SKATTEN, min käre vän, går åt att betala skola och sjukvård. Jag betalar gladeligen skatt så länge den inte slösas bort. Därför gillar jag inte heller människor som slösar med skattepengar, typ AFA.